Hur berätta om otrohet?

Hej,

Nej, jag har inte berättat än, jag har dock haft ett möte med en terapeut, som dels hjälpt mig med att hantera den rejäla ångesten. Det var verkligen skönt att få öppna sig för någon utomstående. 

Jag har fortfarande inte helt bestämt mig om jag skall berätta eller ej. Det har kommit lite andra saker i vägen, som gjort att vi fått fokusera helt på det (vill inte gå in mer på det utan att avslöja vem jag är).

Men man kan väl säga att ena dagen vill jag hålla det hemligt, och låtsas som om inget har hänt, men är fortfarande rädd att det skall märkas att jag bär på en hemlighet. Medans dagen därpå så vill jag bara berätta, skrika ut det, för att slippa bära det. Det har blivit mer och mer så, det pendlar, och jag har fortfarande inte kommit till beslut i hur jag skall gå tillväga. 

Har läst alla svaren, och alla inspel känns relevanta (nästan alla), men ingen känner heller till hur relationen är här hemma, och att då säga att göra si eller så är lättare sagt än gjort. 

Vågar man ens berätta hur man gör, utan att få höra hur hemsk man är som inte berättar eller hur korkad man är som faktiskt berättar.

Berättar du så lider ni båda. Berättar du inte så lider bara du. Det var en engångsföreteelse, du ångrar dig. Säg inget.

Eller så berättar du, och förklarar varför. Han har försummat dig. Det är också ett svek. Så ni är kvitt, kan man säga.

Vi tycker lika. Jag har själv varit med om det där. Hon berättade, efter flera år. Jag hade föredragit att slippa veta. 

Om det var en engångsgrej så har det ingen betydelse. Om det är dubbelspel så betyder det nog att det är dags att skiljas. 

Man blir mer ledsen av att inte få veta än att få veta.

Hur kan man bli ledsen av något man inte vet?

Nej och återigen nej.

Det är den självklaraste sak i hela världen; man kan aldrig bli ledsen av något man inte vet.

Det jag inte vet mår jag inte ont av.

Även om du och andra inte gillar det så har ni bara att acceptera två saker:

1.) Vi är flera som faktiskt skulle föredra att inte få veta.

2.) Det man inte vet mår man inte ont av.

Du klarar uppenbarligen inte av dessa två sanningar.

Men du har ändå inget annat val än att acceptera att vi är flera som klarar av det och som faktiskt föredrar det.

Du har självfallet rätt att tycka vad du vill och du har rätt till din åsikt.

Men jag och andra som inte delar din åsikt har ändå samma rättighet som du, att få ha vår egen åsikt.

Du får säga och tycka vad du vill, vi är ändå inte skyldiga att tycka lika som du.

Nej och återigen nej.

Det är den självklaraste sak i hela världen; man kan aldrig bli ledsen av något man inte vet.

Det jag inte vet mår jag inte ont av.

Även om du och andra inte gillar det så har ni bara att acceptera två saker:

1.) Vi är flera som faktiskt skulle föredra att inte få veta.

2.) Det man inte vet mår man inte ont av.

Du klarar uppenbarligen inte av dessa två sanningar.

Men du har ändå inget annat val än att acceptera att vi är flera som klarar av det och som faktiskt föredrar det.

Du har självfallet rätt att tycka vad du vill och du har rätt till din åsikt.

Men jag och andra som inte delar din åsikt har ändå samma rättighet som du, att få ha vår egen åsikt.

Du får säga och tycka vad du vill, vi är ändå inte skyldiga att tycka lika som du.