Underkänd VFU...

Vad tråkigt att du inte blev godkänd. Jag tänker dock att det är positivt att du fick veta det nu. När jag läste till lärare var det en tjej som hade försökt i sjukt många år och som aldrig lyckades. Jag tyckte så synd om henne och önskade så att hon hade tagit till sig då våra lärare försökte förklara för henne att hon inte hade det som behövdes. Hon slösade många år och tog höga studielån men det var uppenbart för oss andra att lärare inte passade henne.

Om du vill jobba i skolan så tänker jag att du borde vikariera för att få en möjlighet att öva upp dina förmågor. Kolla på utbildningar som elevassistent eller liknande?

Jag är utbildad gymnasielärare i engelska och svenska. Det är ett galet svårt jobb. På min utbildning hoppade 100 personer av efter första vfu:n. Det krävs mycket för att vara lärare och alla har tyvärr inte vad som krävs.

Slutligen måste jag bara nämna att jag hade en lärare på universitetet som var lektor i svenska som hade dyslexi. Det gick hur bra som helst. Det går absolut att vara lärare med t.ex. dyslexi, adhd, ångestproblematik, högfungerande autism o.s.v. men då måste man ha strategier för att hantera det.

Jag ville bli läkare men har svårt med den höga matematiken som krävs för att komma in på läkarlinjen och tur är väl det för hur skulle det se ut om jag inte kan mikrogram per milliliter osv och ska dosera ut medicin, skulle ju bli katastrof. Bara att inse att man inte är ämnad för det yrket och se efter andra alternativt, detsamma gäller för dig.

Jag förstår att det här känns jättetungt, men tänk så här: förmodligen gör de dig en tjänst som berättar nu att det här yrket inte passar dig. De gör så för att de ser att du inte skulle klara jobbet och det skulle du förmodligen att mått väldigt dåligt av.

En släkting har jobbat på lärarutbildning och har beklagat sig över hur små möjligheter de har att hindra uppenbart olämpliga personer att slutföra utbildningen. De kan prata med de studerande men inte stänga av dem. Deras enda möjlighet är just om den studerande faktiskt inte klarar en kurs.

Se det som att de räddar dig från ett yrkesliv du förmodligen inte skulle må bra av.

Jag förstår VERKLIGEN att du är otroligt ledsen och det hade ju varit mycket bättre om någon sagt det här till dig väldigt tidigt i utbildningen istället.

Jo tjena, hur många lärare idag tror du besitter dom egenskaperna eller förmågorna du radar upp? 50% av alla lärare borde valt ett annat yrke och är inte kompetenta. Med detta sagt menar jag inte att TS passar till yrket men att döma ut totalt är inte heller rättvist. Tror dock att TS med rätt bemötande och hjälp skulle kunna bli en bra lärare. Högskolan är i alla fall skyldig att hjälpa och anpassa undervisningen efter elevens behov. Hade studiekamrater när jag läste på högskolan som fick extra hjälp och anpassning. 

Men hur blir det för dem när de kommer ut i arbetslivet sedan? Antag att TS skulle få jobb som lärare på en skola. Där skulle ingen ta hänsyn till att hen har aspberger. Samma krav skulle ställas på hen som på alla andra lärare på den arbetsplatsen. Så frågan är om man verkligen gör studenter med diagnoser en tjänst när de får extra anpassningar.

Jag läste förvisso en helt annan utbildning än lärare, men de som underkändes på VFUn var verkligen inte lämpliga att arbeta i yrket. De hade också själva väldigt svårt att se sin del i det hela. Det var väldigt svårt att bli underkänd på VFUn.

En förmildrande omständighet i ditt fall, ts, är din funktionsvariation. Vet skolan om din funktionsvariation? Har det gjorts anpassningar?

Har du blivit underkänd två ggr så ska du se dig om efter ett annat yrke. I dagens läge med många obehöriga lärare så ska det mycket till för att bli underkänd.

Så lärare är inte din grej helt enkelt....bara att prova något annat.

Lycka till!

Håller med. Hur mycket ska det vara rimligt att sänka kraven för att anpassa sig till dem som faktiskt inte håller måttet? Det sker en väldig devalvering av en högskoleutbildnings värde när man gör så här. Och chocken blir ju total när de kommer ut i arbetslivet och inser att det är slut på daltandet och anpassningarna. Det kan ju liksom inte jämföras med att sätta in rullstolsramper för att en rullstolsburen ska kunna ta sig fram, som vissa hävdar. Det är faktiskt något helt annat.

Det har skett en mycket stor sänkning av den akademiska nivån på många högskoleutbildningar senaste 20 åren, särskilt på lärarutbildningen. Mycket pga att det finns en stor press på att examinera tillräckligt många lärare. Och när studenterna inte håller måttet sänker de kraven och kallar det för anpassningar. Då söker sig inte duktiga studenter till de utbildningarna. Det blir en ond cirkel.

Det är ju ingen självklarhet såklart, det förstår jag med. Men tycker tonen mot TS har varit rätt hård tråden igenom. TS verkar ju ha fått gå kvar på sin utbildning så det är ingen där av lärarna som verkar ha reagerat. Antingen passar inte TS för yrket eller så var de extra hårda på VFU:n.

Men sen kan ni nog gå till vilken arbetsplats som helst och hitta både Asperger, ADHD, introvert personlighet, psykopater you name it.. (Vet att detta förekommit inom skola, hemtjänst och sjukvård, men de jobbar i alla fall, fast de kanske inte passar vare sig med jobbet eller i kontakten med kollegor. 

Det är undervisnings- och examinationsformer som anpassas, inte kunskapskraven. I alla fall på den utbildningen jag pluggade (naturvetenskap).

Sedan kan jag tycka att det finns ganska många idag som på något sätt tror att det är en mänsklig rättighet att bli vad man vill. Och att de känner sig kränkta när de inte får det betyg de tycker att de förtjänar eller inte får godkänt på sitt arbete.

Dessutom hör jag ofta saker sägas till barn (och även vuxna) i stil med "Du kan bli vad som helst bara du kämpar tillräckligt mycket!" Det är såklart dumheter, och är en konsekvens av tänket att man strävar efter lika utfall och inte lika möjligheter, tror jag. Har man inget bollsinne blir man inte fotbollsproffs oavsett hur mycket man övar. Kan man knappt svenska så ska man inte få bli svensklärare.