Svartsjuk efter 20 år

Du har inte haft problem tidigare och det finns ingen anledning nu heller. De är vänner. Du behöver fundera på varför du plötsligt känner dig osäker, och jobba på de bitarna.

Jag skulle tro att orsaken är att de har mycket kontakt och att du därför tror nånstans att det kan vara mer än bara vänskap, men de har inte haft kontakt på jättelänge och då kan det bli intensivt. De kanske hade jättetät kontakt på den tiden också och att det är normalt för dem. Jag har två killkompisar som jag pratar med dagligen, inget bakomliggande där heller.

Du ska inte ställa några frågor alls till honom. Du ska bearbeta dina egna känslor kring det här. Antingen känner du din partner och litar på honom eller så har tilliten aldrig funnits egentligen, bara att det aldrig triggats något inom dig förut.

Det är kanske inte så konstigt att du blir svartsjuk när detta är något nytt beteende frän hans sida, och även om det nu är oskyldigt så har han ändå en väldigt tät kontakt med henne trots att du berättat att du tycker det är jobbigt. Eftersom du inte brukar vara svartsjuk heller, så tycker jag det är taskigt att lägga skulden på dig, du är ju bara ärlig med hur du känner? Och de delar ju uppenbarligen något tillsammans, även om det inte är något romantiskt/sexuellt?

Om jag får gissa så tror jag att din plötsligt uppkomna svartsjuka handlar om uppmärksamhet. Att han ger sin vän den uppmärksamhet som du kanske saknat och inte längre får. Du associerar uppmärksamheten kanske till det som kan likna flirt. Han tillbringar tid med sin vän på ett sätt som ni inte längre gör kanske?

Det är kanske läge att prata om er relation och mer rikta fokus på att ni möjligen hamnat i slentrian och trist vardag och att du saknar att känna dig sedd och uppmärksammad. 

Att börja tjafsa och tjata om hans väninna och ställa krav etc  löser ju inte problemet med att du känner svartsjuka. Han kommer ju inte per automatik vända uppmärksamheten till dig utan snarare hitta hemliga stunder för sin väninna att prata på. 

Det vanliga i sådana här situationer är att man börjar prata om väder och vind, gamla minnen osv, men när de ämnena uttömts, börjar den nygamla vänskapen bygga på det nya, man får en ny relation som bygger på hur personerna är nu. Då kan det hända saker, måste inte men kan. Kan bli så att någon av dem, eller båda, ser så väldigt mycket fram mot de där chattstunderna att det tar lite för mycket av ens tid och ens tankar. 
Det kanske helt sanningsenligt inte var något att oroa sig först, men plötsligt kan gränser ha flyttats, man börjar bli mer förtrolig osv. Det är mer risk för det om någon part har det lite knackigt hemma. 
Frågan är var på en skala din man och hans kompis är?

Nej, jag har inte varit i någon liknande situation innan så det kanske inte är så konstigt, precis som du säger. Jag känner dock att det är lite oschysst av honom att inte ta hänsyn till mina känslor i detta och åtminstone minska på kontakten. Jag hade själv inte tvekat att minska ner en kontakt med någon jag chattar med om det väckt så jobbiga känslor hos min man som detta gjort hos mig.

Hur kan du vara så säker? Eller menar du att jag borde lita på det till 100 % eftersom min man säger det? Min oro handlar mycket om att jag mer kontakt man har med någon desto större risk att det utvecklas till något mer än vänskap även om det till en början inte var mer än vänskap. 

Du har rätt i att jag behöver fundera på varför jag plötsligt känner som jag gör. Troligen ligger svaret i att vi inte har det så bra ihop just nu och att risken därför är lite större än vanligt att han söker sig till någon annan. 

Det blir svårt för mig att inte ställa några frågor eftersom att jag får "katastroftankar" och tror det värsta när jag inte vet och just nu vet jag inget mer än att de skriver till varandra flera gånger i veckan. Jag är så negativt påverkad av detta att det skapar ytterligare distans mellan mig och min man och det är inte hållbart i längden. Jag inser att jag behöver jobba på mig själv men det tar ju tid och jag kommer inte stå ut med dessa känslor särskilt länge till. 

Så kan det vara. Han har visat mig väldigt lite uppmärksamhet på sista tiden och jag känner mig väldigt ensam i vår relation just nu. Då gör det extra ont att veta att han lägger massa tid och engagemang på en annan kvinna (han gör inte det på någon annan vän). 

Mitt problem är just att jag inte vet var på skolan de är? Tar tacksamt emot tips på hur jag kan ta reda på det? Det är det jag vill försöka få reda på genom att fråga honom lite mer kring detta. Jag känner mig dock väldigt osäker på vad jag ska fråga för att inte riskera att detta leder till en stor kris i vårt förhållande. 

Min oro handlar just om om att det kan hända saker med tiden när relationen fördjupas även om det inte var något att oroa sig för från början. Vi har en överenskommelse om att inte utsätta oss för den risken och jag upplever att han inte riktigt respekterar den överenskommelsen längre. 

Jag menar att du borde känna din man så väl efter 20 år att du vet om han är pålitlig eller inte. Brukar han kasta blickar efter andra kvinnor, småflörta med dem eller bete sig lite konstigt på liknande sätt? Ja då kanske man ska fundera. Men om han under alla dessa 20 år varit "trogen" även på så sätt måste man ju titta till sig själv vad det beror på att du känner så här.

Sedan tycker jag att om de inte haft kontakt på jättelång tid och nu plötsligt dyker hon upp, då borde han inte ha så stora problem att minska umgänget, men det kan vara som du säger att relationen inte är så himla bra, och att du vet det påverkar ditt mående nu. Det kanske är därför han ägnar så mycket tid åt henne också.

Om du börjar ställa frågor så blir det inget gott av det. Han kan tycka att du är sjukligt svartsjuk och försvara deras kontakt ännu mer, han har ju hittills inte respekterat din önskan där så tydligen bryr han sig inte om hur du mår av det. Det är för mig en varningssignal, inte om deras kontakt men för hans respekt för dig. Och när han svarat på dina frågor, sen då? Han säger så klart att det inte finns någon oro, det är bara en vän och har alltid varit. Kan du då lita på det? Är det ett gammalt ex eller verkligen bara en vän?

Bättre att du själv funderar på hur du vill att en relation ska se ut och sätta gränser för det. Jag vet att du har försökt men du får ta en ny funderare på följderna. Jag vet att ni varit tillsammans imponerande länge, men skulle du ha fortsatt er relation om han höll på så här efter kortare tid? Dvs ha tät kontakt med en annan kvinna och skiter i hur det får dig att må? Det handlar inte om henne utan om er. Så då har du ett val: lev med situationen som den är eller sätt ner foten i hopp om att han förstår din sida eller lämna honom. Det kan vara svårt efter 20 år när man investerat så mycket tid, men vilken slags partner vill man ha egentligen?En fråga som jag är intresserad av är deras bakgrund. Hur har de lärt känna varandra från första början? Är det ett ex, någon han dejtat, en i kompisgänget, en gammal klasskompis?

Jag tycker att du ska påminna honom om er överenskommelse! Om han inte längre vill följa "villkoren" för er relation så har han "brutit kontraktet", då känns det iaf för min del som att relationen inte riktigt finns längre heller. Beskriv just som du gjorde här, att du upplever att han inte respekterar den överenskommelsen. Uttryck dig i säkra termer så han känner att det är allvar, att du står med rak rygg i det här.

Så där gjorde jag en gång i tiden, när jag var gift. Då var jag trött på min fru, och drömde mig tillbaka till "vad-som-kunde-ha-varit". 

Du har faktiskt en anledning att vara orolig. Se till att hans kontakt med den sk väninnan bryts direkt, och se till att ni arbetar på ert förhållande. 

Folk här som tramsar och skriver om att man har rätt till vänner av motsatta könet, att du är överdrivet svartsjuk osv, kan du bara strunta i. De lever inte i verkligheten.