Hon förstörde mig....

Hahaha...bra idé men behöver ingen "wingman" såna har jag redan.

Lycka till i sommar!

Bra! Lycka till du med

Undrar bara...Var är ni som har denna sida att berätta i en tråd som
"Hur berätta om otrohet." De flesta otrohetstrådar, där bedragaren berättar, och vill ha hjälp med hur hen skall göra, flödar över av dom som antingen hejar på, eller är helt övertygade om att otrohet inte har någon betydelse, är pro otrohet, och att man därför bör hålla tyst om det.
Tror du.. "K" har skrivit i den tråden...men alla andra??
T.ex ts här i denna tråden, kanske skulle skriva om hur det har förstörts för honom. Jag är helt övertygad om att det finns hur många livsöden som helst där otrohet förstört åratal av liv.

Fyi så har jag sett att någon fler än jag som använder K som nick så jag vet faktiskt inte vad du menar.

Du sätter fingret på en väldigt viktigt punkt här... när man råkar ut sånt här så får man ofta höra... "ni måste prata med varandra" oftast av människor som saknar erfarenhet av såna svek och förhåller sig till det som vilken annan konflikt som helst.

Kommunikation är jättebra och oftast bästa sättet att lösa problem generellt sätt. MEN för att kommunikation ska ge något så måste det finnas en grundförutsättning, ett ömsesidig grundförtroende för varandra, finns inte den så faller liksom hela poängen. För finns inte förtroende, hur ska du kunna lita på att något av det personen säger är sant?

Och när en person visat sig vara så genomtänkt falsk, oempatisk och totalt respektlös mot någon som skulle föreställas stå henne närmast så är det ju självklart att ALLT förtroende är förbrukat. Speciellt när det hållt på under så lång tid för det slår ju även sönder alla gemensamma minnen...ALLT precis ALLT skitas ner, inget känns lägre sant och genuint. Allt känns falsk, personen känns falsk, förhållandet känns falsk, alla minnen känns falska. Har något någonsin varit äkta eller har allt bara varit en lögn?

Att försöka kommunicera under de förutsättningarna är ganska döfött. För precis som du skriver, hur kan du veta om något hon säger är sant?

Så personligen tycker jag du ska koppla bort henne från ditt liv helt och hållet, eller iaf så mycket det går om ni tex har gemensamma barn som ni måste samarbeta kring. Tänk inte på henne, läs inte om henne, prata inte med henne om det inte är absolut nödvändigt och håll det då bara til det praktiska. Gör en "flyttstädning" och börja om. Bygg ett nytt liv och en ny värld där hon öht inte existerar, ge inte henne makt över ditt liv (hur du mår och känner). Lägg all fokus på dig själv och barnen och ge dig själv lugn och ro att läka. För att hålla på och älta det som skett och ha ständig kontakt med henne får bara motsatt effekt, det river bara upp såren gång på gång och det tar hinner aldrig läka.

Jo ibland kan förnuft och känsla hamna i osynk, det kan ta en stund innan känslorna hinner ikapp. Men det beror ju oxå mycket på hur mycket du väljer att mata dem, eller hur?

Grejen är att det gått 2 år. Det kan låta som jättelänge men det är det inte. Det är lång tid om det inte blivit bättre, men kort tid för att det skall blivit bra.

Blev bedragen av både sambo och bästa vän för 6 år sedan. De två ihop. Det gick ut över min nya kille trots att han inte har någon som helst del i det. Svartsjuka, misstänksamhet, tillitsproblem.

Sådär behandlade jag honom i tre år. Innan jag sansade mig och verkligen vågade lita på honom. så det spiller lätt över i kommande relationer med.

Du är under sorgprocess just nu och du har jobb och sköta? Har ni barn? Då kanske det pausar upp för man inte hinner och reflektera. Speciellt när det är barn och inte har större barn i ålder de kan ta hand om sig själva etc. 

Du har nog inte träffat rätt psykolog. Eller så har du inte tagit till dig att gå vidare du har nog fastnat i ett hjul. För mig om jag vill prata med ngn så måste det kännas rätt och till en okänd person dessutom.

Det klart att du kommer träffa en ny men då måste du välja ge och ta där att fokusera dig på att alla är inte som ditt x. 

Det finns kvinnor som är rätt för dig. 

Min man han har varit där själv med sitt x Nu är jag hans stora kärlek, det går inte jämföra. Min man trodde inte att han skulle träffa en ny. Vi träffades när han va nästan 40 år. 

Det du ska göra är att komma ur sorgen. Ta en dag i taget. Välj hur du vill vakna upp på morgonen väljer du deppa gör det, väljer du kunna le och ta en kopp kaffe och gör ngt nytt? Ring nån och bara prata av dig försök prata om kommande semester, hitta på nått. Det tär dig och din omgivning om du är sorgsen. 

Viktigt att tänka på, att när man haft/har en rejäl svacka av den typ du beskriver, är tyvärr två år ganska lite.
Livet försvinner för en, åren rinner i väg. Men tyvärr handlar det nog mer om 10 år innan du kommer kunna känna det blivit bättre.

Ibland behöver man höra något annat. Här kommer min åsikt och jag kommer typ bli hatad för den:

Du måste bestämma dig för när det får vara nog. Två år är lång tid att må dåligt. Oavsett vad människor i tråden säger. Ska du verkligen ge henne mer makt över ditt liv genom att låta hennes handlingar påverka dig så hårt. Är det rätt mot dig? Du slösar din tid och när du är ute på andra sidan så kommer du ångra all tid du slösat på att må dåligt.

Nej, hitta en annan psykolog. Du behöver komma ur din loop. För det är en loop du är i. Tänk typ, vi träffades, vi var lyckliga, hon var otrogen, nu är det över och jag är över henne.

Du måste komma vidare, du slösar ditt liv. Och då behöver du göra sådant som gör ett du kommer vidare. Det du gör nu är inte i behöver. Du behöver leta efter det som gör att du blir glad och lycklig igen.