Rewner skrev 2022-06-20 14:55:09 följande:
Hoppas jag kan få joina er i den här tråden på ett hörn. Min sambo och jag har försökt i ett år ganska precis med första barnet, dvs sedan denna tråden startades och jag har varit inne och läst en del mellanåt, så känns som den tråd jag hör mest "hemma" i.
Min historia är att jag blev gravid på tredje försöket, men det blev ett tidigt missfall i vecka 7 i september. De första cyklerna efter det var lite halvknepiga, men sedan årsskiftet så har jag haft helt regelbunden cykel och ägglossningstestet har gett utslag varje gång. Till slut så blev jag gravid igen i maj, men fick mens ändå som vanligt så det tog några dagar extra innan jag fattade att jag var gravid.
Tyvärr så gick det ändå värre den här gången. I förra veckan fick jag plötsligt väldigt ont i magen. Trodde att jag var förstoppad så blev egentligen inte så orolig. Efter en natt utan sömn åkte jag in till akuten och vid ett ultraljud kunde de konstatera att graviditeten inte satt i livmodern utan i ena äggledaren. Det blev operation direkt och jag förlorade äggledaren och en liter blod. Och graviditeten förstås. Så nu är vi tillbaka på ruta minus 1.
Jag är över 35 så känns ju som att man har tiden emot sig och dessutom lägre chans med bara en äggledare. Den ska ju dock kunna plocka upp ägg även från "fel" äggstock så fertiliteten ska inte vara 50% reducerad. Vi ska vänta in en mens innan vi får försöka igen.
Hej och välkommen till oss!
Jag beklagar vad du fått gå igenom <3 Jag har nästan identisk historia. Vi har också försökt exakt ett år nu och hade ett tidigt missfall i april och nu har jag också ett utomkveds i vänster äggledare. Jag fick dock välja behandling med cellgifter istället för operation eftersom jag varit helt opåverkad. Nackdelen blir att vi får vänta längre för att bli gravida igen och jag måste fortsätta följas flera veckor för att se så att hcg normaliseras. Jag fick samma information att fertiliteten inte ska påverkas om man inte har en äggledare. Läste lite studier mellan de två behandlingsmetoderna och det ska vara lika goda chanser till graviditet efteråt.
Känslan att vara på ruta minus ett är fruktansvärd. Att men dessutom blir så lurad av sin egna kropp är ännu värre. Vi får genomlida mycket men gud vad vi alla kommer vara tacksamma för våra mirakel när de kommer till oss.
Stort lycka till till er! <3