Hej! Har inte sett någon bim maj tråd så tänkte att jag startar en nu för oss som ska försöka få vårat första barn. :)
Närmar ju sig ändå med stormsteg, detta blir vårat första riktiga försök.
Påbörjar listan i första inlägget. :)
Lycka till åt oss alla <3
Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??
Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??
Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??
Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??
Hej! jag har hängt runt här i BIM-trådarna ett tag men började tröttna på att skriva upp mig på listor eftersom det känns så deppigt nu när vi har försökt så extremt länge. Har tappat räkningen, men tror vi kan va på försök 24-25 nu? tog ut min spiral i oktober 2019 och inget har hänt, vi har gjort en utredning som visar att inget är fel och det är bara att fortsätta. blablabla. Mitt dilemma är att de allra flesta av mina kompisar är gravida eller har barn. Jag skojar inte utan det kommer födas sju bebisar i kompisgänget den här våren/sommaren/hösten. Min bästa kompis ska ha barn i juli. Och nu har en annan nära kompis till min bästis hört av sig till mig och vill styra upp en babyshower. instinktivt vill jag inte gå på någon babyshower och jag vill inte anordna den. särskilt inte eftersom jag kommer vara den enda där som inte är gravid eller som har barn. och det naturliga samtalsämnet på en babyshower är ju barn och graviditet och jag är rädd att det kommer bli för jobbigt för mig att hålla god min i flera timmar när alla andra har en gemenskap och pratar om hur fantastiskt det ska bli att alla är föräldralediga samtidigt osv osv. Men jag vill ju att min bästis ska få en babyshower liksom! hon är värd det! och det känns konstigt att som bästa kompis inte vara med och fira? så missunsamt liksom! Ska jag plåga mig igenom detta eller säga som det är till hon som hört av sig att jag inte VILL??
Hej!
Lägger till mig själv här. Första riktiga försöket för oss. Kör via NC och har ägglossning nästa vecka, ska bli kul!
Vi har fått beskedet att vi får remiss till IVF när vi försökt i två år - så det blir ju oktober/november för oss. vi är över 30 år båda två. Men det betyder ju inte att vi får börja med ivf i oktober/november utifrån att det är kö också, hur lång tid det tar från remiss till att man börjar vet jag inte... men jag och min kille lutar faktiskt åt att göra ivf privat i väntan på den offentliga vården. Jag är 32 nu och det är väl varken ungt eller gammalt, men jag är så stressad och mår så dåligt att jag inte tror att jag kan vänta till i vinter och må såhär dåligt under tiden. till vintern hinner jag fylla 33 och min kille 37 och vi vill ju gärna ha flera barn liksom, så vi känner väl också att vi har tiden emot oss litegrann. men ja, tills vi har bestämt oss för om vi ska göra ivf-försök privat är det ju bara att kämpa på hemma. verkar inte finnas några alternativ eller andra typer av behandlingar förutom IVF när det är oförklarlig barnlöshet.
Jag funderar vidare på den där babyshowern <3 jag tror också att det är bäst att vara så öppen som möjligt. min bästa kompis, eller ja, alla mina kompisar vet mer eller mindre detaljerat om att vi försöker och att det inte går så bra. och de har oftast respekten att inte slänga fram för mycket barn och graviditetssnack när jag är med. men jag undviker också att träffa två gravida kompisar samtidigt. men just på en babyshower ställs det liksom lite på sin spets. oh well. vi får se hur jag gör.
Är det fler än jag som har funderingar kring framtida boende och så? Jag och min sambo letar hus, men samtidigt blir jag rädd att vi ska stå där med ett hus och så kanske vi inte kan få barn. En del av mig vill vänta och se om vi ens kan få barn innan vi slår till, men en annan del (lite fånig och "andlig" kanske) tänker att ett hus kanske snarare hjälper till att få det där barnet på något sätt. Hur tänker/har ni tänkt kring sånt här?
Ja det där med två år har jag hört från andra också, men jag verkar vara den enda som måste vänta tills jag blivit 30. Det känns konstigt att vänta på att jag och äggen ska bli ännu äldre liksom..tar det sig inte nu ska jag nog be kliniken ringa upp och förklara sig.. är det väntetid kanske de kan skicka en remiss nu när vi försökt två år. Blä det är så jobbigt att man både ska vänta på sina cykler, på vården och allting känns det som. Och att IVF presenteras som den enda lösningen tycker jag är märkligt. De borde kunna kolla lite mer på typ äggkvalitet kan man tycka? Men vad vet jag.
Det dryga här i Västerbotten är att de remisser man får via sjukvården går till samma privata klinik som vi annars skulle betala för, så jag antar att väntetiden blir detsamma oavsett..
Jamen vi hoppas på graviditet!! :) Tänk vad mycket lättare livet kommer bli då :) jag har BIM i dagarna så tänkte testa imorgon bitti, är ÄL+11-13 nåt sånt då. Har en bra känsla, men det har man ju haft förr och blivit besviken.