BIM MAJ, första barnet

Precis, det vore en annan sak om hon informerade om att gränsen finns, varför det är så mm. Men att antyda att det är mitt fel i ett sådant känsligt läge som man är i, är sjukt okänsligt!

Blir så ledsen för personer som har hormonrubbning osv som har svårt att gå ner i vikt och därför inte får IVF genom landsting och inte har råd att få privat. Tycker verkligen de borde se över BMI gränsen för den måste bara sjukt låg.

Jamen exakt..vi blir lockade att köpa i områden där våra kompisar med barn köper men vill som sagt inte sitta med massa extra lån och inga barn. För köper vi hus finns inga pengar kvar till IVF så då är det väl lika bra att vänta.

Oj stor tvåa, vad härligt! :) Vår trea är 78 kvm. Ni har inte möjlighet att bygga ett extra rum då? :) Åh andra sidan lär bebis sova i samma rum tills den är minst ett så det är ju ingen panik.

Jag hakar nog mycket upp mig på att jag "bestämt" att jag skulle ha villa och minst ett barn innan 30 (helst innan 27). Det finns ju en chans att detta sker precis till jag fyller 30 om vi blir gravid nu eller nästa månad och vi skyndar oss med hus men det är ju inte rimligt? Man kan inte i förväg bestämma hur livet blir. Många bor ju med barn i lägenhet så det ska jag nog också klara av, om det nu kan ta och bli barn nån gång. I juni har vi försökt två år och tålamodet och självkänslan börjar minst sagt ta slut..

Jag tror att något man behöver försöka lära sig om man är i denna processen en längre tid, eller har någon typ av infertilitet, att livet går inte att planera! Jag och min fästman köpte ett radhus för två år sen, men för mig hade jag gjort det valet oavsett om jag kommer få barn eller inte, för jag ville ha ett hus i sig särskilt med trädgård. Men är det något jag kan känna att jag ångrar är att vi väntade med att börja försöka tills vi hade flyttat in (bygget tog ett år). Var besatt med att alla yttre förutsättningar skulle vara perfekta, istället för att följa mitt hjärta och förstå att man inte kan planera livet på det sättet.

Ja verkligen! Jag skulle absolut plugga klart (fem år) och sedan ha jobbat två år innan vi började försöka. Känns ju sjukt ovärt nu, men jag hade knappt hört om infertilitet innan, förutom hos de som föds med kända "defekter".

Och visst, vi kommer absolut att köpa hus någon gång ändå för att vi vill bo så, och kanske utanför stan för att det är trivsamt, men som läget är nu skulle vi ändå behöva spara lite till.

Vi har som sagt en utlandsresa planerad till jul (om Covid tillåter) för att vi inte längre orkar tänka "men tänk om jag är gravid!". Det går ju boka av resor, och är vi inte gravida då så har vi iallafall något trevligt att se fram emot :) blir det IVF i februari får jag se resan som en skön D-vitaminsuppladdning inför det.

Gud vad jag känner igen det där med boendet. Vi bor i innerstan i sthlm, i en 3 rok. Så det räcker ju egentligen. Har också tänkt att man köper hus sen när man har barn så man slipper vara det där barnlösa paret på gatan bland alla barnfamiljer. Men efter det här coronaåret börjar jag känna att ett hus skulle inte bara vara för barns skull. Det skulle vara för min skull också. Yta och gräsmatta, få påta i trädgården på sommar. Men vi avvaktar. Skulle kanske inte välja samma hus med barn som utan. Eller område.

Hej!

Lägger till mig själv här. Första riktiga försöket för oss. Kör via NC och har ägglossning nästa vecka, ska bli kul!

Amandannn - bim 5/5, 20 år (1:a försöket)

Mirabilis89 - Bim 5/5, 32 år (10:e försöket, tror jag?)

Link92 - BIM 5/5, 29 år (22:a försöket)

Camilla82 - Bim 5/5, 38 år (6e försöket)

MsTintin - bim 6/5, 29 år (13 försöket)

Vickan 31, bim 7/5, 31 år (11:e försöket)

MAKL, bim 7/5, 27 år (8:e försöket)

DrLavernius - bim 9/5, 27 år (1:a försöket)

Stickling, bim 9/5, 33 år (10:e försöket, två missfall)

Lisen91, BIM 10/5, 29 år (10:e försöket)

Elise96 - bim 10/5, 24 år (1:a försöket)

BoringBrick92, BIM 10/5, 28 år (6:e försöket)

Gulgja - bim 10/5, 28 år, (1:sta försöket efter stabiliserade prolaktinvärden)

Mimow11 BIM 11/5, 29 år (2:a försöket)

hejhejkola - BIM 12/5, 26 år (6:e försöket, 3 tidiga mf)

RH93, BIM 14/5, 28 år (10:e försöket)

Rungirl, BIM 14/5, 32 år (7:e försöket)

Msofie, BIM 15/5 25 år (15:e försöket)

apan95, BIM 16/5, 25 år (19:e försöket, ett mf)

NatMar005, BIM 17/5, 33 år (27:e försöket, 7 mf)

Lilja3389, BIM 20/5, 28 år 1 års försök varav 1 missfall och 3 månaders paus

Micaelaaa, BIM 20/5, 25 år (10:e försöket)

Ericky, BIM 21/5, 33 år (10:e försöket)

Paperlanterns, BIM 21/5, 32 år (5:e försöket)

Molybden, BIM 22/5, 26 år (11:e försöket, 4 eller 5 äl)

Weloty, BIM 25/5, 30 år (13:e försöket)

Septemberbarn123, BIM 26/5, 21 år (7:e försöket tror jag)

Clearmoon, BIM 4/5, 27 år (1:a försöket)

Linneadou, BIM 20/5, 29 år (1:a försöket)

Ja, men verkligen! Jag hade blivit helt knäckt :( Speciellt när du är så aktiv och tränar och lever hälsosamt. Det borde vara viktigare för dem, än vikten. BMI kan ju dessutom inte skilja på om du har mycket muskler eller om det är fett, vilket gör att det lätt blir snedvridet. 

Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??

Ja, precis så tänker jag också. Det är så dyrt att köpa hus idag där vi bor, så pengarna kommer försvinna i det, och jag vill inte ha ett hus om vi inte har barn att ha i huset, så det känns bara som en onödig stress att lägga på mig själv. 

Jo, det kanske vi kan göra! Bra idé :) På något sätt kommer det ju lösa sig, och som du säger, det är ju ingen panik. Först 9 månaders graviditet, och sen antagligen bortåt 1 år i samma rum i alla fall. 

Jag har tänkt likadant. Jag skulle vara gift, ha 1 barn och 1 till på väg när jag var 30. Nu är jag 30+, varken gift eller har barn, men jag är så himla lycklig och min sambo är fantastisk, så i slutänden har det varit värt väntan. Förhoppningsvis är det inte för sent för oss att få barn heller. Det måste vara kämpigare för er som försökt så länge. :( Håller tummarna för att det går er väg riktigt snart <3 

Väldigt kloka tankar! Med barn är det ju så mycket annat som spelar in i var man vill bo. En trea låter ju ändå bra! Då är det ingen panik. :)