Anonym (FlisanLisa)

Sun 7 Mar 2021 18:32

710 svar

Hur berätta om otrohet?

Goda råd är dyra har jag förstått.

Sambo sedan några år och barn finns i bilden.

Min sambo har kanske inte riktig funnits där eller så har jag känt med osedd, och i i augusti hörde en av mina tidigare kärleken av sig på sociala medier. Var inget annat är avstämningar då och då om hur livet levde och hur allt var.

I slutet av oktober så träffades vi för ett kort möte och på något sätt så hände det som inte fick hända. Ångrade mig direkt efteråt och har mått skit sedan dess. Min sambo han anar inget men jag våndas varje dag. Kontakten med tidigare kärleken är bruten, är ju min sambo och familj jag vill ha, och ha kvar. Men kan inte leva med att hålla det inom mig.

Hur fasiken berättar jag, och har familjen i behåll?

Anonym (Nnf)

Sun 21 Mar 2021 15:11

#283

molly50 skrev 2021-03-21 12:01:53 följande:

Vi är alla olika.

Det finns de som faktiskt vill veta också.

Om det bara var en engångsgrej som man ångrar så är dte väl desto större anledning att berätta,tycker jag.

Och ju fortare hon gör det desto bättre.

Att få veta att ens partner har ljugit kan kännas som ett större svek än otroheten i sig.Man kan ju känna på sig att det är något som inte stämmer.

Att då gå och grubbla över det kan göra en ledsen.

Precis.

Anonym (Ditt ansvar)

Sun 21 Mar 2021 15:19

#284

TS: (Om du orkat hänga kvar i tråden trots alla okvädningar, allt tjat och påhopp..?).

Tänk dig för mycket noga innan du bestämmer dig för att berätta eller för att gå vidare utan att berätta..

Det är utmärkt att du har tagit hjälp av en terapeut.
Det finns självfallet både bra och dåliga terapeuter, precis så som för alla andra yrkeskategorier.
Men en sak torde vara helt säker: Vilken terapeut som helst är en bättre samtalspartner och kan ge dig bättre råd än vad några självutnämnda "experter" i en tråd på FL någonsin kan.

Med hjälp av en god terapeut kan du med stor sannolikhet lyckas sortera ut dina egna personliga problem som hänger ihop med otroheten.
Kan du själv finna en grund för dig att gå vidare och få ditt och ert liv att fungera i framtiden? Utan att riskera att förstöra er familj, utan att riskera skada barnen och utan att ställa till med några problem för andra?

Ingen i denna tråden, och ingen överhuvudtaget, har kunnat motsäga att otrohet förekommer, det är inte särskilt ovanligt och i långvariga förhållanden är det med stor sannolikhet rätt vanligt att det förekommer någon gång under livets gång.

Med största sannolikhet förblir de flesta otroheter aldrig avslöjade eller kända överhuvudtaget.

Oavsett vad olika tyckare skriver i denna tråden och i andra sammanhang så är det högst sannolikt att många otrogna klarar av att gå vidare med kärleken och med familjelivet utan att otroheten överhuvudtaget kommer fram, vare sig i närtid eller i framtiden.

De som blivit utsatta för otrohet utan att veta något om det går vidare i livet helt opåverkade.
Kärleken, familjen, barnen, släkt och vänner, arbetskamrater, etc, etc, alla går vidare och allting i livet går vidare precis så som om inget hade hänt.
Med allra största sannolikhet är det ett rätt så vanligt scenario.

Anonym (Ditt ansvar)

Sun 21 Mar 2021 15:31

#285

Anonym (Nnf) skrev 2021-03-21 15:10:36 följande:

Fast nu är det så att sanningen kommer ofta fram förr eller senare. Du får respektera att jag inte tycker som du. Ts undrade dessutom hur hon bäst berättar för sin sambo om detta. Så man får då gå efter att hon vill berätta men inte vet hur. Du verkar ha noll förståelse för att andra kan bli sårade när man inte berättar sådana hemska saker. Vet en kille jag var med tex, eller han var med mig i smyg snarare. Han hade redan en tjej. Men han erkände både till mig och henne. De har nu flera barn. Är glad för deras skull. Eftersom han berättade och var så ärlig och duktig rent ut sagt ser jag upp till honom, än folk som ljuger och håller sådant gömt. Det är fegt. Och fult. Det är vad jag tycker.

Ja, det händer givetvis att sanningen kommer fram.
Men nej, det finns inget som tyder på att den ofta kommer fram.
Det allra mesta tyder på att de flesta otroheter faktiskt förblir okända.

Jag respekterar absolut att du inte tycker som jag. Men respektera du att jag inte tycker som du?
Det jag inte respekterar i ditt fall är att du inte verkar klara av att erkänna och acceptera en mycket enkel sanning.
Dina känslor verkar spela dig ett spratt och du låter dina känslor hindra dig från att se fakta.

Att förstå en självklar sanning handlar inte alls om respekt.
Sanningen är att det man aldrig får veta kan man självfallet inte bli sårad av. Det är fullständigt självklart och 100% sant, eller hur?
(Sedan försöker du slingra dig, försöker hitta på egna saker och börjar prata om andra omständigheter, försöker hitta på sådant som "Men tänk om ifall att..." osv. Men dina påhitt kan ändå inte ändra på den enkla sanningen!)

Du drar upp ett enda exempel.
Jag och andra kan visa på många andra motsatta exempel.
Men det ändrar ändå ingenting i sak.

Anonym (Nnf)

Sun 21 Mar 2021 15:37

#286

Anonym (Ditt ansvar) skrev 2021-03-21 15:31:17 följande:

Ja, det händer givetvis att sanningen kommer fram.

Men nej, det finns inget som tyder på att den ofta kommer fram.

Det allra mesta tyder på att de flesta otroheter faktiskt förblir okända.

Jag respekterar absolut att du inte tycker som jag. Men respektera du att jag inte tycker som du?

Det jag inte respekterar i ditt fall är att du inte verkar klara av att erkänna och acceptera en mycket enkel sanning.

Dina känslor verkar spela dig ett spratt och du låter dina känslor hindra dig från att se fakta.

Att förstå en självklar sanning handlar inte alls om respekt.

Sanningen är att det man aldrig får veta kan man självfallet inte bli sårad av. Det är fullständigt självklart och 100% sant, eller hur?

(Sedan försöker du slingra dig, försöker hitta på egna saker och börjar prata om andra omständigheter, försöker hitta på sådant som "Men tänk om ifall att..." osv. Men dina påhitt kan ändå inte ändra på den enkla sanningen!)

Du drar upp ett enda exempel.

Jag och andra kan visa på många andra motsatta exempel.

Men det ändrar ändå ingenting i sak.

Har jäkligt många exempel... slingar mig ingenting. Men du har helt fel om atr det man inte vet har man inte ont av. Antar då att du hade tyckt likadsnt om det är du som blev bedragen. Att du inte vill veta. Du kanske har varit otrogen själv.

Anonym (Nnf)

Sun 21 Mar 2021 15:38

#287

Anonym (Ditt ansvar) skrev 2021-03-21 15:31:17 följande:

Ja, det händer givetvis att sanningen kommer fram.

Men nej, det finns inget som tyder på att den ofta kommer fram.

Det allra mesta tyder på att de flesta otroheter faktiskt förblir okända.

Jag respekterar absolut att du inte tycker som jag. Men respektera du att jag inte tycker som du?

Det jag inte respekterar i ditt fall är att du inte verkar klara av att erkänna och acceptera en mycket enkel sanning.

Dina känslor verkar spela dig ett spratt och du låter dina känslor hindra dig från att se fakta.

Att förstå en självklar sanning handlar inte alls om respekt.

Sanningen är att det man aldrig får veta kan man självfallet inte bli sårad av. Det är fullständigt självklart och 100% sant, eller hur?

(Sedan försöker du slingra dig, försöker hitta på egna saker och börjar prata om andra omständigheter, försöker hitta på sådant som "Men tänk om ifall att..." osv. Men dina påhitt kan ändå inte ändra på den enkla sanningen!)

Du drar upp ett enda exempel.

Jag och andra kan visa på många andra motsatta exempel.

Men det ändrar ändå ingenting i sak.

Du tycker annorlunda än mig. Och du får helt enkelt bara acceptera det. Försök inte ens ändra min åsikt. Det kommer du aldrig kunna göra. Det är svinigt att hålla tyst om det. Det är nästan värre än otroheten i sig. Låt mig få tycka det.

Anonym (Ditt ansvar)

Sun 21 Mar 2021 17:05

#288

Anonym (Nnf) skrev 2021-03-21 15:37:26 följande:

Har jäkligt många exempel... slingar mig ingenting. Men du har helt fel om atr det man inte vet har man inte ont av. Antar då att du hade tyckt likadsnt om det är du som blev bedragen. Att du inte vill veta. Du kanske har varit otrogen själv.

Jag respekterar absolut att du inte tycker som jag.
Men det jag fortfarande inte respekterar i ditt fall är att du inte verkar klara av att erkänna och acceptera en mycket enkel sanning.

Sanningen är att det man aldrig får veta kan man självfallet inte bli sårad av.

Det är fullständigt självklart och 100% sant, eller hur?

Beskriv sakligt,
utan känsloutbrott och okvädesord, utan att hitta på några andra förutsättningar, utan kanske eller "tänk om",

hur jag ska kunna ha ont av det jag inte vet?

Beskriv det sakligt och lättförståeligt, tack
(så lovar jag att ändra mig!).

Anonym (Nnf)

Sun 21 Mar 2021 17:33

#289

Anonym (Ditt ansvar) skrev 2021-03-21 17:05:19 följande:

Jag respekterar absolut att du inte tycker som jag.Men det jag fortfarande inte respekterar i ditt fall är att du inte verkar klara av att erkänna och acceptera en mycket enkel sanning.Sanningen är att det man aldrig får veta kan man självfallet inte bli sårad av.

Det är fullständigt självklart och 100% sant, eller hur?

Beskriv sakligt,

utan känsloutbrott och okvädesord, utan att hitta på några andra förutsättningar, utan kanske eller "tänk om",

hur jag ska kunna ha ont av det jag inte vet?

Beskriv det sakligt och lättförståeligt, tack

(så lovar jag att ändra mig!).

Nej såklart jag vet att man inte alltid får veta och det är bedrövligt dåligt. Tycker det är fel hela det där med att det man inte vet har man inte ont av. Det stämmer inte överhuvudtaget. Bara hatar när folk säger så. Ingen mening att ens diskutera sånt här, alla tycker olika.

Anonym (Nnf)

Sun 21 Mar 2021 17:40

#290

Anonym (Ditt ansvar) skrev 2021-03-21 17:05:19 följande:

Jag respekterar absolut att du inte tycker som jag.Men det jag fortfarande inte respekterar i ditt fall är att du inte verkar klara av att erkänna och acceptera en mycket enkel sanning.Sanningen är att det man aldrig får veta kan man självfallet inte bli sårad av.

Det är fullständigt självklart och 100% sant, eller hur?

Beskriv sakligt,

utan känsloutbrott och okvädesord, utan att hitta på några andra förutsättningar, utan kanske eller "tänk om",

hur jag ska kunna ha ont av det jag inte vet?

Beskriv det sakligt och lättförståeligt, tack

(så lovar jag att ändra mig!).

Sen märker man ofta av sånt ändå, så man kan ana. Att inte då få veta är värre. Hade ett ex som höll tyst om det så länge han bara kunde. Slängde skit på mig i ungefär 1 år och kallade mig alla möjliga hemska, fula ord. Minst sagt... Bara för jag visste om det. Ena stunden nekade han att det var så. Nästa erkände han. Sen höll det på så. Men han nekade att det var så. Tills jag såg henne hos honom. För jag åkte dit i smyg. Och vet du, det var så skönt. För då kunde jag gå vidare. Då kunde jag släppa det. Då slapp jag lägga all skuld på mig själv, att det var mig det var fel på. För när man märker av att någon är otrogen, men den bara nekar det börjar man till slut ifrågasätta sig själv om man är dum i huvudet. Man bryts ner mer och mer i självförtroendet. Det tog hur lång tid som helst att reparera mig från det där. Är inte mig själv än helt iofs. För jag litar inte på någon. Tänk på det, när du snackar om att det är bättre att vara tyst. Nej det är det inte.... För man kan sabba någon annans självförtroende helt och hållet. Är man istället bara ärlig så ja självklart blir man ledsen. Men hellre det än att gå runt och undra.

En annan som jag var med i flera år gick det eykgte om att han var otrogen. Undrar än idag om det var så eller inte. Även om jag egentligen inte bryr mig. Du får kalla mig långsint om du vill. Men det är jag inte.

Men du verkar inte förstå det, att man kan bli väldigt sårad och påverkad av det långt efter. Så även om man inte berättat det så märker man ändå att något är fel i hur personen beter sig.

Anonym (Nnf)

Sun 21 Mar 2021 17:41

#291

Blev nästan glad. För då fick jag bevis på att det var så. Då kunde jag släppa det. Det var så. Så jo, sanningen är bäst. Enligt mig iallafall.

Anonym (vissa vill veta)

Mon 22 Mar 2021 00:28

#292

Anonym (Ditt ansvar) skrev 2021-03-21 15:19:49 följande:

Utan att riskera att förstöra er familj, utan att riskera skada barnen och utan att ställa till med några problem för andra?

Med största sannolikhet förblir de flesta otroheter aldrig avslöjade eller kända överhuvudtaget.

De som blivit utsatta för otrohet utan att veta något om det går vidare i livet helt opåverkade.

På vad exakt grundar du påståendet att de flesta otroheter aldrig blir avslöjade?
Utifrån min erfarenhet de blir visst upptäckta men de blir inte öppet diskuterade, antigen för att den bedragne låtsas inte förstå vad som försiggår eller för att man löser det i sina 4 väggar.
Hur vanligt är det att man splittrar en familj över att ens partner begick ett snedsteg? Det känns radikalt. Men det blir ju otrevliga konsekvenser, och det är ångest inför dessa som gör att bdragare ogillar att berätta.
Att påstå att livet går vidare som tidigare är rätt naivt. Eller om det är så betyder det att förhållandet redan är så försvagad och urvattnat att inte ens otrohet blir en chock. Kolla bara på TS, hon går i terapi. Allt som förr, ja - visst.
Det där med att det man inte vet inte gör ont är ett godtagbar argument bara om den bedragne väljer själv att bli förskonad från obekväma sanningar. Annars är det bara en infantil försköning av ljugande. Man kan tillämpa samma logik och tex glömma berätta för sin partner att man är en dömd pedofil. Det är klart att döljande av avgörande sanningar är samma som att ljuga. Man blir inte påverkad av fakta man inte känner till, men kom igen, man måste hålla ett bredare perspektiv.
Det finns absolut personer som inte vill veta och då och bara då är försvarbart att förskona dem onödig smärta. Och det är min övertygelse att ett bra förhållande kan och bör överleva ett kort snedsteg och komma ur det starkare. Men att bagatelisera otrohet med att det är någonting vanligt och betydelselös som inte förändrar liv på något sätt, det är bara inte sant. Och det är ett konstruktion för att ursäkta den bedragendes feghet inför att konfrontera sin partners vrede och besvikelse.

Hur berätta om otrohet?

INNEHÅLL