Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Kommer inte våga testa, är för feg xD tydligen vill jag hellre åka vidare i den här berg och dalbanan än att bara få veta, sjukt nog! Det är väl känslan av att få behålla det lilla hoppet ett litet tag till, skulle jag gissa.

Hur mår ni andra idag? <3

Nu ömmar brösten för fullt, känns som att hoppet är ute :(

Det är inget fel att åka berg och dalbanan. Jag blir mer knäckt av ett negativt test än mens. Mens har man symtom innan så man är mentalt förberedd. Ett test kommer plötsligt och varnar inte "nu kommer det bli negativt". 

Va tråkigt att du börjar få ömma bröst :( 

Det är nog samma för mig tror jag. Ett negativt test känns mer in your face på något vis?

Har spenderat halva förmiddagen med att läsa om IVF-kliniker i närheten. Känns som att det är där vi kommer behöva hamna till slut :( tar verkligen emot att erkänna det för mig själv av någon anledning.. Ser också framför mig hur svårt det kommer vara att hitta på ursäkter när jag kommer behöva gå ifrån jobbet, har några kollegor som är extremt nyfikna som garanterat kommer fråga vad jag ska göra..

Jag är en väldigt öppen person, så mina närmsta kollegor vet allt. Så jag kommer kunna smyga iväg om det skulle behövas. 
Jag tänker det kanske finns annat man kan skylla på ex dålig sköldkörtel. Då måste man ta lite oftare blodprover samt ibland träffa läkare för vidare undersökning. 

Jag vill inte heller gå genom ivf. Vi börjar med utredning. Ser vad svaret är och sen ta det därifrån. 

Jag gjorde samma när mensen kom sist :(. Man vill inte acceptera att man kan komma att behöva hjälp. Nästa dag släppte den känslan och jag fick tillbaka kämparandan, nä vi kan klara det här på egen hand. Nånstans känns det som att man kanske kommer behöva hjälp med första barnet och sen kommande ungarna kommer komma som på rullande band. Kroppen hånar en på något vis..
Jag har samma problem, jag vill inte att hela arbetsplatsen ska veta vad man gör, har däremot väldigt god relation med chefen och har fått stöttning i somras när jag behövde gå på kontroller för utomkveds så det borde lösa sig. Jag vet däremot inte om jag har orken inne att gå igenom allt vad en IVF innebär. Vi får se hur det känns nästa år. Jag har satt mars månad som en brytpunkt att om inget händer innan dess då ber jag min gynekolog skicka remissen. 

Hoppas att jag också kommer få tillbaka kämparandan igen.. Fick letrozol för sex månader så det rimliga i min situation är väl att låta de sex månaderna passera innan vi tar nästa steg som då förmodligen får bli IVF. Detta var den tredje månaden på letrozol så det är ju typ halvvägs då. Eftersom mitt BMI är över 30 kommer vi behöva gå privat för att göra IVF. Det är nog det som också gör att jag tvekar så mycket, jag är orolig att de ska peka ut min övervikt som anledning till att vi inte blir gravida. Jag har på allvar funderat på att hoppa på någon sån hemsk svältdiet för att gå ner i vikt snabbt, men jag vet ju samtidigt att det inte heller är hälsosamt. Bävar inför att sitta där hos läkaren med min sambo vid min sida och få höra att min vikt är det som hindrar oss :(

Skönt att du har en bra relation med din chef, det underlättar ju verkligen att kunna vara ärlig mot chefen i alla fall. Låter som en bra idé att sätta en brytpunkt också, kanske får sätta min efter det sjätte letrozolförsöket. Är så kluven, vill ju plussa NU men vill samtidigt dra ut på att söka hjälp så länge som möjligt. Märkligt det där.

 

Usch vad hemskt att behöva tänka på det också :( jag kan ju trygga dig med att jag haft samma låga BMI sedan gymnasiet och blir ändå inte gravid. Har många vänner som gått ner i vikt bara genom att dra ner på kolhydraterna, så det kanske är något du kan prova med utan att behöva svälta dig. Börja med det uppenbara, sötsakerna. Så kanske du har en chans att komma ner till att få göra IVF via regionen. Jag har också kollat upp det privata alternativet, dels för att det ska gå snabbare men också för att slippa det vanliga tjatet som du också nämner, de regler som finns och uppfyller man inte kraven ja då blir det ändå inget och kanske har man fått vänta länge redan. När jag kollade upp priserna tyckte jag det var så himla dyrt och blev lite förnärmad över att man ska behöva betala för ett barn, o jusste det är inte ens givet att det lyckas. Svårt det här..

LJM vår brytpunkt kommer landa ungefär samtidigt, skönt om vi kan följas åt i processen <3 

Dalarna: Först och främst: så tråkigt att din mens kom :( Bra att du kan se det positivt med att du då får lämna dina prover, men det är ju aldrig roligt när mensen kommer. Positivt att lutealfasen blev längre trots att du inte använt krämen! Tack också för tipset om D-vitamin, hur många dagar brukar du ta den dosen på 40 000 IE? Är det bara dagen innan ÄL eller flera dagar? 

LJM: Tack för omtanken när min mens kom, och jag förstår verkligen det du beskrev så bra om att kastas mellan hopp och förtvivlan i den här berg-och-dalbanan när man väntar på om mensen ska komma eller inte och försöker analysera alla symptom eller avsaknaden av symptom. Nu håller jag tummarna såååå hårt för att tant röd ska hålla sig långt borta från dig! <3 

Fyrklöverns: Så fint skrivet, det var ju extremt tråkigt att vi båda fick mens samma dag, jag hade ju hoppats när min mens kom att jag i alla fall skulle kunna logga in och läsa att din hållit sig borta. Som du säger är det en sorg som man känner sig ganska ensam i då ens vänner som inte varit med om något liknande inte går att prata med om det här, inte på samma sätt som att prata med er som verkligen förstår <3 Men nu närmar det sig ändå ägglossning igen så jag känner att nytt hopp nog kommer med den, och det låter fantastiskt att du och din man har en plan för hur ni ska smygligga under julhelgen, haha :)