• Anonym (Splittrad)

    Är jag för gammal för att bli mamma???

    Jag är i chock. Jag behöver alla synpunkter, tips och råd jag kan få. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt: jag har testat positivt på graviditetstest!!?? En del av mig är överlycklig, men en annan del är helt vettskrämd. Till saken hör nämligen att jag är gammal... jag fyller (och håll i er nu!) femti i dagarna! Jag har inga barn sen tidigare, och jag trodde att detta var nånting jag helt enkelt inte skulle få uppleva, men nu har jag kanske chansen! Samtidigt är det ju så mycket som kan gå fel när man är så gammal, och även om allt går bra så är ju frågan om det överhuvudtaget är "rätt" att skaffa barn när man är så här gammal? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-04-15 11:46
    Jag vill verkligen tacka så väldigt, väldigt mycket för alla fina svar och allt pepp jag fått från er alla. Det värmer så otroligt. Jag insåg ju ganska snabbt att jag verkligen, verkligen ville detta, och ni hjälpte mig att ta bort tvivlen om att det var egoistiskt av mig att vilja behålla. Tyvärr löste naturen det på ett annat sätt. Jag började blöda i måndags, och igår fick jag göra ultraljud där de såg rester av en hinnsäck och inget mer.

  • Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???
  • Anonym (L)

    TS, du ska göra vad som känns bäst för dig. Jag är 36 år och tycker att jag är för gammal för barn, men det är min känsla. 

    Sen är det såklart väldigt hög risk för missfall, faktiskt ganska otroligt om det går vägen. En vän till mig blev spontant gravid när hon var 49, men det blev missfall i vecka 9. 

    Önskar dig lycka till!

  • Anonym (Hh)

    Folk skaffar ju barn som 45-åringar, det är det nya normala. Så kör på. Man ska inte döma andra oavsett hur gammal man är när man skaffar barn.

  • Anonym (Bibi)

    Vill du ha barnet kör på!

    Angående ork, visst kommer det krämpor med åren, men nog kan man ta hand om barn! Det finns ju de som arbetar på förskola hela dagarna fram till pensionen och längre än så, och tar hand om stora barngrupper. Du kommer ta hand om ETT barn som dessutom är ditt eget. Barn GER energi, inte bara tar.

    Vet folk som är 75+ som har mer ork och energi än jag som är 40.

    Nuförtiden lever vi ju länge och är oftast pigga även efter 80 så länge vi inte råkar ut för sjukdomar, och det kan ju vem som helst drabbas av.

    Om du är pigg och frisk fram till 85 så är ditt barn 35 och står på egna ben sen många år. Du kanske är pigg och klar i huvudet när du är 100 och då är ditt eget barn i den ålder du är nu.

    Jag ser inte problemet med att bli mamma vid 50 faktiskt, många jobbar ju även efter 65 års ålder. Och att jobba är, tycker jag, jobbigare än att vara förälder.

  • Anonym (Viol)
    Anonym (Amelia) skrev 2021-04-06 01:37:49 följande:
    Som sagt, det är ju bara min personliga åsikt. Vill du ha barnet ska du ju självklart satsa. Men jag tycker helt enkelt att man bara är för gammal som 50-åring, man som kvinna. Mina mor- och farföräldrar var i den åldern när jag föddes. Även om de hängde med rätt bra när man var liten (även om det självklart är en enorm skillnad på föräldrar och mor-/farföräldrar) märktes det ju att de blev gamla när jag var i 20-30-årsåldern. Hade dom varit mina föräldrar hade jag nog haft mycket oro och ångest sm ung vuxen att jag skulle förlora dem och bli helt ensam kvar. Speciellt om man växte upp med en ensamstående förälder. Men ja, jag personligen tycker också det är fel när en 50-årig man blir ihop med nån 25-30-åring och börjar skaffa bebisar med henne. I min åsikt är han ändå för gammal, så har inget att göra med kön som så. 

    Men ja, vill du ha barnet så ska det ju inte stoppa dig. Om jag var du skulle jag i så fall försöka se till att barnet får ett bra nätverk ändå. Du kanske har syskon/syskonbarn/nära vänner och så vidare som ni kan binda nära band så att ditt barn i så fall inte måste ta allt helt på egen hand när du blir äldre och inte orkar med/får diverse krämpor etc. 
    Tänker precis likadant! Det här barnet skulle ju i så fall kunna riskeras att bli rätt så ensamt. Ensamstående mamma, en pappa som inte är med i bilden, inga egna syskon... Visst kan man väl säga att när barnet är 18 är hen vuxen och ska kunna klara sig själv. Men hur många lever efter det? Majoriteten av alla unga vuxna får ju ändå något slags stöd av sina föräldrar, även om det bara är genom goda råd. Väldigt få 25-åringar måste ju uppleva att flytta in sin mamma på ett boende t.ex. Andra släktingar och relationer blir ju extra viktiga i en sån här situation. 
  • Anonym (52)
    Anonym (Splittrad) skrev 2021-04-05 21:30:10 följande:
    Åh, alltså, jag vill otroligt gärna ha det här barnet! Det är ingen tvekan om den saken! Men jag är så rädd att jag bara är självisk.. ditt och de andra positiva svaren gör mig så glad! Sen är det ju så mycket som kan gå fel som sagt, men det blir ju som det blir. Det är svårt att vänta med att investera känslor i det här som nån skrev, bara för att risken för missfall är stor.

    Men vad häftigt att du var i nästan samma ålder! Hur gammal är din son/dotter nu? Har du upplevt en tråkig attityd mot barnet pga din ålder?
    Jamen då vet du ju vad du vill. Glad  Då kör du på och hoppas på det bästa. En graviditet i den åldern räknas som riskgraviditet och du kanske får gå på specialmödravärden, men det är bara för att ha extra koll.

    Jag är som mitt nick antyder 52 och barnen drygt 4 resp. nästan 3. Bland folk i allmänhet har ingen sagt nåt negativt och förutom nån enstaka som trott maken är farfar har det inte varit några konstigheter. Lite värre inom sjukvården, men det beror nog mycket på att de flesta här får barn som unga. 35 är gammalt typ! De är inte vana med äldre mammor och det märktes. I Stockholm där det vimlar av äldre mammor skulle ingen lyfta på ett ögonbryn ens. Jag känner en som var 51 när hon fick barn.

    Det går inte beskriva känslan av att faktiskt få egna barn! Hjärta Jag vet att jag räknas som gammal. Kanske jag dör redan vid 80, men då är barnen över 30 ändå. Jag var bara 22 när min pappa dog fast han var ung när han fick mig. Ingen kan sia om framtiden. 

    Jag önskar dig all lycka till!  {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (Splittrad)

    Åh jisses så många svar jag fått!!

    TACK TACK TACK!!!

    Jobbet avklarat för dagen så jag tänkte kolla om det varit nån mer som skrivit i tråden, och det var det ju minst sagt :)

    Jag har läst alla era svar, och ska försöka svara efterhand. Om det är nån jag missar så passar jag på att tacka så otroligt mycket här för alla fina och engagerade svar jag fått!! 

    Just nu känns det som att jag ändå kommer att satsa på det här... visserligen har de av er som säger att det troligen ändå kommer att sluta i missfall ju så klart rätt, men samtidigt vill jag så väldigt gärna ge det en chans ändå. Går det vägen är det som att det var menat, och om det inte går vägen så var det väl det som var meningen.

  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Nja) skrev 2021-04-05 22:07:25 följande:

    Inte optimalt! Risk för komplikationer ökar efter ni har blivit 28-30 år gamla, eller att få missfall. Är också mannen till åldern kommen, ökar risken än mer.

    Men sen är det sista chansen till något fantastiskt, men det är många aspekter att till vara. Det är ju viktigt att barnet växer upp tryggt med föräldrar, tills de klarar sig själva. Det är nog ett tufft beslut att ta, fast nu var du ju redan gravid, så det är väl bara att leva med det antar jag!?


    Ja, pappan är nästan 60... Men precis, det är ju det där med att det ändå är en chans till nåt jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva! Och precis som många skriver: det finns ju alltid nåt som inte är perfekt. Jag har ett stort och tryggt och bra socialt nätverk, och även om pappan troligtvis inte kommer att finnas med i bilden kommer barnet ha många närstående som kommer att älska det.
  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Johanna) skrev 2021-04-05 22:08:35 följande:

    Den enda pekpinnen jag kan komma med är ju att du givetvis måste ha i beräkningen att du troligen kan tvingas ta ett tufft beslut om det visar sig att barnet bär på någon defekt. Vad kommer det innebära för just dig och ditt liv? Kan du välkomna ett barn med Downs eller andra kromosomavvikelser?

    Mina föräldrars bästa kompisar fick ett sladdbarn när de var 48 år och hon trodde att hon var i klimakteriet så hon var redan långt gången när det väl upptäcktes och barnet föddes med ett kromosomfel som var kopplat till hennes höga ålder. Jag minns att de fick det väldigt tufft då pappan var sjuklig och inte kunde avlasta. Barnet växte upp med särskilda behov genom hela livet. Föräldrarna dog när han var 20.


    Ja, det är en svår fråga. Jag vet att jag skulle älska barnet lika mycket oavsett, men om det exempelvis har downs syndrom så blir det ju ännu viktigare att man verkligen kan finnas där som förälder även sen barnet blivit vuxet, och då blir ju åldersaspekten extra påtaglig. Så nej, jag tror inte att jag skulle välja att behålla om det visar sig att barnet har något svårt handikapp.

    Så sorgligt med dina föräldrars vänner... :( Hur kom det sig förresten att de dog så tidigt? Mamman var ju inte ens 70 då?  
  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Jen) skrev 2021-04-05 22:11:35 följande:

    Jag kan ju tillägga att jag jobbar på förskola sedan 20 år tillbaka och har träffat föräldrar i alla möjliga åldrar och situationer, inklusive just ensamstående äldre mammor. Dessa mammor har inte varit annorlunda än yngre mammor utöver just åldern, vilket man ändå inte tänker på, åtminstone inte vi som jobbar. Det är möjligt att en eller annan kommer ha synpunkter, men dessa människor finns alltid oavsett vad det handlar om. Det finns ALLTID de som tycker att just deras sätt är det enda rätta. Sådana människor får man ignorera.


    Tack igen, Jen :) Och jag håller helt med dig om att det bara är att skita i folk som alltid ska tycka en förfärlig massa om andras livsval, det enda jag är bekymrad över är ju hur det skulle påverka barnet. Även om jag kan låta sura människors kommentarer rinna av mig så vill jag ju inte utsätta mitt barn för något sånt...
Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???