Hon förstörde mig....

Jag har ju liksom aldrig sagt att man inte ska ta tag i saker. Jag har bara sagt det att vi alla är olika och i bland tar det olika tid, kräva olika redskap.

Och till TS vill jag åter igen säga, ge det tid och använd de redskap du kan. Men låt heller inte folk säga åt dig att skärpa dig. Vad man råkat ut för och hur man mår av det är lika individuellt psykiskt som fysiskt.

Och därmed lämnar jag diskussionen, då sådant här tjafs tenderar vara kontraproduktivt för TS.

Får lov att säga att jag är väldigt tacksam för att jag har haft kloka människor runt mig när livet krisat och att dom lärt mig att hantera att det gör grymt ont ibland. skulle jag ha väntat ut att det skulle sluta göra ont innan jag gick vidare då skulle jag förmodligen i princip ha slutat leva när jag var 14 och skulle nog fortfarande vara en zombie 30 senare.

Örjan...Var det inte du som var bull hos ett gift par där mannen hade fantasier om att en annan man knullade frun, och vid en paus i knullandet för att dricka lite vatten hittade mannen gråtande utanför sovrummet?
Ingen förståelse...Ingen medkänsla...MYSIGT ! Han hade nog inte räknat med att dom känslorna skulle poppa upp.
Tufft men han skulle väl bara ta sig själv i kragen antar jag. Han hade ju bara sig själv att skylla

Hej TS.

Jag ska skriva till dig det jag skrivit till många andra. Du har fastnat i sorgens 5 steg. Dom är som du kanske vet: 1 - förnekelse, 2 - ilska, 3 - förhandling, 4 - depression och sist men inte minst, acceptans.

Låter lite som du pendlar mellan 2 - 4. Du behöver alltså nå steg 5 för att gå vidare. Först och främst byt psykolog. Funkar inte det så byt igen...

Jag förstår att du inte vill/kan lita på någon just nu. Men skit i det. Skit i att hitta en ny kärlek och skit i att fundera på vem du kan lita på eller inte. Gå ut och ragga upp lite nytt och knulla av dig lite. Skaffa tinder eller annat valfritt på nätet. Sen när du minst anar det så har du hittat en du kan lita på.

Ja ditt ex kommer troligtvis att ge dig ärr för livet,

Men låt inte gamla ärr bestämma resten av ditt liv. Tänk i stället att du gav upp 10 år av dig liv med henne. Tacka fan för att det inte var 20!!! Men nu har du slösat upp 2 år till. Till vilken nytta? Bra att du skev av dig här dock så du kan för lite råd.

Släpp exet, ta bort henne från facebook, instagram osv. Hon är död för dig. Även om hon skulle komma krypandes tillbaka skulle du verkligen vilka fortsätta med henne? Inte ditt livs störst kärlek men ditt livs största svek!

Så sluta ödsla tid på henne. Du kommer aldrig bli klok på varför vissa kan ljuga en rätt upp i ansiktet! Det ÄR HEMSKT! Jag vet!!!! Men det är dax att gå vidare nu.

Just nu väntar ditt livs kärlek på dig där ute. För du kommer hitta henne. Så varför slösa mer tid på ditt hemska ex när ditt livs kärlek väntar på dig?!

Hårda ord, jag vet. Själv förlorade jag 13 år av mitt liv men en människa som iskallt ljög mig rätt upp i ansiktet. Det såret läker aldrig men jag lyckade gå vidare och jävla vad glad jag är att jag inte förlorade ett år till med henne.

Det ända jag ångrar är att jag själv inte lämnade tidigare. Lycka till.

P.s. Mitt inlägg begrundar sig helt på att ni inte har barn ihop. Men har ni det så funkar mitt tips fortfarande till 90%. ;)

Det stämmer även om det inte har med detta att göra. Vem annan har han att skylla på tycker du. Var det Malena Ivarsons fel för att hon på fräcka fredag visade en film med en trekant som skapade fantasier. Självklart kan han inte skylla på någon annan. Han gick in i det helt frivilligt och han kunde när som helst sagt att det här känns inte bra men väljer att bara gå där ifrån i tron att hans fru och jag kunde läsa tankar. Livet är tufft ibland men man får faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Samma sak med TS i den här tråden, livet drabbar ibland och man kommer under livets gång råka ut för att folk sviker och är oärliga så är det bara men man väljer alltid själv i vilken utsträckning man vill vara ett offer för andras handlingar. Har aldrig påstått att det är enkelt men ju förr man accepterar att det gör ont och hittar en acceptans för detta desto snabbare kan man gå vidare med livet. Gårdagen är historia, morgondagen ett mysterium och dagen är en gåva. Hur man väljer att leva dagen och hur mycket man vill låta gårdagen fläcka ner dagen är ett eget val.

Det är en sorg att bli lämnad och det kan ta tid att hitta sig själv igen.Acceptera att det är slut.Acceptera att det är dig det handlar om nu,hur du ska må bra igen.Tiden läker sår och en dag fattar du inte ens varför du var sårad så länge .

Så hon förstörde inte dig.Du förstör ditt liv när du inte går vidare och väljer att vara besviken.

För det första så som redan påpekats. Det är du själv som väljer att få livet förstört.

Blir minst sagt misstänksam när man läser om två terapeuter och en psykolog som inte hjälper. Man kan självklart inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Dom har förmodligen sagt det du behöver höra och inte det du vill höra. Förmodligen är du som många andra som drabbas av lite motgångar i livet. Man vill ha ett litet magiskt grönt piller som gör allt bra igen men tyvärr är det inte så det fungerar.

Det finns alltid två val. Antingen drar man på sig offerkoftan eller så bestämmer man sig för att bli chef över sitt eget liv och tar ansvar för det utan att lita på att andra hela tiden skall vara förstående, ärliga och bekräftande.

Oj vad många olika ideer/råd/tips man får. Tack!

Några sammanfattande svar.:

1. Jag letar psykolog as we speak och har så gjort ett tag.

2. Vi är skilda och har noll kontakt, inga gemensamma barn, och jag kommer aldrig ta tillbaka henne!

3. Jag lever mitt liv så gott det går men att "bara" ragga upp nån och "knulla av sig" under corona....nja...

4. Jag är medveten om att hon ju inte längre är den jag förälskade mig i men det är väldigt svårt att ändra mitt tankesätt uppenbarligen, det är inte så lätt för alla. Det är ngt de terapeuter och psykologer varit ense om.

Lägger till att jag inte går runt och tycker synd om mig själv utan mitt problem är att hennes otrohet dyker upp i mitt huvud alltför ofta, visst det minskar, men det är fort för ofta. Dessutom är jag rädd att jag kommer ha oerhört svårt att lita på nån inom en rimlig framtid, kanske aldrig, och det gör mig väldigt orolig. Jag vill inte bli och har aldrig varit den svartsjuka typen.