• Anonym (repsköld)

    Inte överens om straff/konsekvens - barnen bröt sig in genom altandörren

    Påhittiga ungar som glömt sina nycklar kom på den briljanta idén att försöka öppna en altandörr utifrån, och lyckades. De lyckade ju också samtidig så klart halvt ha sönder handtaget på utsidan. De har fått en ordentlig uppsträckning om det hela.

    Nu är jag och deras pappa/min sambo inte riktigt överens om vad som bör hända utöver samtalet om vikten att komma ihåg sina nycklar och att inte ha sönder saker. Jag tycker att det räcker så och att vi byter ut altandörrarna mot bättre sådana. De som sitter i huset, tre stycken, är förmodligen lika gamla som själva huset och som synes inte så väldigt inbrottssäkra. Sambon anser att barnen ska betala en ny dörr med sina veckopengar och kanske extrajobb beroende på vad det kan kosta att byta dörr/lås, men han tycker inte vi ska byta de andra dörrarna med motivationen att om barnen gör samma sak igen får de igen betala en ny dörr/lås.

    Vad tänker ni?

  • Svar på tråden Inte överens om straff/konsekvens - barnen bröt sig in genom altandörren
  • Piff
    Anonym (.) skrev 2021-04-07 20:14:02 följande:

    Än 10åring ska klara av att ha redo på sina saker, speciellt dem hen bevöver dagligen.

    Och som TS skrev, fanns det fler alternativ, tex att hämta en av nycklarna, som barnet glömte på fritids. I den åldern kan barnen väl tänka själva lite grann och behöver inte ha mamma och pappa som konstant tittar över axeln på dem, så att dem lilla ovetande barnen inte förstör grejer.


    Har inte sett att det stod nåt om en extra nyckel på fritids. Och om det aldrig hänt förut så kanske barnen var lite omskakade och inte tänkte helt logiskt, de hade ingen erfarenhet att luta sig emot för att lösa problemet.

    Har barnen dagligen haft eget ansvar över en nyckel i 4 år, så visst, då kan man förvänta sig att det är något de har koll på, men har de haft det kortare period, eller inte helt regelbundet, ex 2-3 dagar/vecka så ser jag det som den vuxnes ansvar att "konstant titta över axeln på dem" som du uttrycker det ang att påminna dem.

    Olyckligt att dörren gick sönder, men jag utgår från att det var en olycka och inte avsiktligt.
  • Anonym (Räcker)
    Anonym (Biffen) skrev 2021-04-08 18:09:00 följande:

    Ja, de har förmågan att förstå det, men, som sagt, är konsekvenstänkandet inte klart än. De lever och verkar _nu_ i mycket högre grad än vuxna. De kommer inte alltid ihåg att det finns ett sen som borde tänkas på.

    Jag har inte sagt att det inte ska bli negativa konsekvenser utan bara att de inte behöver straff eller betala böter. Att ens förälder blir besviken och sur eller inte hinner ta barnen till skateparken för att hen istället ska laga dörren är en tillräckligt tydlig negativ konsekvens för de flesta barn. För vissa behövs mer. Men då beror det ofta på att något är på tok på något sätt. Hur som helst verkar inte TS barn falla inom de kategorierna.


    +1 på detta.

    Negativ konsekvens är ju - också - ett samtal med föräldrarna om vad som blev fel här, och att man nu måste prioritera dörrlagning före annat som kanske varit roligare. Så det är väl ingen som förespråkar att låtsas som det regnar?
  • Anonym (Uppfostran)
    Anonym (K) skrev 2021-04-07 20:28:52 följande:

    Ett barn kan klura ut andra sätt, ett annat barn har en helt annan problemlösningsmodell. En del barn slåss, andra sitter och tänker.

    Det är så barn fungerar, intuitivt, omedelbart.

    Långsamt, ju mer vuxen du blir och din hjärna utvecklas så klarar du ut att se andra lösningsmodeller, med vägledning. Vägledning betyder att någon visar andra sätt.

    Ett straff är aldrig vägledning. Straff är bara maktdemonstration och leder aldrig till en vilja att lösa det på bättre sätt. Straff leder heller inte till att se och förstå andra, bättre sätt. Straff leder bara till att man försöker undvika nya straff och det gör man genom att ljuga och bluffa. För andra, bättre sätt har man inte undervisats i.

    Då återstår lögnen.

    Föreslår att du sätter dig ner och diskuterar med dina barn om hur de resonerar kring straff OCH lögner. Varför ljuger man?

    Vet du?

    Jag vet svaret för jag har diskuterat det här på djupet med mina barn.

    Som jag skrev förut:

    Blir du en bättre arbetare om din arbetsgivare straffar dig med att tvinga dig skura toaletterna när du gör fel?

    Eller blir du en bättre arbetare om din arbetsgivare visar hur du ska göra istället?


    Barn är olika och därför är det föräldrarnas ansvar hur de talar till barnet och vilka strategier och life skills de lär barnet. Det är föräldrarnas ansvar att ge barnet vingar att flyga med.

    Hade barn varit så inkapabla som du verkar tro hade mänskligheten inte överlevt.

    I ts situation kan även ett yngre barn,om hen fått lära sig ansvar, tänka ut att vandalism inte är den första och bästa lösningen. Barnet kan gå till grannen och be om hjälp, ringa mamma, vänta på att någon kommer hem, gå tillbaka till skolan, gå till en kompis, hämta nyckeln i uthuset etc. Även ett mindre barn förstår att våld och förstörelse ställer till det och inte är en bra lösning.

    Ett straff kan få barnet att lära sig att hens väl är hens val. Hen har ett ansvar. Och i och med att straffet inte är roligt påminner det om att just stanna upp och tänka efter. Ett straff är däremot inte den enda lösningen. Samtal och vägledning ingår självklart.

    Mina barn behöver inte ljuga, för de vet att de alltid kan be om hjälp att utvecklas och bättra sig. Själv ljög jag en endaste gång för mina föräldrar. Och då visste jag givetvis att jag ljög och vad som eventuellt kunde hända, men jag gjorde det ändå. Medveten. Ett väl. För jag var inte dum i huvudet. Barn är inte dumma i huvudet.

    Om jag medvetet negligerar mitt arbete, trots att jag vet att det drabbar mig och alla andra, är inte ett straff orimligt. En normal människa tar det som en lärdom, omvärderar sina handlingar och sin inställning och bestämmer sig sedan för hur man vill ha det. Antingen vill jag ha mitt arbete och utföra det väl och jag skärper mig. Eller så vill jag inte ha mitt arbete och då får jag klura ut en ny väg i livet. Det är mitt ansvar. Aldrig någon annans....
  • Anonym (Uppfostran)
    Anonym (...) skrev 2021-04-07 21:31:41 följande:

    Jag tänkte eftersom du skrev att de skulle vara utan veckopeng i ett halvår till ett år. Dörrhandtag verkar gå att få för några hundralappar. Eftersom de tillsammans varje månad får ca 340 kr så borde det inte ta mer än ett par månader att kunna köpa ett handtag.


    Veckopengen är ju olika stor. Min första veckopeng var liksom fem kronor.
  • Anonym (Uppfostran)
    Jemp skrev 2021-04-08 12:11:04 följande:

    Så du tror att man måste bestraffa barn för att de ska växa? Att barn har bristande konsekvenstänk handlar om hjärnans utveckling. Ungefär som att straffa dem med målet att få bättre vidvinkelseende så de kan köra i trafiken tidigare.

    Till sakfrågan tycker jag det avgörande är hur barnen hanterar det nu och hur de brukar bete sig. Är det en skadegörelse i mängden eller är de ångerfulla och har förstått? Om det nu fanns många bättre alternativ alltså.

    Oavsett kan de inte betala en helt ny dörr med sin veckopeng, det skulle ju ta flera år.


    Nej, man måste inte det. Barn fungerar olika.
  • Anonym (-)

    Barnen ska ju ha BERÖM för att de PÅVISADE att era dörrar är FÅNIGT ENKLA ATT TA SIG IN GENOM!

    Rena rama barnleken att göra inbrott hos er.

  • Anonym (-)

    DESSUTOM så kan ni INTE kräva att barnen betalar för NYA DÖRRAR!

    Vad hade den där dörren kostat om ni hade plockat av den och sålt den? - Den summan kan de betala, men inte fan ska de betala en splitter ny dörr! Snål jävla gubbe du lever med.

  • FuckGoggleAskMe

    Först skulle jag ha skällt på dem för att de haft sönder dörren, den är inte gjord för att kunna dyrkas upp utifrån utan att bli skadad.

    Sedan skulle jag ha tillstått att de var kluriga som lyckades öppna i alla fall, och sagt att eftersom det visat sig vara skitdörrar ska föräldrarna köpa nya, säkra dörrar överallt redan samma dag. Och sagt att jag förstår att det inte var deras avsikt att ha sönder dörren. 

    Straffet skulle alltså vara utskällningen plus att dom kanske blir rädda när de inser att de bor i ett hus som är så inbrottsvänligt.

    Vet inte om ni någonsin haft inbrott, men det är verkligt inte kul. Jag väntade för länge en gång med att byta ut ett gammalt fönster och fick oinbjuden påhälsning. Förutom de stulna sakerna var det trasslet med nödfönster, nytt fönster, polisen, försäkringsbolaget och en massa städning, plus den obehagliga känslan av att främlingar brutit sig in.
    Så var glada att killarna upptäckte detta, och att ni inte upptäckte det i samband med ett inbrott. Det har ju varit lite lågsäsong för inbrottstjuvar under pandemin (de kan inte jobba hemifrån, men många andra gör det, vilket försvårar inbrott), så de tar nog lite fler risker nu, med udda tider etc. 

  • Anonym (.)
    Anonym (Räcker) skrev 2021-04-08 15:14:49 följande:
    Jag har inte heller levt slösaktigt. Däremot med en förståelse för att barn någon gång under sin uppväxt kan komma att göra saker som blir fel och kostar pengar. För att de är barn och inte tänkte hela vägen.

    Vare sig du eller jag kan heller säga exakt hur konekvenstänksutvecklade alla 10-åringar är. Annars vore det ju fritt fram att straffa barn i 10-årsåldern för vissa brott med.
    Jemp skrev 2021-04-08 15:31:13 följande:
    Målet bör ju inte vara att man låter bli pga risken att bli påkommen och straffad, utan för att man bryr sig om sakerna och andra.

    Klart inte konsekvenstänket plötsligt "sätts på" i 20årsåldern, det är inte svart ellet vitt. Men att kunna förstå att saker kan gå sönder om man tar hårt är inte samma sak som att stå emot impulsen, vrida och vända på idéerna och lyckas täcka in alla potentiella konsekvenser av en strategi som förmodligen kändes klok då.
    Anonym (Biffen) skrev 2021-04-08 18:09:00 följande:
    Ja, de har förmågan att förstå det, men, som sagt, är konsekvenstänkandet inte klart än. De lever och verkar _nu_ i mycket högre grad än vuxna. De kommer inte alltid ihåg att det finns ett sen som borde tänkas på.

    Jag har inte sagt att det inte ska bli negativa konsekvenser utan bara att de inte behöver straff eller betala böter. Att ens förälder blir besviken och sur eller inte hinner ta barnen till skateparken för att hen istället ska laga dörren är en tillräckligt tydlig negativ konsekvens för de flesta barn. För vissa behövs mer. Men då beror det ofta på att något är på tok på något sätt. Hur som helst verkar inte TS barn falla inom de kategorierna.

    Svar till samtliga citerade inlägg: Konsekvenstänkandet börjar ungefär vid tvåårsåldern (den komplicerade formen - den enkla versionen börjar ju när man är bebis). Det som denna tråd handla om är den enklase form av handling->konsekvens, det första trappstegen så att säga. Att 10åringer, efter flera års hjärnutveckling inom detta område, inte skulle klara av det, är orimlig.


    Dessutom är ju tex. konsekvenstänkandet som behövs för att röra sig säkert i trafiken (som gående) betydlig mer komplex, samtidigt som det är vanligt att barn mycket yngre än 10år rör sig själv på gatorna (till/från skolan osv.) - inte bara i Sverige, men runt om i världen (med några få undantag som USA och UK). Det är inte bara vanlig, det anses av allmänheten (inkl. "experter") att barn är kapabel att klara det och barn bevisar ju att det stämmer, för dem har inte för vana att hoppa framför bilarna.
    Att barnen som är betydlig yngre än 10
    år klarar av att förhålla sig "korrekt" i situationer som är flera trappsteg up i komplexiteten och att 10åringer samtidigt anses att inteens komma upp på första trappsteg saknar all logik.


    Dessutom lär sig ju barnen också genom konsekvenser - från födseln! Att barnen får känna konsekvenserna av sitt agerande (och "Ni har förstört handtagen, nu behöver ni fixar/ersätta den" är en logisk konsekvens) är ett sätt att lära sig och att förstå.
    Och jag först
    år inte varför det ska vara så himla orimlig att barnen får betala skaden dem har orsakad med pengar, för att stackars barnen kan ju inte veta innan att någonting kan går sönder om man bryter upp en dörr, samtidigt som det anses rimlig att barnen tex. missar en utflyckt för att föräldrarna måste fixa dörren. Båda är konsekvenser som är logiska följder av deras agerande och både är konsekvenser barnen inte kommer att tycka om. Varför är det ena en straff och helt orimlig och barnen kunde ju inte veta, medan den andra är en konsekvens och bra och barnen får leva med det för det var ju dem som är ansvarig? Vänligen förklara skillnaden.

  • Anonym (Räcker)
    Anonym (.) skrev 2021-04-08 20:37:25 följande:

    Svar till samtliga citerade inlägg: Konsekvenstänkandet börjar ungefär vid tvåårsåldern (den komplicerade formen - den enkla versionen börjar ju när man är bebis). Det som denna tråd handla om är den enklase form av handling->konsekvens, det första trappstegen så att säga. Att 10åringer, efter flera års hjärnutveckling inom detta område, inte skulle klara av det, är orimlig.

    Dessutom är ju tex. konsekvenstänkandet som behövs för att röra sig säkert i trafiken (som gående) betydlig mer komplex, samtidigt som det är vanligt att barn mycket yngre än 10år rör sig själv på gatorna (till/från skolan osv.) - inte bara i Sverige, men runt om i världen (med några få undantag som USA och UK). Det är inte bara vanlig, det anses av allmänheten (inkl. "experter") att barn är kapabel att klara det och barn bevisar ju att det stämmer, för dem har inte för vana att hoppa framför bilarna.

    Att barnen som är betydlig yngre än 10år klarar av att förhålla sig "korrekt" i situationer som är flera trappsteg up i komplexiteten och att 10åringer samtidigt anses att inteens komma upp på första trappsteg saknar all logik.

    Dessutom lär sig ju barnen också genom konsekvenser - från födseln! Att barnen får känna konsekvenserna av sitt agerande (och "Ni har förstört handtagen, nu behöver ni fixar/ersätta den" är en logisk konsekvens) är ett sätt att lära sig och att förstå.

    Och jag förstår inte varför det ska vara så himla orimlig att barnen får betala skaden dem har orsakad med pengar, för att stackars barnen kan ju inte veta innan att någonting kan går sönder om man bryter upp en dörr, samtidigt som det anses rimlig att barnen tex. missar en utflyckt för att föräldrarna måste fixa dörren. Båda är konsekvenser som är logiska följder av deras agerande och både är konsekvenser barnen inte kommer att tycka om. Varför är det ena en straff och helt orimlig och barnen kunde ju inte veta, medan den andra är en konsekvens och bra och barnen får leva med det för det var ju dem som är ansvarig? Vänligen förklara skillnaden.


    För min del är skillnaden att det ena är en direkt konsekvens - mamma kan inte vara på två platser samtidigt för hon måste sätta in en ny dörr hemma nu så vi kan stänga om oss. Det blir lättfattligt för barn.

    Det andra är mer att pengarna försvinner för att dörren byts. Hur mycket? Hela dörren? Handtaget? Hur vet barnet vad det betalar för? Ska det betala en procentuell andel innan det hsr lärt sig räkna på procent? Det blir ett, för mig, straff som känns mer som ett straff än som en lärdom.

    Inser med tråden att man ser väldigt olika på detta med konsekvenser och straff helt enkelt. För egen del hade det tagit mycket mer att få en diskussion med föräldrar än att månadspengen försvunnit ett tag.
Svar på tråden Inte överens om straff/konsekvens - barnen bröt sig in genom altandörren