Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Jag tycker egentligen oftast inte att besvikelsen är det värsta och det som gör mig mest ledsen, utan känslan av att jag inte kan lita på min kropp och mina sinnen när diverse symtom har lurat mig att tro att jag är gravid och så visare det sig att det inte alls stämmer. Det är som att man blir sviken dubbelt, dels att kroppen inte lyckas bli gravid och dels att den ändå framkallar massa symtom som man går på gång efter gång. Det får mig att känna mig så godtrogen och naiv, som att det var helt orimligt att tro att jag kunde vara gravid.

Jag har precis fått denna cykels första dos av molvärk. Here we go again ...

Dalarna: Temperaturökningen ser ju verkligen lovande ut så jag håller alla tummar och tår jag har.

Det är ju så galet också för egentligen så är det väl tvärtom. Varför skulle vi inte tro att vi är gravida när vi aktivt försöker, vet att vi har haft ägglossning och oskyddat sex? Det är ju inte alls orimligt att vi skulle vara gravida. Snarare ganska rimligt.

Med mig är det bra. Jag är ju mittimellan ägglossning och BIM (11/9). Känner inte så mycket åt något håll egentligen. Någon liten molvärk ibland, men inget som tyder på något särskilt. Just nu känns det ganska chill att vänta en vecka tills vi vet hur det gått med detta försök. Min plan är att testa på lördag.

Egentligen ganska konstigt att det känn så bra och lugnt just denna helgen. Det är exakt på dagen ett år sedan vi plussade första gången. I veckan har jag tänkt mycket inför den här dagen och hur mycket som kunde ha varit annorlunda nu om det hade gått vägen den gången. Nu blev jag faktiskt lite deppig bara av att skriva det så det var ju dumt.

Jag fortsätter att hoppas på att det blir tre fina plus för er här imorgon eller början av nästa vecka, LJM, Sophie och Dalarna. 

Beklagar så, Dalarna! Så himla ledsamt. Det såg ju verkligen hoppfullt ut.

Åh, Chilin. Så jobbigt, men det behöver ju inte vara kört. Förstår att oron är tung att bära nu. Visst har du ultraljud imorgon? Då får du ju iaf besked på ovissheten. 

Så tråkigt att läsa, LJM och Sophie. Förstår känslan att det är kört, men innan mensen kommit så vet man ju aldrig.

Chilin: Beklagar så! Har tänkt mycket på dig nu på morgonen och försökt skicka så mycket positiv energi som det bara går. Det var ju er tur nu!

Välkommen tillbaka in i matchen så att säga, Fyrklövern!

Håller tummar och tår för att mensen håller sig borta, LJM!

Jag har varit så himla instabil i humöret senaste dagarna. Ena stunden chill, andra stunden så tror jag aldrig att jag kommer att kunna vänta tills på lördag med att testa. Dessutom så lättirriterad framför allt på sambon och så grät jag till slutet på "Ur spår" igår kväll. I natt drömde jag om negativa test och var superledsen. Brukar inte vara ledsen i drömmar vad jag vet. Allt gör ju att jag verkligen fruktar min reaktion om mensen kommer på söndag vilket jag sakta försöker inställa mig på att den kommer att göra.

Usch ja! Det hade varit skönt om man kunde få vila från det på natten iaf.