Frånvarande fäder

Jo, de barnens mamma har samma fysiska saknad som du när barnen är hos mig. Jag upplever inte den saknaden.

Tycker det är skönt när de blir äldre och mer självgående.

Jag skulle inte ta avstånd från mina barn. Nästan oavsett vad de gör. Sen behöver jag inte gilla deras gärningar. Men hittills har ingen av barnen gjort något dumt i den bemärkelsen, eller ens varit i närheten av det. De är rätt snälla av sig.

Tyvärr är det kvinnornas ansvar att skaffa barn med män som vill vara fäder och även ansvar att hålla ihop familjen.
Men lite eftersom vi lever i ett socialistland så kan man spruta ut ungar och få bidrag. Ju fler desto bättre. Men som Margeret Thatcher sade: socialism fungerar tills andra människors pengar tar slut. Sedan nu när inflationen tar fart, så kommer ensamma mammorna och deras avkommor tyvärr få det knapert men såklart även andra grupper kommer få det tuffare, men nu diskuterar vi just ensamma mammor. Och då kanske de önskar de gjort ett mer medvetet val. Inflationen som nu satt igång är inget man tar bort med en handvändning tyvärr.

Det är naturligtvis männens ansvar att se till att de inte blir fäder om de inte vill vara det. Och män kan ju rent bildligt spruta ur sig ungar och sedan inkassera bidrag utan nästan någon arbetsinsats. 

Jag tror också att man behöver fokusera mer på jämlikt föräldraskap i skolan, om det inte redan görs. Sen finns det ju en del tjejer som redan i högstadiet börjar prata om att de skulle vilja ha gulliga små barn. Det hör man aldrig från killar. Bara ibland från vuxna män.

Samtidigt känner jag få män som vill ha barn men förväntar sig att kvinnan ska ta huvudansvaret. Antingen umgås jag inte i sådana kretsar, eller så är det inte längre socialt accepterat att tycka / uttrycka det. Så visst har saker förändrats.

Både jag och min man ville ha barn och var inte helt opålästa. Gick föräldrakurs mm. Däremot var vi inte särskilt vana vid småbarn. Vi hade bara varit barnvakt tillfälligt eller till äldre barn.

Det är det som avgör i slutändan, upplever jag. Man kan läsa hur många böcker som helst, eller hur mycket som helst på nätet, eller träffa släktingars och vänners barn osv. Det är alltid bra att skaffa sig kunskap. Men det är först när man står där och själv är förälder (vi fick två på en gång dessutom) som man inser vad det verkligen innebär.

Dock har många kvinnor kanske mer vana vid barn än vad jag hade, samt har varit intresserade längre. På det sättet är de mer förberedda, också mer mentalt förberedda än de flesta män. Ihop med graviditet och amning ger det dem ett försprång gentemot pappan. Det som känns naturligt för mamman när hon väl har vant sig, kommer kanske inte lika naturligt för pappan. Det är därför så många jämställdhetsexperter och familjeterapeuter påtalar vikten av att pappan tidigt får egentid med barnet. Att mamman inte är där och övervakar hela tiden. Och ju äldre barnet blir, desto mer kan denna egentid förlängas, och desto mer naturligt blir det att båda är närvarande och aktiva föräldrar. Du fick detta tack vare din frus arbetstider.

Haha nej. Det är 100 % kvinnornas ansvar, då kvinnorna har 20 preventivmedel och männen har 1, därtill kan kvinnorna ångra sig och göra abort, det borde i jämställdhetens namn naturligtvis också vara möjligt för männen (hur och utformningen är ju för en annan tråd).

Sprutar männen till sig barn som de inte tar hand om, går mamma staten in och tar det från deras livsuppehälle via FK, så även där har du ju fel. Det är 100 % kvinnorna som är ansvariga i dessa frågor, det bara är så.

Sluta larva dig. Det är bådas ansvar om man inte vill ha barn. Män har inte bara ett alternativ, de har (minst) tre. Kondom, sterilisering, eller sex på andra sätt än vaginala samlag. Och då har jag inte ens räknat in avhållsamhet.

En man som inte vill ha barn, har precis lika stort ansvar att skydda sig som en kvinna som inte vill ha barn. Om kvinnan däremot behåller barnet mot mannens vilja, kan hon självklart inte räkna med att han kommer att vara engagerad och delaktig. Så långt har du rätt. Men vad har detta med frånvarande fäder att göra? Tror du att alla frånvarande fäder har blivit påtvingade föräldraskap? Det förekommer ja, men de flesta inte. Om det bara var ofrivilliga pappor som var frånvarande, skulle problemet vara betydligt mindre omfattande. 

Jag skrev redan i min första mening att samhällsnormer spelar roll. Hade det inte ansetts okej hade färre män övergivit sina barn. 

Vårt naturliga tillstånd är jägare och samlare så har vi levt större delen av våra liv. Pappa var alltså inte särskilt långt bort då vi människor levde i mindre grupper. Idag är det ett annat samhälle och då blir barnen övergivna på ett annat sätt om det tar slut mellan föräldrarna. 

Jag menar att låtsas vi att biologi inte existerar kan vi aldrig skapa en förändring. Män kommer inte naturligt ta sin del av föräldraledigheten t.ex det krävs en samhällsförändring för det och för att få till det krävs medvetenhet. En mer engagerad pappa har investerat mer i sin avkomma och är därför mindre benägen att överge barnet. Det krävs mer att ändra något som både är biologi och samhällsnormer än att bara ändra samhällsnormer utan biologisk bakgrund. 

Och det är ju det männen i praktiken gör - ett slags abort  - när de försvinner och dumpar sina barn. Och att ha hand om barn är inte bara en ekonomisk fråga, det är så mycket mer. 

Finalnd går i täten för lika fl-ledighet mellan könen, kanske dags sverige följer efter och lagstadgar.

I fortsättningen får båda föräldrarna 160 föräldrapenningsdagar. Av dem kan 63 dagar överlåtas till den andra föräldern eller någon annan som vårdar barnet.

Dessutom får mamman graviditetspenning i 40 dagar innan perioden med föräldrapenning börjar.

svenska.yle.fi/a/7-10019201

Det tror jag vore bra, men med barnet i fokus. till exempel att dagarna måste tas ut eller överlåtas under barnets första år så barnet inte står utan vård när de där 160 eller motsvarande vigda dagarna gått för att den andre föräldern vägrar ta ut sina.