Underkänd VFU...

Hur långt har du kommit på utbildningen?

Oj, oj, vilka fördomsfulla slutsatser du drar utifrån ett par enstaka meningar som inte handlar om politik överhuvudtaget.

Vad har det för relevans för TS om personen röstar på SD? Ingen alls. Överhuvudtaget. Sedan kan man ha åsikter om själva tonen, men det är inte vad det här handlar om egentligen. Som jag ser det försöker du bara misstänkliggöra och avfärda personen genom att först klistra ett negativt epitet, för att använda det som rättfärdigande för att kunna avfärda personens åsikt. Dålig debatteknik, minst sagt.

Det är ju alltid extra tråkigt när man hunnit en bit i en utbildning innan man förstår att det inte kommer att gå. Vet inte hur långt in i utbildningen ni har VFU, när jag gick (för ca 20 år sedan) var det vanliga att det kom in ganska sent men jag hade turen att på just min hade de börjat lägga in den första redan i under slutet av första terminen. Jag tog ytterligare en termin då det var mestadels ganska rena ämneskurser att fundera på saken för att inse att jag inte kommer orka med klassrumsmiljön som den såg ut, det skulle bara leda till utmattning och migrän. Hade den första VFU:n legat i slutet som på många andra skolor hade jag inte insett detta i tid då jag sedan tidigare visste att jag är väldigt bra på att lära ut, men bara i små grupper eller i en till en situationer. Det var kanske lite synd så till vida att det inte kryllar av matematiklärare som brinner för att förmedla förståelse och glädje för ämnet, och jag hade kanske kunnat hitta ett arbete som fungerade, men för mig personligen var det bättre då jag bytte till datavetenskap istället vilket innebär mindre stress. 

Helt kan vi inte veta till hur stor del som är högst befogad kritik och hur mycket som inte är det, men det språkliga är definitivt befogat. Det är extremt olämpligt att ha lärare i lägre årskurser som har problem med språket, hade det handlat om ämneslärare i sena årskurser t ex naturvetenskapliga ämnen gör det inte särskilt mycket, men i yngre årskurser där det dels oftast är en lärare som har alla eller nästan alla ämnen (vi hade en ren idrottslärare på mitt låg- och mellanstadie det hade kunnat fungera) och under de åldrar då i princip alla ämnen även är läs-, skriv- och språkträning går det inte med brister där. I ditt fall handlar det inte heller om några stavfel här och där utan även om felaktiga böjningar av ord, vilket skulle kunna inverka menligt på elevernas språkutveckling. Jag tror inte heller att det är något som skulle tränas bort särskilt lätt, möjligen om du invandrat till Sverige under uppväxten kanske det skulle kunna lösas med intensiva studier i svenska. 
Med det sagt så kanske du fortfarande skulle kunna bli lärare om du satsar på lite senare årskurser. 

Handledaren har helt rätt i att du behöver kunna hantera alla slags elever.

Tyvärr pekar den kritik du nämnt att det inte är ett lämpligt yrke för dig då det är väldigt viktiga saker för en lärare att klara av, det är inte heller saker man lätt tränar upp heller. Kanske tillräckligt mycket livserfarenhet skulle hjälpa det på traven om du är ung. Det lyser även igenom att du nog inte har riktigt insikt om dina brister (då är det naturligtvis lätt att bli förvånad om man inte själv ser dem), och här är det nog aspergern som ställer till det för dig. En ganska tydlig hint om det är kritiken om att eleverna inte pratar och får kontakt med dig, det är inte något som handlar om att du försökt lära dig deras namn och prata med dem (även om det naturligtvis är en del), utan troligtvis om de övriga delarna inom kommunikation som man ofta har brister inom med den typen av funktionsnedsättning. 

Ja högskolan har skyldighet att göra anpassningar, men det går knappast inte om det är sådant som har betydelse för själva yrket. Till exempel kan man få hjälp med mentor eller lägre studietakt. Läser man ämnen där det inte för ämnet i sig är viktigt med t ex grupparbeten kan man få dispens för det och göra en enskild redovisning, eller en muntlig tentamen. Generellt är det mindre görbart med långtgående anpassningar inom utbildningar där just VFU ingår om det är just den som är problemet då du där ska visa att du klarar yrket. 

Som även en del påpekat så hade du nog inte mått så bra som lärare om du reagerar som du gör på det här, hoppas det var relativt tidigt i utbildningen så du kan lära dig från erfarenheten och fundera ut något som passar dig bättre. Alla yrken passar inte alla. 

Och moderater brukar helst inte vilja tvätta sin vittvätt med ljusgråa plagg. Är du på riktigt?

Så klart att det finns personer med psykiatriska diagnoser som ändå klarar arbetslivet bra. Det där är ju individuellt. Min poäng var att om man har fått anpassningar för att klara högskolestudier, så förstår jag inte hur det är tänkt att man ska klara arbetslivet. Det lär ju inte bli lättare då, menar jag.

Jo, så är det väl. Jag hade en kursare och vän som hade någon form av inlärningssvårighet som gjorde att han behövde längre tid på sig med uppgifter. Så han fick en timmes extra skrivtid på tentor (han hade för övrigt extremt svårt att klara studierna rent generellt). Men jag tänker att även en sådan sak kan innebära problem i arbetslivet, när man ofta jobbar under tidspress.

Det övriga du skriver kan jag bara instämma helhjärtat i. Jag tar starkt avstånd från den populära uppfattningen att alla kan bli vad de vill. Det är helt tabu att erkänna att sådant som talang, begåvning och medfödda förmågor existerar.

Det här stämmer verkligen. Jag har haft kursare som har gnällt på att ?läraren skriver för lite på tavlan? (vilket tvingade studenterna att diktera, vilket jag själv tyckte var ett utmärkt sätt att lära sig föreläsningsinnehållet) och på att ?kurslitteraturen är på engelska?. Vidare så kallar ju så gott som alla studenter universitetet för ?skolan? numera, eller ja, det har väl pågått i minst 20 år.

Det beror ju på om dessa anpassningar som individen får när de pluggar, har något motsvarande i arbetslivet eller inte. Det är ju mycket möjligt att om man bara uppnår kunskapskravet/tar sig igenom utbildningen, så spelar de andra svårigheterna man råkar ha inte någon roll för själva arbetsuppgifterna. Det blir ju en bedömning som universitetet/högskolan får göra från fall till fall.

Jag tror att en orsak till att det uppstår vissa problem är för att det inte kostar något att läsa på högskola/universitet i Sverige. Det blir lätt så att studenter påbörjar en utbildning, hoppar av, börjar en till, hoppar av, eftersom de inte behöver betala för att plugga. Utbildningen får ett lägre värde, helt enkelt, och även motivationen att läsa klart något man påbörjat minskar. Det gör också att studenterna tycker att de har rätt att plugga, punkt slut, även om utbildningen egentligen ligger utanför deras förmåga.

(Missförstå mig inte, jag tycker att det i grund och botten är en bra investering av skattepengar att hålla högskola/universitet avgiftsfritt. Men det gör mig inte blind för nackdelarna med det.)

Fast ett universitet är en skola, även om alla skolor inte är universitet.

Sluta. Om du inte förstår så säg inget.