(Har ännu inte hunnit läsa hela tråden, men väljer svara TS och på trådstarten)
Otrohet är ganska vanligt och de flesta undersökningar tyder på att det är mycket vanligare än vad de flesta vill tro.
Många tycks vilja inbilla sig själv och andra att otrohet alltid eller åtminstone nästan alltid leder till hemska konsekvenser.
Men de verkar inte kunna greppa att de givetvis endast grundar sin uppfattning på de otroheter som blir kända, de som blir avslöjade eller de som den otrogne själv berättar om.
Många verkar gilla att gotta sig och fokusera enbart på de värsta fallen där det har medfört de värsta konsekvenserna medan man helt blundar för att i väldigt många fall kan man gå vidare i livet på ett alldeles utmärkt sätt. Det är ju självklart i alla de fall som det förblir okänt men det förekommer ju även många fall där otrohet blir känd men att paret ändå kan komma över det och gå vidare på ett bra sätt.
Om man bara är lite objektiv så förstår man att det är helt självklart att otrohet är väldigt mycket vanligare än bara de fall som blir kända.
Så, kan man leva med att vara otrogen en gång?
Ja, om man är objektiv och förstår det självklara så kan väldigt många givetvis leva med att vara otrogna en gång, och också flera gånger.
I alla dessa fall, sannolikt de allra flesta fall, som inte blir kända så får det inga som helst allvarliga konsekvenser och uppenbarligen äter det inte upp en och de allra flesta kan återgå till det normala igen.
Egentligen är det hur självklart som allra helst att för många behöver det absolut inte innebära några som helst allvarliga konsekvenser.
Jag vet att flera känner ett behov av att förfasas över det jag säger här, dock förstår jag inte riktigt varför.
En tillfällig otrohet, även om den innefattar att man har sex, behöver ju inte medföra någonting alls. Att ha penetrerande sex innebär ju inte att man förlorar en arm, förlorar syn eller hörsel, förlorar en del av sin hjärna, genomgår någon personlighetsförändring eller någonting annat.
Det medför ju i praktiken och i verkligheten ingenting alls.
Ingenting har i sak förändrats i jämförelse med hur allt var innan.
Det enda som kan hända är att det medför känslor men det verkar ju de allra flesta ändå klara av att hantera.
För ens partner medför det absolut ingenting, absolut till 100% ingenting, så länge den inte vet något.
Många undersökningar visar att det är vanligt att otrohet förekommer någon gång i livet, någon gång under tiden som långa förhållanden varar, utan att det på något sätt medför några allvarliga konsekvenser.
Och varför skulle det göra det?
Om allt annat fortsätter på samma sätt som innan otroheten, om otroheten så som i de flesta fall aldrig blir känd, om kärleken och allt annat fortsätter precis lika som innan, varför ska det då få några som helst konsekvenser?
För mig är det lättare att se och förstå att det tvärtom kan medföra positiva konsekvenser. Som i TS fall kan det ju mycket väl vara troligt att det skulle medföra åtminstone något positivt.