Hej. Jag läser till mellanstadie-lärare. Hade min första VFU, blev underkänd. Tog studie uppehåll. Gjorde om VFU-n. Blev återigen underkänd. Får inga fler chanser nu. Vet inte vad jag ska göra. Skolan sa att jag inte är bra på att ta initiativ, svagt ledarskap och svårt att skapa struktur. Samt har svårt med språket. Jag har dyslexi men gör så gott jag kan. Någon i samma sits eller kan komma med tips? Vet verkligen inte vad jag ska göra..känner mig så tom...
Jag hade också planen på att bli lärare och det var dem på min högskola och på VFU:n som inte tyckte jag passade. Visst kan jag känna ett stråk sorg ibland, men jag kan - ganska många år efter att det hände - konstatera att det gestaltade sig mycket bättre för mig än om jag gått "lärarvägen". För 4 år sedan utbildade jag mig till bussförare och det är betydligt mera jag.
Jag slipper kravet på att springa runt och göra staten, rektorn, kommunen, kollegorna, elevernas föräldrar (ofta brutala som någon skrev) och eleverna nöjda. Finns missnöje hos någon av dem måste ofta hela agendan ändras, blev lite min uppfattning.
Som bussförare har jag bara chefen, resenärerna, uppdragsgivaren och kollegorna att stämma av med hur arbetet skall genomföras och åt vilket håll vi skall arbeta policymässigt. Det är så ljuvligt!
Jag hade också planen på att bli lärare och det var dem på min högskola och på VFU:n som inte tyckte jag passade. Visst kan jag känna ett stråk sorg ibland, men jag kan - ganska många år efter att det hände - konstatera att det gestaltade sig mycket bättre för mig än om jag gått "lärarvägen". För 4 år sedan utbildade jag mig till bussförare och det är betydligt mera jag.
Jag slipper kravet på att springa runt och göra staten, rektorn, kommunen, kollegorna, elevernas föräldrar (ofta brutala som någon skrev) och eleverna nöjda. Finns missnöje hos någon av dem måste ofta hela agendan ändras, blev lite min uppfattning.
Som bussförare har jag bara chefen, resenärerna, uppdragsgivaren och kollegorna att stämma av med hur arbetet skall genomföras och åt vilket håll vi skall arbeta policymässigt. Det är så ljuvligt!
Jag förstår att du är ledsen och känner dig besviken och tom. Du har ställt in dig på att bli lärare och nu verkar det som att det inte kommer att gå just nu i alla fall. Du har dessutom en diagnos som kan göra dig extra sårbar. Ta kontakt med din högskolas studenthälsa, du behöver hjälp att komma vidare så att det blir bra för dig.
Det är inte jättestora krav på den första VFU:n, och om man blir underkänd på den så är det nog tyvärr så att man inte passar som lärare, i alla fall inte just nu. (Det sista la jag till efter att ha läst det intressanta inlägget från tjejen som berättade om sin resa, då hon behövt 10 år extra att "bli vuxen")
Som lärare måsta man kunna "äga rummet", snabbt planera om, hantera många olika frågor och problem samtidigt utan att bli (synbart) stressad. Det handlar både om personlighet och rutin/vana. Din LLU verkar inte anse att du har det som krävs för att klara utbildningen och yrket.
Jag tycker att det är bra att du får reda på detta redan nu, så att du inte "glider igenom" för att folk vill vara snälla, och sedan misslyckas på slutpraktiken eller när du ska börja jobba.
Mina tips är att antingen tänka om helt, och välja ett annat yrke, eller att anmäla dig till kommunens vikariepool och börja timvika. Då får du massa övning på att hantera barn, föräldrar, nya situationer, osv. Där jag jobbar får alltid timvikarier som är bra fortsatt jobb. Om du vikarierar ett tag kommer du antingen att förbättra det som du tycker är svårt, så att du kan visa att du klarar jobbet, eller så kommer du att komma underfund med att du inte passar som lärare, och sluta vara besviken över att du inte klarat VFU:n.
Jag tror att forskning kan vara din grej. Hör med syv på din högskola. Eller att skapa läromedel. Det finns vägar för dig trots att du kanske inte passar i ett klassrum. Sfi?
Tack för alla svar, har mailat skolan om vilka möjlighet som finns. Återkommer imorgon.
Varför inte testa förskolelärare och träna upp att styra upp dagar, aktiviteter, språk och initiativförmåga?
Vad i hela världen får dig att tro att TS skulle ha lättare att klara godkänd nivå på VFU:n på Förskollärarutbildningen? Examensmålen och kraven för godkännande på de olika lärarutbildningarna är snarlika. Att undervisa yngre barn ställer precis lika stora krav på organisationsförmåga, multitasking, flexibilitet, kommunikations- och samspelsförmåga, ledarskap mm, som för äldre elever. Jag har undervisat i i förskolan, förskoleklassen och i grundskolans samtliga stadier och det som skiljer är främst åldern på barnen/eleverna.
Du skulle ju kunna utbilda dig till elevassistent? Då får du vara i den miljö du vill jobba i och kanske träna upp dina färdigheter eller upptäcka att det inte är ett yrke som passar dig.
junefolkhogskola.se/utbildningar/assistentutbildning-2/
Jag tror att forskning kan vara din grej. Hör med syv på din högskola. Eller att skapa läromedel. Det finns vägar för dig trots att du kanske inte passar i ett klassrum. Sfi?
Ledsen att behöva påpeka det, men bara måste:
-Att föreslå en framtid som forskare för en som inte klarat att ens ta sig halvvägs till en kandidatexamen var kanske inte så genomtänkt?
-Att försöka skapa läromedel utan att själv först vara expert på lärande och undervisning är nog inte heller så lyckat.
-Sfi-lärare behöver också ta sig igenom VFU-kurser med godkänt resultat. Att undervisa vuxna är annorlunda än att undervisa barn men kraven på kommunikativa förmågor, organisation, ledarskap osv kvarstår.
Att vara lärare är väldigt svårt för det är så mycket som förväntas av en.
Jag tror du får satsa på något annat istället. OBS! Innebär inte att du inte är smart och har mycket att tillföra- tror bara inte skolans värld är rätt plats iallafall inte just nu.
Möjligtvis om du skulle satsa på att forska inom något på universitet istället? Söka något ämne som intresserar dig och studera upp till forskningsnivå?