Mycket Tabubelagt ämne varning

Jag tror att du ska försöka prata med några som har genomgått IVF och på så sätt förstå att det inte på något sätt handlar om att man har prioriterat sig själv och därför behöver få statens dyra hjälp att få barn. För i princip alla är en IVF slutet på en mycket jobbig, psykiskt och fysisk resa med missfall, gynundersökningar, oändliga mängder blod, ångest och slitna relationer.

Själva IVF-resan är också otroligt slitsam med otaliga sjukhusbesök i gynstolen, sprutor, besvikelser, smärtor, ännu mer ångest, pendlan mellan tvivel och hopp, funderingar över om ens största längtan äntligen ska slå in mm, ännu en gång inget som görs med ett leende och bara så där. 

Det är ett hån från någon som lyckats skaffa fyra barn i unga år att sitta och fördöma alla oss som slitit, gråtit och längtat och jag är inte heller särskilt intresserad av någon ursäkt om du nu tänkt skriva en sådan, återkom när du blivit äldre och förstått att livet inte bara fungerar på det sättet du känner till. Lite ödmjukhet hade varit passande.

Alla skaffar barn av egoistiska skäl, oavsett ålder. Och ja, man har rätt till barn om kan få barn, oavsett ålder. 

Det är INTE känsligt, men väldigt, väldigt uttjatat. Jag är rätt säker på att dina vänner får säkert detta skrivet i ansiktet var den än vänder sig, så de är säkert också trötta på detta.

Det är INTE känsligt, men väldigt, väldigt uttjatat. Jag är rätt säker på att dina vänner får säkert detta skrivet i ansiktet var den än vänder sig, så de är säkert också trötta på detta.

Nu är ju inte jag född genom ivf men vill ändå svara dig angående ålder.

Tråkigt att höra att dina föräldrar är gamla och orkeslösa men det står ju för dom, det gäller ju inte alla föräldrar bara för att dom har fyllt 40 år.

Föräldrar kan vara olika beroende på många saker.

Skaffar man barn när man är äldre gör man oftast det av ett val och har då oftast orken annars skulle man inte skaffa barn. 

Sen kan förstå någon bli gravid och behålla utan att tänka på vad man ger sig in på men det gäller ju alla åldrar.

Mina föräldrar var bägge gifta tidigare och fick barn på var sitt håll, mamma var 23 första gången. 

Bägge skilde sig efter 35 årsåldern och träffad varandra och gifte sig.

Mina syskon har alltid hängt med sina kompisar hemma hos oss, mina föräldrar har alltid varit aktiva och varit ganska så ungdomliga.

Dom fick mig i 40 årsåldern och jag blev en sladdis.

Har aldrig mer än till åldern märkt att dom varit äldre, tvärtom som mamma säger man måste hänga med och aktivera sig.

Mina föräldrar var aktiva i mina idrotts och musik aktiviteter, var klassföräldrar, mina kompisar hängde också ofta hemma hos oss.

Alltså dom var ju inte ens pensionärer fören jag var vuxen, skaffar du barn vid 40-45 jobbar du ju fortfarande när barnet är vuxet.

Mina föräldrar blev också farmor och farfar strax efter 50 så vi hade ofta mina syskonbarn hemma hos oss när jag bodde hemma.

Mina föräldrar hade ofta barnbarn hela veckor på landet, åkte iväg till nöjes och djurparker, äventyrsbad osv.

Visst till mina barn har dom varit äldre men fortfarande barnvakter och dom har fortsatt vara aktiva som pensionärer, när jag träffade min man sa han oj dom gör ju fler saker än vi.

Förutom då när det är corona så umgås dom mycketmed vänner, reser, är med i olika föreningar, går på kurser.

Enligt mamma är det bästa tiden i livet, dom kan välja vad dom vill göra, har ok ekonomi för att resa osv.

Jag haft kompisar med föräldrar som varit både bra och dåliga precis som alla andra, föräldrar som inte har haft ork att göra något med barnen, inte har haft råd, haft missbruksproblem ja allt.

Åldern är ju en sak att räkna med absolut men att vara bra förälder är ju många saker. 

Alla barnbarnen gillar sina mor-och farföräldrar för att dom gillar att göra saker med dom, visst dom blir äldre men många har ju mor-farföräldrar som inte gör saker med barnbarnen.

Men det är min aktiva föräldrar, min i släkten har det alltid funnit äldre föräldrar, innan 60 talet och p-pillren fick många i min släkt barn när dom var över 40, inga preventivmedel fanns ju då. De flesta levde långt över 80 och viss till över 90.

Inget konstigt att få barn så länge man är fertil.

Visst mina syskon kommer ju att få behålla våra föräldrar längre upp i åldern, dom kan ju vara i pensionärer när föräldrarna dör men ingen vet ju när man dör.

Vi har haft två vänner som gått bort i cancer och barnen varit små.

Man vet ingenting. Men som sagt ingen har sagt förutom en siffra har inte mina föräldrar uppfört annorlunda än andra föräldrar.

En av mina bästa kompisar var äldst av sina syskon hon tyckte alltid att hennes föräldrar var "stränga" mot henne eftersom hon var äldst, hennes syskon fick alltid göra saker tidigare eftersom hon var den som allt var nytt för.

Mina föräldrar hade redan flera barn innan mig och var liksom redan inne i det.

Alla passar att bli föräldrar i olika åldrar, alla vill inte och passar inte att bli föräldrar i 20 årsåldern, en del vill inte bli föräldrar sent.

Man blir ju bäst förälder när man själv i vill.