BIM MAJ, första barnet

Åååh vad glad jag blir för ditt plus, stort grattis!  Jag förstår att dina tidigare erfarenheter av missfall såklart gör att du inte vågar hoppas och glädjas riktigt än, men jag håller tummarna sååå hårt för att det ska gå vägen den här gången! <3  Vi är många som hejar och tänker på dig!

Så tragiskt att man inte ska kunna lita på att få ett bra bemötande inom vården! Vet inte vad jag ska säga, men skickar en stor kram och hoppas att du vet att vi är många här som tänker på dig <3 

Så tragiskt att man inte ska kunna lita på att få ett bra bemötande inom vården! Vet inte vad jag ska säga, men skickar en stor kram och hoppas att du vet att vi är många här som tänker på dig <3 

Har nu fått graviditeten medicinskt bekräftad med blodprov som jag tog i fredags och ringde idag till gyn för att boka in vul i v6 enligt vårt läkares ordination. Frågade barnmorskan jag pratade med om jag skulle kunna få gå på extra provtagning för att se så hcg stiger som det ska med tanke på att vi haft utomkveds och ma. Och alla mf med för den delen.

Då skrattade hon och sa "här överbehandlar vi inte, du får vända dig till mvc isf".

Förklarade att det inte gick pga att vi inte blir inskrivna där förrän efter v12 och då svarade hon "Jaha. Men då får du tänka som elitidrottare gör; varje graviditet du får är som en ny boll. Du får bara släppa den gamla och fokusera på den nya. Annars vinner man aldrig en match".

Frågade henne om hon tyckte det var en proffsig jämförelse och om de har för vana att svara med sådär oskön victim blaming där man antyder att de är min kassa tävlingsinstinkt som orsakar mina traumatiska missfall. Hon svarade inte och sen la jag på luren.

Känner mig så satans nergjord av vården hela tiden. Är det verkligen så jävla konstigt att jag är nervös och orolig? Måste man verkligen svara på det där okänsliga sättet när en patient är inskriven på specialistvård? Förlåt, behövde bara kräka av mig.

Tack nimär verkligen guld allihopa och jag är så glad för att jag fortfarande får hänga här med er!! Jag är tacksam för att jag är gravid, det är jag verkligen, men jag mår skit rent psykiskt. Har börjat drömma att jag får missfall, vaknar med panik och låste känna efter under täcket. Är kissnödig hela tiden men håller mig för vågar inte gå på toaletten. Alltså allt det här tär så oerhört på mig..

Ååh, jag lider verkligen med dig! Som jag skrev till dig tidigare: någon som jobbar med detta dagligen och möter människor som har det svårt gällande fertiliteten borde kunna uttrycka sig lite smidigare och tänka sig för vad den säger och hur den säger det! Det låter som ett väldigt okänsligt bemötande och jag hoppas att du får prata med någon annan som kan visa lite mer medkänsla och förståelse för den oro du känner. Och det är ju förståeligt såklart, att du känner oro alltså med tanke på dina tidigare missfall. Det låter verkligen jättejobbigt med all oro och mardrömmar och så det dåliga bemötandet på det! Önskar att vi kunde göra något, eller om det finns någon annan hjälp att få för att må lite bättre i den här processen? <3

Sjävklart vill vi ha dig kvar i gruppen, det säger i alla fall jag, och vi är så många som håller tummarna för att det ska gå hela vägen denna gång! Du om någon är så välförtjänt av en fin och fullgången graviditet efter allt du varit med om <3

Men herregud skojar hon eller. Vissa människor ska inte jobba med bemötande av andra alltså. Kan du boka in en tid hos någon annan barnmorska istället? Alt vända dig till hennes överanordnare. Det är inte ett okej bemötande när de vet vilken historik ni gått igenom. Sänder en virtuell stor kram och försök inte ta åt dig åt hennes plumpa bemötande, bra du sa emot och satte ner foten att det inte var ett okej sätt att hantera de på.

Förstår det är jättejobbigt för dig psykiskt nu, hanterar du det fortfarande ensam eller har du pratat med din man? Det är inte konstigt alls att du är orolig och mår dåligt nu, alla hade vi gjort det om vi gått igenom vad ni gått igenom. Hoppas med allt jag har att denna gången stannar fröet.

Alltså, fy fan säger jag bara! Den människan borde verkligen byta jobb. Vilket vidrigt bemötande!! Finns inga ursäkter för ett sånt okänsligt bemötande, och till någon som gått igenom det du gått igenom. Det får mig nästan att må illa. Tycker du svarade upp bra! Men jävligt sorgligt att du ens ska behöva göra det. Det är DU som behöver stöd <3  

Usch tycker verkligen synd om dig, blir sorgsen när jag läser vad du får gå igenom. Du ska verkligen inte behöva känna att du måste visa dig vara så tacksam utåt sett för att du blivit gravid, även om du såklart är det också! Men rädsla är något som lätt tar överhanden och då finns det inte så många rationella tankar utan just rädsla.. ångest... och det är ju hemskt! Och det är fullt rimligt att du är livrädd att du ska råka ut för samma sak igen. Det är helt naturligt att, när man gått igenom något hemskt om och om igen, att man knappt kan föreställa sig att det skulle finnas någon annan utgång..

Men jag håller verkligen tummarna för dig att allt går bra nu!! <3 Och du snart kan få slappna av mer i detta, och njuta av det istället för att behöva känna såhär. Men känn inte någon skuld i att du inte känner så just nu! <3 Och hoppas du kan komma i kontakt med någon annan som faktiskt kan ge dig den support du FÖRTJÄNAR! Det är ju ett trauma för dig det du varit med om och du ska behandlas därefter, med omtanke och ödmjukhet. KRAM till dig.