Svartsjuk efter 20 år

Jag tror på riktigt inte att jag kommer hitta något som visar på otrohet. Däremot kommer jag säkert hitta sådant som gör ont att läsa och ökar min svartsjuka. Jag tror inte heller att rätt väg är att läsa. Dock så tror jag att det är enda sättet att kunna känna mig helt säkert på vad det är för typ av kontakt de har eftersom att jag inser att om han har något att dölja lär han ju inte tala om det för mig. 

Det stora bekymret här upplever jag mer och mer är hans bemötande av mig när jag konfronterar honom med hur dåligt detta får mig att må. Att han visar dålig respekt och medkänsla och får det att låta som att det är min reaktion som är avvikande. Att han inte är mer mån om att få mig att känna mig ok och göra någon form av anpassning av deras kommunikation (det kanske han har gjort visserligen, det vet jag inget om eftersom att jag inte har insyn i det). 

Vår överenskommelse ser ut som följer: Eftersom att vi vet att risken för att känslor för någon annan uppstår när man har mycket kontakt med någon man finner attraktiv av andra könet har vi sagt att vi ska undvika det eftersom att det kan utgöra ett potentiellt hot mot vår relation. 

Han menar dock på att han inte brutit överenkommelsen i detta fall eftersom att han inte är attraherad av henne och att deras kommunikation ligger på rent vänskaplig nivå. Vad tänker du om det? Är det aldrig ok att ha en förtrolig kontakt med någon av andra könet när man är i en relation om partnern mår dåligt av det? Detta är de frågor jag mest behöver svar på nu känner jag. 

Menar du att det aldrig är ok att någon som är i ett förhållande har en förtrolig kontakt med någon från andra könet? 

Är det att dejta att bara chatta med varandra på vänskaplig nivå? (De har bara träffats en gång när min man var på jobbbesök i hennes stad och hon bor för långt bort för att de ska ses igen). 

Hans argument var att han trodde att jag skulle tolka det extra "negativt" med tanke på att jag var i affekt och var upprörd och kanske se saker som inte fanns där och må sämre. Det stämmer nog visserligen men rätt svar hade förmodligen varit; visst, jag har inget att dölja så läs du. 

Han kan inte radera ut den appen utan att det syns att det är raderat så om jag läser hade jag vetat om något tagits bort. Tror faktiskt inte han tagit bort något. Tror inte att det finns tecken på otrohet heller på riktigt. Däremot en risk för att något utvecklas på sikt om de fortsätter så här och det är det som är min farhåga. 

Ja det är sådant man gärna gör på dejt men är det inte också sådant man kan göra med en vän? 

De bestämde sig för att ses för att dela en upplevelse kring ett gemensamt intresse de har. Min man sa att han skulle gå på konstmuseum och hon frågade om hon fick följa med och ha sa ja. Han var bortrest på jobb långt hemifrån och hade fria kvällar då han passade på att göra saker och en av kvällarna när han jobbat klart träffades de alltså. 

De känner ju varandra från innan men har som sagt inte hörts på över 20 år innan detta. Det var på hennes initiativ de sågs från början. Jag upplever inte att han ansträngt sig jättemycket för henne mer än att han tyvärr inte sätter ned foten mer när hon är "för på" och vill ha kontakt för ofta. Han har själv uttryckt att han upplevt det så. Det han gjort ibland är visserligen att låta bli att svara ibland, och dröja med att svara för att hon förhoppningsvis ska bli mindre på. 

Om det är så att han skulle varit otrogen på riktigt skulle jag absolut ångra det. Men jag tror inte alls att han varit det. Min oro handlar om vad som kan utvecklas med tiden om de fortsätter med sin förtroliga och täta kontakt. 

Om han raderat något syns det i denna app, så det skulle synas. 

Precis, det är lika bra att låta bli. Det blir bara en kränkning av integriteten (och ett lagbrott).

Förstår att du blir ledsen över hur han bemöter dig, och just nu är det nog det som är värst i det här. Han har nog inte varit otrogen men han är ganska taskig mot dig ändå.

Man kan definitivt ha nära vänner av motsatt kön, utan attraktion! Men det känns som en bekväm bortförklaring att han inte är attraherad så då ska de få ha hur mycket kontakt som helst...? Nej. Om ens partner undrar, är osäker, känner sig obekväm så är det minsta man kan begära att få de känslorna bemötta och lyssnade på, inte bortviftade. Det är det stora problemet. Och just hans hanterande spär ju på osäkerheten ännu mer, eftersom det då verkar (iaf för mig) som att han egentligen har något att dölja. Så nej, om ens partner mår dåligt och man själv inte gör någonting för att bemöta och arbeta bort det så känns det inte ok, men då är det inte heller kontakten som är problemet utan hur han är mot dig, egentligen.

Ok, och om allt nu är så oskyldigt och bra varför starta en tråd om det?

Vad får du ut av att rationalisera bort något du bevisligen tycke var oroande/störande nog för att starta en tråd om det?

Tror du problemet kommer försvinna bara av att du stoppar huvudet i sanden?

Ja, men så länge du springer runt och stoppar huvudet i sanden och till och med  tar det i försvar så kommer det garanterat utvecklas till något mer för du gör ju det väldigt tydligt för din man att du är helt ok men att han odlar paralella relationer med andra kvinnor. Med din naivitet och extrema acceptans så banar du vägen för det.

Sen kan du säkert klappa dig själv på axeln över vilken förstående och storsint människa du är men bedragen kommer du ha varit ändå (det är du redan) och din relation kommer vara förstörd oavsett.

Precis, det har varit en av de viktigaste insikterna för mig! En ögonöppnare som jag är mycket tacksam för!

Eftersom det är ett problem för mig som jag mår dåligt av. Jag kände mig väldigt osäker på vad som var rätt och fel i detta och hade ett behov av andras feedback för att hjälpa mig komma fram till hur jag ska gå vidare. Jag har blivit väldigt hjälpt av tråden och det har varit bra för mig att både läsa vad ni skriver och sen reflektera kring mina egna svar på det ni skriver. 

Problemet lär inte försvinna av att stoppa huvudet i sanden såklart och det gör jag inte heller. Jag är i full gång med att planera hur jag ska gå vidare. Jag kommer alltså att göra något, men har inte riktigt bestämt mig än för vad. Med er hjälp känner jag mig stärkt i att hantera detta på ett mer välgrundat sätt!