BF Januari 2022 ????

Ja jag var så nervös innan! Jag har svårt att släppa vår "otur" (försökt i två år och fått ett tidigt missfall) så var helt säker på att hon inte skulle se några hjärtljud men det var väldigt tydligt! Hoppas verkligen du får liknande besked nästa vecka och kan känna lite avslappning iochmed det. Får din partner följa med?

BM sa att nu när vi sett hjärtslag så är den höga missfallsrisken innan v12 i princip 0. Känns otroligt skönt!

Samma här! Hade också gjort KUB och allt såg bra ut. Sen kom jag in på ul bara några dagar innan jag hade RUL för att jag hade haft lite smärta samt fått bakteriell vaginos och då hade fostret avstannat i v16. Försöker intala mig att risken är extremt liten att det händer igen men har man varit med om det tidigare finns oron där ständigt. 

Ja jag är inte naiv och vet såklart att vad som helst kan hända ändå. Men jag försöker att inte oroa mig då det inte är något varken jag eller fostret tjänar något på. Vad som än händer så kan jag inte påverka det, men det är skönt att se att hjärtat har börjat slå iallafall.

Gått in i v 8 nu och ska på vul imorgon. Är lite orolig eftersom det inte alls gick bra sist. Men jag har haft starkare illamående denna gången så hoppas det betyder något positivt..

Men sån lättnad att iallafall veta att det är nåt där inne ännu

Ååhh!! Jaaa. Jag har samma positiva besked. Gick in nästan gråtandes och hade ont i magen, beredd på dåligt besked. Men det visade sig att allt såg bra ut. Lilla hjärtat tickade på som bara den. Hehe. Beräknad 15/1. Jag är helt chockad. Men klart, man kan ju inte andas ut än, men glad att jag kommit så här långt :))

Måste fråga, är det bara jag som mår så sjukt illa såhär tidigt i graviditeten? Jag är bara i V 6 och mår illa i stort sett hela tiden. Idag har jag bara kunnat äta knäckebröd med smör på och druckit lite Proviva. Jag mår illa bara av tanken på mat..Jag mådde väldigt illa när jag väntade min dotter också och fick vid ett tillfälle dropp, så jag är rädd att jag ska få det lika tufft den här graviditeten. Jag vet att man inte ska klaga och jag är så tacksam över att ha blivit gravid men jag får ångest bara av tanken på att må dåligt och kräkas i flera veckor, särskilt som jag har min dotter på 2 år och arbetar heltid (visserligen hemifrån).

Jag var i måndags och gjorde ett tidigt ultraljud i Umeå. Under dom där få minuterna jag fick med barnmorskan fick vi se vad vi kom för - ett tickande hjärta. (Jag är i vecka 9, 8+6 idag)

Har känt mig betydligt lugnare i veckan än vad jag gjort tidigare. Känns så skönt att se att det faktiskt är en mini som växer där inne.

Var även på inskrivning idag hos barnmorskan. Så nu känns allting plötsligt så verkligen samtidigt som det är svårt att smälta tanken - att vi ska ha en bebis tillsammans. Förutsatt att allting fortsätter gå bra. Känns så roligt, spännande och skrämmande på samma gång <3

Jag skulle vilja lyfta frågan med KUB och NIB test.

Hur ser ni på det och är det någonting ni bokat in?

Vi står i tankarna att vi inte känner att vi behöver göra ett, för det har föds så många friska barn fram tills nu utan att dessa tester gjort. Och att man i slutändan kan behöva ta ett tufft beslut, vilket vi båda skulle tycka vara jobbigt och inte vet hur vi riktigt skulle ställa oss till.

Men på senaste tid så har de flesta av mina vänner som fått barn senaste året/2 åren gjort detta och trycker verkligen att ?om man väntar barn bör man göra ett sådant test? så då blir vi tveksamma om man inte ska göra ett i alla fall.

Jag har inte berättat för mina vänner att vi väntar barn och planerar inte att göra det heller förens vi gått förbi vecka 12. Så hör gärna era tankar om detta, om det är någon som vill dela med sig.

Jag skulle nog kunna tänka mig gå med i en hemlig fb-grupp snart, vill nog vänta in till v 10 :) skulle uppskatta en mindre grupp.