Hur berätta om otrohet?

Jadu.. det är ju inte alls okej. Du kommer alltid ha de tankarna inom dig och vad du har gjort. Det kommer antagligen äta upp dig totalt om du inte gör upp med dina känslor och tankar.

Har man gått så långt att detta händer så tycker jag innerligt att du berättar detta för din partner.

Hade du tyckt det vore ok om din partner gjort detta emot dig och sen håller det i skymundan? Tänk dig in i din partners situation om hur hemskt det vore att gå ovetandes med ett kärleksliv som inte är hundra procent äkta..

Gör rätt, du kommer att stärka dig genom att vara ärlig och stå för vad som hände??

Men det är ju helt frivilligt att ge sig in i en diskussion också.
Och OT.diskussioner brukar inte alltid ses med blida ögon av FL.
Det visade sig igår när flera inlägg blev raderade av den orsaken.
Det kan ju också vara en orsak till att TS lyser med sin frånvaro. 

Ok. Jag misstänkte nästan det.

1) För min del är det en helt avslutad historia. Om någon annan eller denna part hör av sig igen så vet jag exakt hur jag skall reagera, och inte ens sträcka ut en hand, utan snarare blockera och slå bort alla typer av inviter direkt. 

2) Ja, det får jag nog säga att jag gör. Jag trivs med mitt liv, och känner att jag egentligen inte saknar något. Visst kan man önska sig saker, men inget som jag känner att jag behöver för att klara vardagen. 

3) Det var definitivt en väckarklocka, och ett uppvaknande. Trodde inte att jag kunde göra något sådant här, och inser också vilket insats jag slängt in i spelet 

Hej,
Nej, jag har inte berättat än, jag har dock haft ett möte med en terapeut, som dels hjälpt mig med att hantera den rejäla ångesten. Det var verkligen skönt att få öppna sig för någon utomstående. 

Jag har fortfarande inte helt bestämt mig om jag skall berätta eller ej. Det har kommit lite andra saker i vägen, som gjort att vi fått fokusera helt på det (vill inte gå in mer på det utan att avslöja vem jag är).

Men man kan väl säga att ena dagen vill jag hålla det hemligt, och låtsas som om inget har hänt, men är fortfarande rädd att det skall märkas att jag bär på en hemlighet. Medans dagen därpå så vill jag bara berätta, skrika ut det, för att slippa bära det. Det har blivit mer och mer så, det pendlar, och jag har fortfarande inte kommit till beslut i hur jag skall gå tillväga. 

Har läst alla svaren, och alla inspel känns relevanta (nästan alla), men ingen känner heller till hur relationen är här hemma, och att då säga att göra si eller så är lättare sagt än gjort. 

Vågar man ens berätta hur man gör, utan att få höra hur hemsk man är som inte berättar eller hur korkad man är som faktiskt berättar.

Det är bra att du har kontaktat en terapeut.
Men jag hoppas,för din sambos skull,att du ändå väljer att berätta.
Du vill väl att er kärlek ska kännas äkta och inte som en lögn?
Jag tror att det kan vara lättare för honom att förlåta om du berättar det så fort som möjligt än om det kommer fram senare eller på annat sätt.
Om du går och funderar på det här så kan det märkas på ditt kroppsspråk och i din blick.
Så förr eller senare så kanske han märker att du går och bär något inom dig ändå.
Och det är väl bättre att bygga er relation på ärlighet än att du går omkring och bär på en stor lögn?

Känns mest som du struntar i hans känslor då du säger att du vill säga det för du själv tycker det är jobbigt att du har en hemlighet. Han har rätt att veta! Han får inte ens välja om han vill vara med dig eller inte. Det är som om du ska både ha kakan men ändå äta upp den... Om han hade varit otrogen hade inte du velat veta det menar du? Tänk dig in i hans situation.

Spelar ingen roll om ni har det såååå bra nu osv. Det är bara en lögn ändå isåfall.. För det har ni ju inte, du har ju sprungit med en annan. Och han vet inte om det.

Du är inte rädd att din man börjar märka att nått tynger dig?

Har han kanske redan frågat hur du mår , varför du verkar nedstämd etc och vad har du svarat hittills i sånafall?

Jag förstår inte varför det är så otroligt viktigt för vissa här att ihållande tjata på TS att berätta. Det räcker väll med en gång så tror jag att TS förstår. Nu har det pågått i dagar samma upprepande. Förstår inte heller varför TS ska rapportera hit då hon har berättat om sin otrohet för sin partner. Stackars er partner om ni kör samma taktik hemma. 

Sedan tycker jag absolut inte att man per automatik ska berätta om otrohet. Jag fattar inte hur helt okända människor säger/kräver detta till en annan person som de inte vet något om. Vet inget om hur livet är för övrigt.  Att det är människor som själva har råkat ut för otrohet och vill se andras liv raseras på grund av otrohet är skrämmande.  Givetvis är den bedragna verkligen bedragen.

Det är ett svek av stora mått men jag skulle aldrig säga vad TS SKA göra och absolut inte upprepa detta i dagar.  För mig är det från fall till fall. Den som är bedragen är lika mycket bedragen även om den som har bedragit väljer att inte säga något. Den som är bedragen kommer att bli lika sårad nu som sen. Att man känner ånger är mer viktigt för mig. Att man känner att det är fel och att man aldrig kommer att upprepa det.

Ingen är perfekt. Vi gör alla fel.