• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • SvenOlsson

    Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

    Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

    Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

    Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

    Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...

  • sextiotalist
    SvenOlsson skrev 2021-02-23 16:54:50 följande:

    Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

    Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

    Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

    Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

    Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...


    Jag upprepar, för 150 år sedan så skulle du ses som en ung pappa
  • sextiotalist
    SvenOlsson skrev 2021-02-23 16:54:50 följande:

    Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

    Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

    Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

    Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

    Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...


    Jag vet sedan tidigare att du har en rätt konservativ syn på familjelivet. Men vet du, för alla kvinnor (och män också) är inte att bilda familj så tidigt som möjligt en dröm. Kvinnor (och män) kan ha äkta drömmar att utbilda sig, att få ett roligt jobb, att resa etc.
    Personligen var jag långt ifrån redo att bli förälder vid 24-25, hade med all säkerhet blivit en usel förälder, frustrerad att avbryta en utbildning (som jag drömt om sedan barnsben), fast med ett usel pappamaterial (åh, vilket dåligt omdöme jag hade när det gäller killar på den tiden, ja fram tills jag var nästan 35 skulle jag säga). 
    Så du skriver att det är moderna samhället som gjort detta. Det kan kanske vara så att det moderna samhället har gett kvinnor ett alternativ till att endast vara mamma
  • Anonym (Hemligt)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 11:42:53 följande:

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?


    Kan du berätta lite om hur du la upp detta?

    Du fick första barnet när du fyllt 20, alltså blev du gravid precis efter gymnasiet. Sen inom minder än 10 år har du fått 3 till.

    Du säger dig ha en hög utbildning, då är mina frågor följande: vilken är din höga utbildning? Hur lång tid tog den? Hur fick du tiden till det med FYRA småungar att ta hand om och föda barn ca vartannat år?
  • Erika71
    SvenOlsson skrev 2021-02-23 16:54:50 följande:

    Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

    Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

    Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

    Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

    Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...


    Grejen med IVF är just att det inte går att planera själv, det behövs hjälp och den hjälpen kan ta både 3 och 5 år. Grattis till dig att du kunde välja att bli pappa vid 24 år, följa din livsplan, men jag säger samma till dig: lite ödmjukhet hade varit trevligt.

    När du sen skriver att kvinnor tar ut skilsmässa vid första krisen, går på alla röster om hur jobbigt det är med barn mm så gör du bort dig rejält, då visar du att du inte förstått något alls om diskussionen om IVF. 

    Du verkar heller inte umgås med särskilt begåvade kvinnor om du har uppfattningen av vi agerar efter vad media skriver eller att vi måste ha full frihet (och allt annat nonsens som du skrev)- är det sådana åsikter du har runt dig?
  • Anonym (Sofia)
    SvenOlsson skrev 2021-02-23 16:54:50 följande:

    Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra.

    Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp.

    Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande.

    Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon.

    Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...


    Tycker du det är fel att även kvinnor får göra det männen gjort, dvs utbilda sig och skaffa sig en karriär?

    Vad är det som är så fysiskt tungt med barn att du inte skulle klara av det när du tex är 35?
  • Anonym (ED-mamman)
    sextiotalist skrev 2021-02-23 16:49:49 följande:
    Livet är förbaskat orättvist ibland. Det finns de som är långt ifrån bra föräldrar, som föder barn på löpande barn, sedan finns det de som kan blir suveräna föräldrar som inte kan få egna barn. Livet är inte logiskt, så att fundera på det logiska kommer aldrig ge något resultat.
    Själv har jag en kompis som inte kan bära fram ett barn, så inte ens ED skulle vara aktuellt, det blev adoption
    Nä, precis. Det finns ingen logik, men jag har hört argumentet "om man inte blir spontant gravid är det inte meningen man ska ha barn" till leda!  Mest här jag läst det, men även en av mina gamla vänner har sagt så. Och det är ju lätt säga så när man själv fått 2 barn spontant efter 40. Hon skulle krevera om jag berättade att mina barn kom till via ED! Troligen fler än hon i bekantskapen.

    Så roligt att din vän fick adoptera och på så vis ändå fick bli mamma. Glad
  • Anonym (Sigrid)

    Jag har nyligen fyllt 30 och ärligt talat förstår jag inte hur jag skulle ha hunnit skaffa barn än? Efter gymnasiet pluggade jag några år på universitetet, valde att bo utomlands ett tag, flyttade tillbaka till Sverige, pluggade mer på universitetet och tog examen, kämpade för att komma in i arbetslivet och få ett bra och stabilt jobb och nu är vi här. På vilket sätt skulle det varit bättre om jag skyndat fram med en eller flera ungar när jag var 25, knappt pluggat klart min utbildning, inte var redo för föräldraansvar eller kunde ge de barnen en så bra uppväxt som möjligt? Och nu är jag tydligen gammal enligt TS...?

    Ska det verkligen vara så svårt att fatta att folk prioriterar olika? Och ärligt talat? Det retar gallfeber på mig när nån börjar gnälla om "x kostar samhället jättemycket pengar!". Jaha? Det är så det är att leva i ett samhälle. Saker kostar och det är därför vi betalar skatt. Tror inte att TS fyra ungar har varit helt gratis för samhället heller, men här är vi. 

  • Anonym (Hemligt)
    Anonym (Sigrid) skrev 2021-02-23 19:00:41 följande:

    Jag har nyligen fyllt 30 och ärligt talat förstår jag inte hur jag skulle ha hunnit skaffa barn än? Efter gymnasiet pluggade jag några år på universitetet, valde att bo utomlands ett tag, flyttade tillbaka till Sverige, pluggade mer på universitetet och tog examen, kämpade för att komma in i arbetslivet och få ett bra och stabilt jobb och nu är vi här. På vilket sätt skulle det varit bättre om jag skyndat fram med en eller flera ungar när jag var 25, knappt pluggat klart min utbildning, inte var redo för föräldraansvar eller kunde ge de barnen en så bra uppväxt som möjligt? Och nu är jag tydligen gammal enligt TS...?

    Ska det verkligen vara så svårt att fatta att folk prioriterar olika? Och ärligt talat? Det retar gallfeber på mig när nån börjar gnälla om "x kostar samhället jättemycket pengar!". Jaha? Det är så det är att leva i ett samhälle. Saker kostar och det är därför vi betalar skatt. Tror inte att TS fyra ungar har varit helt gratis för samhället heller, men här är vi. 


    Tja, ska vi vara såna så lär ts "fyra ungar" betala tillbaka det de kostat under sin livstid. Och mer därtill.

    Varför blir du så förbannad?

    (Sen är det lite kul att så fort någon tjurar till på någon annan så förvandlas deras barn till ungar.)
  • Anonym (Bästa åldern)

    Personligen tycker jag att bästa tiden att få barn är när man är 25-35 år.Alltså inte för ung,men inte för gammal heller.

Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning