Frånvarande fäder

Inte läst alla inlägg, mest bara kollat rubriken...
Skulle ALDRIG någonsin vara en frånvarande pappa! 
Har haft jobb med en del hotellnätter men jag ha nog fan bytt fler blöjor än mina barns mammor gjort totalt.
Skulle aldrig överge något av mina barn.
Har haft turen att träffa en bonusmorsa som verkligen tagit mina barn till sig.
Hon är fan bättre morsa än bio-mamman!
Känns så skönt att ha träffat så rätt.

Vet många fäder som via tingsrätten blivit fråntagna vårdnaden över sina barn.
Som blivit en varannan helg lekpappa utan något vardagsliv med barnen.
Som sen blivit motarbetade på alla sätt som går av galna ex och soc.

Många av de männen gick in i väggen och orkade till slut inte.

Vet också pappor som struntat i sina barn, dock inte lika vanligt i min bekantskapskrets.
Ofta rör det sig då om alkohol, droger eller något psykiskt.

Tror det finns många olika anledningar, de vanligaste:
1. Han älskar inte sina barn, helt enkelt. 
2. Han fattade inte vad han gav sig in på, dum i huvudet.
3. Han gav med sig för att kvinnan tjatade, och trodde att det skulle bli bra bara hon blev tyst. 

Oavsett så är dessa män svin, män är lika mycket föräldrar som kvinnor och kan göra jobbet minst lika bra, det finns inga ursäkter. 

För min del är det helt och hållet tvärtom. Mamma är den som skiter i vilket. Pappa har alltid brytt sig. Han är den som tagit alla fotografier på oss barn, osv osv. 

Jag och min bror är uppväxt med min far.
Min mor lämnade oss då vi var små.
Hon tyckte det var jobbigt med barn.

Har idag ingen kontakt med min mor och av mina barn har bara en utav de träffat henne en gång för säkert 15 år sedan.
I övrigt lyser hon med sin frånvaro.
För några år sedan pratade jag med henne och nämnde hur mitt liv påverkats att en frånvarande mor, en som man blivit bortvald av.
Efter det så har jag ändå inget hört från henne.

Värt att nämnas är att hon inte skaffade någon ny familj eller barn efter oss.