• Anonym (MJ)

    Hur fort får man gå vidare?!

    Som rubriken lyder. Efter 22 års äktenskap har jag fått veta mitt riktiga värde då maken hade den goda smaken att gå bakom ryggen på mig under en grabbresa med en betydligt yngre kvinna.

    Detta berättade han för mig först efter par månader (!) senare efter att vi varit på semester tillsammans och precis kommit hem. Vi har tillsammans en tonåring. Jag tog ut skilsmässa direkt och han fick flytta ut på direkten från vårt gemensamma hus.

    Tre år har gått och jag är fortfarande lika besviken på honom för hur han har betett sig. I början provade vi att äta middagar tillsammans men bitterheten hos mig över sättet han splittrade familjen med allt vad det innebär tar över. Jag kan inte förstå hur han valt bort hela vårt gemensamma liv eller förstå hur han kunde svika mig så.

    Vi pratade om att försöka igen men han fortsatte att åka till den andra kvinnan hela tiden som bor långt bort. Hon har dessutom små barn och var också gift vid tidpunkten. Jag har svårt att se hur en äldre man kan vilja börja om med små barn tillsammans med en så mycket yngre kvinna. Jag och kvinnan hamnade i ett gräl på Facebook en gång. Han tog mitt parti i det hela. Trots detta fortsatte han att träffa henne. De har haft det lite upp och ner som jag förstår via vårt barn. Barnet har inte velat träffa henne heller som tur är och har lyckats undvika detta, liksom min fd svärmor som starkt ogillar hela den här situationen och inte skräder orden kring det.

    Nu kommer det värsta; knappt tre år efter detta stora svek har han varit smart nog att göra henne med barn. Jag kan inte se på honom utan att känna avsmak och äckel.

    Vår konflikt kring detta går ut över vår son då vi inte kan prata med varandra överhuvudtaget. I vår kontakt har han aldrig bett om förlåtelse och undviker ämnet helt. Jag vet inte hur vi ska kunna gå vidare. Är det okej att gå vidare så fort?

  • Svar på tråden Hur fort får man gå vidare?!
  • Aurora Borrealis
    Anonym (MJ) skrev 2021-06-13 19:15:51 följande:

    Det finns ingen som helst heder i att vara otrogen efter över 20 års äktenskap. Han lurade mig hela semestern.

    Vad henne anbelangar verkar hon helt sakna allt vad moral heter.


    Vad spelar det för roll?
  • Aurora Borrealis
    Anonym (MJ) skrev 2021-06-13 19:16:46 följande:

    Jag vågar lova att hon sett till att bli med barn för att snärja honom till sig


    Vad spelar det för roll?

    Hur kommer du göra nu för att acceptera faktumet och gå vidare och bli lycklig själv nu när det är som det är och aldrig kommer förändras?
  • Anonym (jösses)
    Anonym (Hmm) skrev 2021-06-13 19:31:22 följande:
    Du kommer aldrig ta dig ur detta om du tror att han blev övertalad av henne. Första steget är att komma tiii insikt i att han inte ville vara i äktenskapet ni hade. Om du inte förstår detta kommer du alltid hata henne och alltid vänta på honom
    Det är alltid enkelt att skylla på utomstående i stället för att rannsaka sig själv och fundera över om man kunnat göra något annorlunda för att rädda äktenskapet innan det blivit för sent. Jag tror inte att ts och mannen hade ett jättebra förhållande  innan den andra kvinnan kom in i bilden.
  • Guldnovan
    Anonym (jösses) skrev 2021-06-13 21:37:19 följande:

    Det är alltid enkelt att skylla på utomstående i stället för att rannsaka sig själv och fundera över om man kunnat göra något annorlunda för att rädda äktenskapet innan det blivit för sent. Jag tror inte att ts och mannen hade ett jättebra förhållande  innan den andra kvinnan kom in i bilden.


    Nej du har rätt

    Förnekelsen är stor...
  • molly50
    Anonym (jösses) skrev 2021-06-13 21:37:19 följande:
    Det är alltid enkelt att skylla på utomstående i stället för att rannsaka sig själv och fundera över om man kunnat göra något annorlunda för att rädda äktenskapet innan det blivit för sent. Jag tror inte att ts och mannen hade ett jättebra förhållande  innan den andra kvinnan kom in i bilden.
    Jag håller med dig. TS verkar leva i någon sorts förnekelse.

    Men samtidigt så är det ju svårt att försöka göra något för att rädda sitt äktenskap om man inte vet att något är fel.
    TS man borde ha pratat med TS om det innan han låg med den andra kvinnan.
  • Mrs Moneybags

    Han betedde sig illa när han var otrogen och inte berättade det för dig.

    Efter att ni har separerat måste han dock få leva sitt eget liv oavsett vad det innebär. Jag förstår att det gör ont, men ni är inte tillsammans längre och han får göra vem han vill gravid. 

    Nu är han ju redan snärjd till den andra kvinnan sedan minst tre år tillbaka, en baby gör varken till eller från. 

    Det bästa för dig, TS, är att släppa alla tankar på ditt ex. Börja dejta och gå vidare. 

  • Anonym (jösses)
    molly50 skrev 2021-06-14 12:19:31 följande:
    Jag håller med dig. TS verkar leva i någon sorts förnekelse.

    Men samtidigt så är det ju svårt att försöka göra något för att rädda sitt äktenskap om man inte vet att något är fel.
    TS man borde ha pratat med TS om det innan han låg med den andra kvinnan.
    Vi vet inte om han har gjort det eller inte. Kanske har han försökt men inte blivit tagen på allvar av ts.
  • molly50
    Anonym (jösses) skrev 2021-06-14 12:33:31 följande:
    Vi vet inte om han har gjort det eller inte. Kanske har han försökt men inte blivit tagen på allvar av ts.
    Så kan det förstås också vara.
    Men i så fall så är det ju ändå ärligare att göra slut innan man hoppar i säng med någon annan.
  • Anonym (wtf!)
    Anonym (MJ) skrev 2021-06-11 16:11:32 följande:

    Som rubriken lyder. Efter 22 års äktenskap har jag fått veta mitt riktiga värde då maken hade den goda smaken att gå bakom ryggen på mig under en grabbresa med en betydligt yngre kvinna.

    Detta berättade han för mig först efter par månader (!) senare efter att vi varit på semester tillsammans och precis kommit hem. Vi har tillsammans en tonåring. Jag tog ut skilsmässa direkt och han fick flytta ut på direkten från vårt gemensamma hus.

    Tre år har gått och jag är fortfarande lika besviken på honom för hur han har betett sig. I början provade vi att äta middagar tillsammans men bitterheten hos mig över sättet han splittrade familjen med allt vad det innebär tar över. Jag kan inte förstå hur han valt bort hela vårt gemensamma liv eller förstå hur han kunde svika mig så.

    Vi pratade om att försöka igen men han fortsatte att åka till den andra kvinnan hela tiden som bor långt bort. Hon har dessutom små barn och var också gift vid tidpunkten. Jag har svårt att se hur en äldre man kan vilja börja om med små barn tillsammans med en så mycket yngre kvinna. Jag och kvinnan hamnade i ett gräl på Facebook en gång. Han tog mitt parti i det hela. Trots detta fortsatte han att träffa henne. De har haft det lite upp och ner som jag förstår via vårt barn. Barnet har inte velat träffa henne heller som tur är och har lyckats undvika detta, liksom min fd svärmor som starkt ogillar hela den här situationen och inte skräder orden kring det.

    Nu kommer det värsta; knappt tre år efter detta stora svek har han varit smart nog att göra henne med barn. Jag kan inte se på honom utan att känna avsmak och äckel.

    Vår konflikt kring detta går ut över vår son då vi inte kan prata med varandra överhuvudtaget. I vår kontakt har han aldrig bett om förlåtelse och undviker ämnet helt. Jag vet inte hur vi ska kunna gå vidare. Är det okej att gå vidare så fort?


    Min spontana reaktion är... varför i hela friden funderar du öht på att återförenas  och äter middag med idioten när du vet att han har ett förhållande med den andra kvinnan och tom ett barn på väg?

    Ert förhållande dog för 3 år sen av en väldigt god anledning, men istället för att gå vidare så har du i 3 års tid bara häng kvar i avbytarbänken i väntan på att återförenas medan han levt loppan med den andra bruden.

    Vad är poängen? Gillar du att plåga dig själv?
  • Anonym (wtf!)
    Anonym (jösses) skrev 2021-06-13 21:37:19 följande:
    Det är alltid enkelt att skylla på utomstående i stället för att rannsaka sig själv och fundera över om man kunnat göra något annorlunda för att rädda äktenskapet innan det blivit för sent. Jag tror inte att ts och mannen hade ett jättebra förhållande  innan den andra kvinnan kom in i bilden.
    Varför ska TS rannsaka sig själv över att idioten inte kunde hantera ett eventuellt missnöje på ett värdigt sätt utan var bara tvungen att bete sig som en idiot?

    Om deras förhållande var så dåligt som du säger, var han tvungen att vara otrogen, eller kunde han valt att hantera det på ett bättre sätt?

    Sluta blanda ihop problem och hur människor väljer att hantera problem. Eventuella problem i förhållandet kan de båda ha bidragit till, hur han valde att hanterad det, dvs att han VALDE att bete sig som en idiot istället för som en vuxen har ingenting med TS att göra.
Svar på tråden Hur fort får man gå vidare?!