Anonym (enny) skrev 2022-08-09 13:42:35 följande:
Det är intressant det du skriver. Tror du att ditt och dina söners agerande i relationer är något biologiskt då eller inlärt? Eftersom de gör likadant som du och döttrarna gör som sin mamma så är det kanske för att de lärt sig så?
Jag känner igen ditt tankesätt från en del män som jag mött på, både när det gäller barnen och annat som mannen inte är direkt intresserad av för egen del. Mannen "kan" inte tvätta, diska, bädda - för han vill inte, ser ingen mening och nån annan kan ju lika gärna göra det. Däremot kan han ägna timmar åt att lära sig snickra, segla eller annat som han gillar och vill göra. Och om det gäller fotboll så har han tid att engagera sig i barnens träning och tävlingar, för det är roligt för honom också, men om det gäller dansträning eller sång så hinner han inte lika bra. Är det en fostran för män att få vara egoistiska och leva sitt liv utifrån sina egna önskemål, medan kvinnor tidigt lär sig att de finns till för andras behov?
Men det är ju skillnad på en relation och ett ostädat golv. Jag tycker att min man försökte ta den vägen med barnen när vi blev föräldrar (han har också lärt sig det från sin pappa), men jag har liksom inte nöjt mig med det. Och även våra barn, ffa dottern som nu är tonåring, har pekat ut sin pappas olater i relationer på ett pricksäkert sätt som han inte kan värja sig emot. Och jag tycker att jag ser honom ta alltmer ansvar för relationen och det känslomässiga med barnen ju äldre han och barnen blir (alltså inte bara det praktiska kring barnen, det har alltid funkat).
Tror du att du skulle ha kontakt med dina barn om det bara ankom på dig? Att dina barn slutade ringa och mamman (är ni fortfarande tillsammans) inte ansträngde sig att inkludera dig?
Njae utan att ha funderat djupare så är det nog till största del inlärt, som jag skrev tidigare så uppfattar jag kvinnor generellt långt, långt bättre på att engagera sig, skapa relationer, vara sociala, nyfikna, ha mer empati och mer omvårdande än vad vi män är. Klart min min dotter har tagit efter sin mamma, de pratar säkert med varandra varje, varannan dag, men hon kanske pratar en gång i månaden med sönerna och då är det för att hon ringer och frågar om de lever.
Att många män intresserar sig för andra saker är nog till viss del att de inte är eller får vara så delaktiga. Klart man ser sig om efter något annat att fokusera på, sen ska vi inte nedvärdera allt det fantastiska arbete män gör inom idrott eller andra ideella förening, det är ett engagemang utan dess like med, fast på ett mer kollektivt nivå iof. Men många fäder har ju ofta med sina egna barn i föreningarna.
Nu är våra barn vuxna och ja vi har kontakten idag men som jag skrev ovan så är det mest hustrun och dottern som sköter kontakten. Jag och grabbarna pratar/ringer mest när vi vill något, vi ringer väldigt sällan för att bara kallprata.
Kontakten skulle garantera även fungera utan min hustru även om den inte blev så ofta och regelbunden som den min hustru har.
