• Amandannn

    BIM MAJ, första barnet

    Hej! Har inte sett någon bim maj tråd så tänkte att jag startar en nu för oss som ska försöka få vårat första barn. :)

    Närmar ju sig ändå med stormsteg, detta blir vårat första riktiga försök.

    Påbörjar listan i första inlägget. :)

    Lycka till åt oss alla <3

  • Svar på tråden BIM MAJ, första barnet
  • NatMar005
    Soff skrev 2021-05-17 21:24:51 följande:

    Alltså, fy fan säger jag bara! Den människan borde verkligen byta jobb. Vilket vidrigt bemötande!! Finns inga ursäkter för ett sånt okänsligt bemötande, och till någon som gått igenom det du gått igenom. Det får mig nästan att må illa. Tycker du svarade upp bra! Men jävligt sorgligt att du ens ska behöva göra det. Det är DU som behöver stöd <3  

    Usch tycker verkligen synd om dig, blir sorgsen när jag läser vad du får gå igenom. Du ska verkligen inte behöva känna att du måste visa dig vara så tacksam utåt sett för att du blivit gravid, även om du såklart är det också! Men rädsla är något som lätt tar överhanden och då finns det inte så många rationella tankar utan just rädsla.. ångest... och det är ju hemskt! Och det är fullt rimligt att du är livrädd att du ska råka ut för samma sak igen. Det är helt naturligt att, när man gått igenom något hemskt om och om igen, att man knappt kan föreställa sig att det skulle finnas någon annan utgång..

    Men jag håller verkligen tummarna för dig att allt går bra nu!! <3 Och du snart kan få slappna av mer i detta, och njuta av det istället för att behöva känna såhär. Men känn inte någon skuld i att du inte känner så just nu! <3 Och hoppas du kan komma i kontakt med någon annan som faktiskt kan ge dig den support du FÖRTJÄNAR! Det är ju ett trauma för dig det du varit med om och du ska behandlas därefter, med omtanke och ödmjukhet. KRAM till dig. 

     

     


    Alltså.. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Börjar gråta när jag läser alla era fina svar. Har aldrig känt ett sånt stöd och förståelse i hela mitt liv! Så otroligt tacksam för dig och er allihopa. Det betyder så mycket mer än vad jag kan förmedla ska du veta. <3

    Det är väl lite så vården har svarat också "du blir ju gravid iaf så det ska nog gå bra ska du se. Tänk på alla de som aldrig får sitt plus. Du är ju alltid halvvägs åtminstone!" Kan inte hjälpa att bli provocerad när jag hör det. Såklart jag är glad och tacksam för att jag tycks ha lätt för att bli gravid. Men vad hjälper det när det bara tas ifrån mig ständigt? Har en ljuvlig liten bonuspojk på 7 år som jag älskar. Är så lyckligt lottad som har en sån fin relation med honom. Men ibland är det riktigt tufft att min sambo har barn sen innan. Dels för att han aldrig till fullo kan förstå hur det känns för mig som inga har och kanske aldrig kan få. Men dels för att den lille pojkens närvaro är en konstant living reminder om vad jag inte har. Det är så dubbelt allting. Och han längtar så efter ett syskon. Kan klappa mignpå magen och fråga när hans lillebror han önskat sig kommer. Då dör jag lite inombords. Han skulle bli världens bästa storebror.

    Inser att jag pratar som om jag inte ens är gravid fast att jag är det. Är väl ett bevis på hur mycket jag hittills skjutit det ifrån mig. Jag vet på riktigt inte hur jag kan göra annat.

    Nåväl, hur går det för dig? Hur mår du? Har haft så fullt upp med mig själv den senaste veckan att jag känner mig dåligt uppdaterad här. Förlåt. <3
  • Lilja3389

    Bim 20/5

    Tog ett testa tidigt idag med en ytterst svag linje. Testade även med cb som sa negativt. Hoppas linjen blir starkare inom närmaste dagarna. Efter missfallet i höstas har jag svårt att känna glädje och har svårt att tro på att de kan bli positivt. Men hoppas såklart =)

  • Amandannn
    NatMar005 skrev 2021-05-17 12:25:59 följande:

    Så skönt att höra att du mår bättre! Och jag förstår verkligen din skräck där innan ni fick veta att det inte var ett utomkveds. Hoppas så att du slipper operation som gravid. <3

    Tack vad du är fin. Är deppig idag efter ett upprörande samtal med bm på gyn. Försöker samla mig och skaka av mig det men det är svårt.


    Läste vad du fick för bemötande, fyfan vad arg man blir. Otroligt oprofessionellt faktiskt. Såna där människor borde inte få ta emot så viktiga och känsliga samtal. Jag hoppas att du upplever ett bättre bemötande vid mvc. <3
  • NatMar005
    Amandannn skrev 2021-05-18 20:37:56 följande:

    Läste vad du fick för bemötande, fyfan vad arg man blir. Otroligt oprofessionellt faktiskt. Såna där människor borde inte få ta emot så viktiga och känsliga samtal. Jag hoppas att du upplever ett bättre bemötande vid mvc. <3


    Tack så hemskt mycket. Det hoppas jag med! Ville inget hellre än att ringa min bästa vän och kräka av mig. Få dela det gär nya fantastiska med henne. Men det går inte för hon dog hastigt i höstas. Mitt under ett av mina mf. Just nu saknar jag henne så jag kan dö. Vad jag hade behövt henne nu. Men är så glad och tacksam för er i den hör tråden alltså. Ni håller mig på banan. <3

    Hur går det för dig? Hur mår du?
  • Amandannn
    NatMar005 skrev 2021-05-19 00:35:59 följande:

    Tack så hemskt mycket. Det hoppas jag med! Ville inget hellre än att ringa min bästa vän och kräka av mig. Få dela det gär nya fantastiska med henne. Men det går inte för hon dog hastigt i höstas. Mitt under ett av mina mf. Just nu saknar jag henne så jag kan dö. Vad jag hade behövt henne nu. Men är så glad och tacksam för er i den hör tråden alltså. Ni håller mig på banan. <3

    Hur går det för dig? Hur mår du?


    Ännu en stor sorg du fått gå genom. Kan inte ens föreställa mig hur tufft du haft det och ännu har det. Jag hoppas du har någon annan än henne du också kunde prata med, och så har du förstås oss här<3

    Det går framåt, hcg höjs ungefär som det ska, har fått komma på extra kollar och skulle få komma ännu en gång på vul & blodprov nästa vecka för säkerhetsskull. Så tacksam att dom kollar ordentligt här pga. smärtorna jag hade då tidigt. Däremot är jag sjukskriven igen men pga. ryggproblem denna gång, tror att det orsakats av dom enorma kramper jag hade förra veckan, för jag ?bröt ryggen? i januari, eller fick två s.k frakturer i ryggraden i januari, så misstänker att det hänt något när jag krampade så kraftigt... får se:)
  • NatMar005
    Amandannn skrev 2021-05-19 07:59:15 följande:

    Ännu en stor sorg du fått gå genom. Kan inte ens föreställa mig hur tufft du haft det och ännu har det. Jag hoppas du har någon annan än henne du också kunde prata med, och så har du förstås oss här<3

    Det går framåt, hcg höjs ungefär som det ska, har fått komma på extra kollar och skulle få komma ännu en gång på vul & blodprov nästa vecka för säkerhetsskull. Så tacksam att dom kollar ordentligt här pga. smärtorna jag hade då tidigt. Däremot är jag sjukskriven igen men pga. ryggproblem denna gång, tror att det orsakats av dom enorma kramper jag hade förra veckan, för jag ?bröt ryggen? i januari, eller fick två s.k frakturer i ryggraden i januari, så misstänker att det hänt något när jag krampade så kraftigt... får se:)


    Livet tar och livet ger som bekant. Tack för omtanken. <3 jadå, jag har många fina vänner som tur är men de kan aldrig fylla tomrummet efter henne. Ingen kan. Saknar henne varje dag men livet måste gå vidare och jag vet att hon inte hade velat att jag fastnar i sorgen. Lätt för henne att säga, hon fick ju dö först! Skämt åt sido.

    Men gud, det låter ju allvarligt. Är det helt utläkt då? Innebär den här graviditeten någon risk för dig i det avseendet? Tänker att en graviditet är en stor belastning för vilken rygg som helst liksom.

    Måste kännas jätteskönt med de extra kontrollerna. Det förstår jag verkligen. <3 har du några gravsymptom än förresten? Jag är så stört trött, har huvudvärk, mår illa, mina bröst är så ömma att jag helst vill kasta ut dem genom fönstret och jag är kissnödig typ jämt. Hehe .
  • Amandannn
    NatMar005 skrev 2021-05-19 09:13:30 följande:

    Livet tar och livet ger som bekant. Tack för omtanken. <3 jadå, jag har många fina vänner som tur är men de kan aldrig fylla tomrummet efter henne. Ingen kan. Saknar henne varje dag men livet måste gå vidare och jag vet att hon inte hade velat att jag fastnar i sorgen. Lätt för henne att säga, hon fick ju dö först! Skämt åt sido.

    Men gud, det låter ju allvarligt. Är det helt utläkt då? Innebär den här graviditeten någon risk för dig i det avseendet? Tänker att en graviditet är en stor belastning för vilken rygg som helst liksom.

    Måste kännas jätteskönt med de extra kontrollerna. Det förstår jag verkligen. <3 har du några gravsymptom än förresten? Jag är så stört trött, har huvudvärk, mår illa, mina bröst är så ömma att jag helst vill kasta ut dem genom fönstret och jag är kissnödig typ jämt. Hehe .


    Nej förstås, de förstår jag. Vissa människor tar upp halva hjärtat och dom kommer man aldrig glömma och det går aldrig att hitta en relation lik den.<3

    Ja eller.. kanske inte 100% men jag fick återgå till jobb redan i mars och dom menade inom ett halvår borde nog allt ha läkt. Jag har också hunnit fundera på det, men jag vet inte än. Jag tar det med min bm när jag ska dit på inskrivning och hälsosamtal 3.6, kan ju hända att det blir en större påfrestning tidigare i graviditeten än vad det normalt blir. Hoppas att allt kommer gå bra åtminstone så att det inte förstör allt för mycket för mig. :)

    Jag har en del symptom faktiskt, vissa som kommit och gått och vissa nya, mäkan ju rabbla upp allt det jag haft och vad jag specifikt känner hittills idag - yrsel, huvudvärk, kissar ofta, ömma bröst, svagt illamående, molvärk/växtvärk, mycket flytningar, enorma humörsvängningar (gråter en hel del, är lättirriterad och arg), enorm trötthet... just nu är det mest att jag kissar ofta, har molvärk och har ömma bröst, skulle kunna skrika rakt ut när katten kommer och vill gosa och råkar trampa på mina bröst xD
  • Soff
    NatMar005 skrev 2021-05-18 01:24:42 följande:
    Alltså.. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Börjar gråta när jag läser alla era fina svar. Har aldrig känt ett sånt stöd och förståelse i hela mitt liv! Så otroligt tacksam för dig och er allihopa. Det betyder så mycket mer än vad jag kan förmedla ska du veta. <3

    Det är väl lite så vården har svarat också "du blir ju gravid iaf så det ska nog gå bra ska du se. Tänk på alla de som aldrig får sitt plus. Du är ju alltid halvvägs åtminstone!" Kan inte hjälpa att bli provocerad när jag hör det. Såklart jag är glad och tacksam för att jag tycks ha lätt för att bli gravid. Men vad hjälper det när det bara tas ifrån mig ständigt? Har en ljuvlig liten bonuspojk på 7 år som jag älskar. Är så lyckligt lottad som har en sån fin relation med honom. Men ibland är det riktigt tufft att min sambo har barn sen innan. Dels för att han aldrig till fullo kan förstå hur det känns för mig som inga har och kanske aldrig kan få. Men dels för att den lille pojkens närvaro är en konstant living reminder om vad jag inte har. Det är så dubbelt allting. Och han längtar så efter ett syskon. Kan klappa mignpå magen och fråga när hans lillebror han önskat sig kommer. Då dör jag lite inombords. Han skulle bli världens bästa storebror.

    Inser att jag pratar som om jag inte ens är gravid fast att jag är det. Är väl ett bevis på hur mycket jag hittills skjutit det ifrån mig. Jag vet på riktigt inte hur jag kan göra annat.

    Nåväl, hur går det för dig? Hur mår du? Har haft så fullt upp med mig själv den senaste veckan att jag känner mig dåligt uppdaterad här. Förlåt. <3

    <3 <3 <3 !! 


    Det är inte klokt att det är så man ska bli bemött. Jag har aldrig varit gravid, men jag kan bara tänka mig att jag också skulle bli enormt ledsen och provocerad om jag fick det bemötandet när jag gång på gång fått hantera traumatiska missfall! 


    Ja det kan såklart vara väldigt blandade känslor, och det får det vara! Livet är sällan ensidigt, svart eller vitt. Oftast är det ju väldigt blandat, vad det än gäller. Du får ta en dag i taget och som sagt inte känna press/förväntningar utifrån att du ska känna på ett visst sätt, utan du hanterar detta precis som DU gör/känner <3 Att du skjuter det ifrån dig är ju ett sätt att skydda dig själv, och det är helt förståligt. Jag hade nog gjort samma sak.


    Åh förstår verkligen att det gör ont när din sambos son säger det. Jag håller verkligen tummarna nu att tiden går och inget missfall sker! Du förtjänar att det ska vända för dig nu <3


    Ingen fara <3 tack som frågar <3 är på bim-5 ungefär nu tror jag, så får se nu då hur det blir. På senaste tiden har jag försökt släppa denna process lite mer, och bara gå på känsla. Detta genom att sluta tempa, ta ÄL-test etc., och det har gjort också att jag inte går in och kollar i NC konstant och ska ha kontroll över allt, vilket känns skönt. Har kommit på mig själv ibland att jag inte ens tänkt på hur många dagar det är till bim, eller när jag hade ÄL. Det är befriande faktiskt, för jag tror att ju mer jag har försökt kontrollera det, desto mer "manisk" har jag blivit i allt detta. Nu har jag faktiskt kunnat fokusera på annat också. 


     


     

  • superbloom

    Hej på er, fina ni <3 Ledsen för att jag försvann. Jag har mått ganska dåligt av mitt illamående ett tag, men har fått medicin nu, så det är lite bättre. Jag vill säga grattis till er som fått plus, och även beklaga det dåliga bemötande från vården många har fått. :(

  • Ericky

    Hej på er, 

    Jag minns inte om jag officiellt lämnat den här gruppen (har på senaste hängt i en BIM-grupp enbart för oss som försökt en längre tid). Eftersom jag inte är riktigt säker på det, och bara är otroligt glad, så ville jag få berätta att jag magiskt nog har plussat för några dagar sedan. Det tog 10 försök, 5 besök hos kvinnosjukvården för mina mellanblödningar och massa tjat för att få ta bort polypen som ingen kommit ihåg att nämna för mig förrän sista besöket. Men polypen rykte till slut efter mina påtryckningar och ta-da. 3 veckor senare har jag nu plussat! :D

    Ge er inte, ni som känner att något inte står rätt till med er kropp även om vården säger "Allt ser fint ut". Det fick jag höra 40 ggr, men jag stod på mig och här sitter jag nu med ordet "GRAVID" på en sticka <3

    Lycka till och kram på er alla <3

Svar på tråden BIM MAJ, första barnet