Svartsjuk efter 20 år

Det är såklart svårt att säga, men alla varningssignaler finns ju där.
Ni har haft det sämre en tid. Han har dragit sig undan och pratar inte lika mycket med dig längre. Plötsligt, likt gubben i lådan, dyker en kvinna från förr upp och de börjar nu att chatta intensivt. Flera gånger i veckan. De ses även på en affärsresa din man gör och umgås hela kvällen ihop. De gör hjärtan till varandras meddelanden. Hon önskar att de ska säga god natt och god morgon till varandra. 

De går båda rejält över gränsen. De balanserar på farlig lina. Din man är lika skyldig. Hon må ha varit den drivande i början men han har inte satt gränser utan hänger på. 

Jag tycker fortfarande att det är konstigt att deras relation utvecklat sig såhär när de knappt haft något intresse för varandra under alla år innan. Vad hände? 

Det här är inte schysst mot partnern. Hennes man lär knappast gilla detta. Din man skulle troligtvis ta illa upp om du gjorde såhär mot honom. 

Kanske ska du bjuda in henne och hennes man till er på middag? Prata då högt om att de chattar så mycket med varandra och vill önska varandra god natt och god morgon. Se om hennes man skrattar och tycker att det är härligt? Se hur de reagerar själva? 

Måste bara ifrågasätta din matematik där. Ingen vet, så hur kan du säga att det är mindre sannolikhet att det blir något mellan dem? Tänk på att vi inte bara pratar "nu" utan att de kanske har kontakt väldigt länge. Mycket hinner hända.

Du kommer inte att få klarhet och det måste du acceptera. Antingen lever du med ovissheten eller lämnar, vad han än säger kommer du aldrig veta. Fundera själv - vad skulle krävas för att du skulle kunna känna dig lugn kring deras kontakt? Börja i den änden så kanske du hittar svar.Ja jag skulle inte gå så långt som att påstå att han döljer det för dig (även om det så klart inte är uteslutet) men nog är det bra konstigt att han först inte berättade något förrän de skulle ses på hans arbetsresa (om jag minns rätt) och sedan fortsätter de ha tät kontakt utan att du vet något om det heller.

Hur går det med terapin då, kommer ni framåt med den kring de andra sakerna ni behöver jobba på? Då kanske det finns hopp.

Jag skulle antagligen göra det som jag skrev om tidigare, lägga fram gränserna för vad jag accepterar inom en relation och om han inte vill hörsamma det så skulle relationen behöva vara över, även om det skulle göra ont. För alternativet är att leva olycklig med en man som prioriterar kontakten med en annan kvinna över relationens bästa, förutom då också partnerns mående i det hela. Man kan alltid diskutera rimligheten i sådana begränsningar men samtidigt, han är fri att göra sitt val. Och du är fri att göra ditt. Och då vet han förutsättningarna. Inte konstigare än så.

Relationen med min exman tog slut, det var förvisso pga av andra skäl än min kontakt. Men får erkänna att jag nog ändå fick någon form av energi osv pga min kontakt. 

Kanske inte det du vill läsa, men senare (ca 6 månader senare) så började jag och min kontakt att träffas på mer än vänskapligt plan och vi är fortfarande ett par idag. 

Givetvis kan man behöva ventilera och må bra av det, men jag tror tyvärr risken är att din mans nya bekant söker tröst och sympati hos honom och kanske ser honom som någon form av "väg ut". Tänker nu inte nödvändigtvis att dom gör något, utan att hon söker bekräftelse och får det, likaså att din man får det och att dom kanske inte vattnar gräset i sina egna nuvarande trädgårdar utan ger näring till deras kontakt. 

Detta i sin tur blir ju något som kanske du och även hennes man märker av och reagerar på och dom får i sin tur något mer att "gnälla" om osv.. en ond cirkel. 

Tror att det mycket väl kan vara så att din man inte alls har andra intentioner än vänskapliga, men jag ser ändå en överhängande risk med att dom fortsätter ventilera och ha sådan tät kontakt, dom känner dessutom inte varandra särskilt väl sedan tidigare mer än kurskamrater från början och det blir något av rosa skimmer av det hela jämfört med slentrian vardag.  

Skillnaden här jämfört med "vanliga" vänner (spekulerar givetvis hejvilt) är att kontakten här bildas inte med intention enbart ren vänskap, utan eventuellt för att hon söker bekräftelse och kontakt pga sin dåliga relation, inte nödvändigtvis medvetet. U

Inte så att man inte kan söka vänskap eller kontakter för att man inte har allt i ordning runt omkring sig eller när man mår dåligt eller är skör. utan tänker att det är nog lättare att känslorna hos parterna är lite svårare att tolka/hantera om man i övrigt har det lite grått och det dyker upp någon som ser och hör en samt en liten skvätt av nyhetens behag. 

Läste nu det jag skrev och uppfattade själv min text som att det skulle vara solklart att det är något mer än vänskapligt, vilket inte är fallet. 

Ibland behöver man bara få pysa ut sig och ventilera, vilket är bra om man har någon som man kan göra det med. Det kan även vara bra för en relation, om personerna som pratar är måna om varandra och vill att sin vän mår bra. Då försöker man ju hjälpa och stötta för att sin väns parrelation också går och mår bra. 

Hur känner ni i er relation i övrigt,  ser maken dig, ger dig tid och har ni en bra relation i övrigt?

Däremot om din man inte längre ser dig, blivit mer avståndstagande eller ger mer näring åt sin "vän" gentemot dig. Ja, då har du ju en hint om vilken relation som vattnas så att säga. 

Det är såklart svårt att säga, men alla varningssignaler finns ju där.
Ni har haft det sämre en tid. Han har dragit sig undan och pratar inte lika mycket med dig längre. Plötsligt, likt gubben i lådan, dyker en kvinna från förr upp och de börjar nu att chatta intensivt. Flera gånger i veckan. De ses även på en affärsresa din man gör och umgås hela kvällen ihop. De gör hjärtan till varandras meddelanden. Hon önskar att de ska säga god natt och god morgon till varandra. 

De går båda rejält över gränsen. De balanserar på farlig lina. Din man är lika skyldig. Hon må ha varit den drivande i början men han har inte satt gränser utan hänger på. 

Jag tycker fortfarande att det är konstigt att deras relation utvecklat sig såhär när de knappt haft något intresse för varandra under alla år innan. Vad hände? 

Det här är inte schysst mot partnern. Hennes man lär knappast gilla detta. Din man skulle troligtvis ta illa upp om du gjorde såhär mot honom. 

Kanske ska du bjuda in henne och hennes man till er på middag? Prata då högt om att de chattar så mycket med varandra och vill önska varandra god natt och god morgon. Se om hennes man skrattar och tycker att det är härligt? Se hur de reagerar själva? 

Det är sant att jag aldrig kan känna mig 100 % säker. Jag inser att jag behöver lära mig att "leva med" ovissheten. Jag kan dock göra vissa saker för att göra ovissheten lite mindre men jag är osäker på hur det ska gå till utan att det riskerar att skada vår relation för mycket. Kanske att jag ber honom vara lite mer transparent kring deras kontakt. Att han berättar lite om vad de snackar om osv. Det hade varit hjälpsamt om han satte uppe lite gränser mot henne när han själv upplever att hon är lite väl "på". Att han även om han inte håller med mig visar mig medkänsla och respekt och möter mig halvvägs för att det ska kännas lite mer ok för mig. 

Jag reagerade också starkt på att han helt plötsligt skulle träffa henne då han var bortrest. Jag visste i princip inte om att hon existerade ens då. Det verkar som att han kanske ville dölja detta för mig, kanske för att skydda mig eftersom att han troligen hade en känsla att jag inte skulle gilla det eller för att han själv tyckte att det kanske var lite "över gränsen" med tanke på vår överenskommelse om att hålla oss borta från relationer med andra könet som potentiellt kan leda till något mer. 

Med terpain går det sådär. Vi har uppehåll just nu men planerar att ta upp det igen. Nu har vi haft flera bra dagar här med mycket kärlek och närhet vilket gjort att jag inte känt oro på samma sätt som jag gjorde, men den oron kommer nog triggas igång igen när det är lite sämre igen. Hopp finns det! Det kan bli bra om vi  pallar med att lägga ner det jobb som krävs. 

Visst finns det ett helt gäng varningssignaler men det behöver inte betyda att det faktiskt är någon fara. Just denna ovisshet är så svår för mig och jag vill minska på den för att känna mig ok med detta. Att han drar sig undan är inte så ovanligt så det har jag inte reagerat jättemycket på för han gör så till och från när han själv mår lite sämre (han har lite problem med kronisk smärta, utmattning osv). 

Vissa saker i deras kontakt är jag verkligen inte ok med men jag har inte heller någon rätt att kräva att han direkt slutar med det. Som han verkar se det är det mina "hjärnspöken" och dessa behöver jag reda ut själv och han verkar inte tycka att han har någon skyldighet att anpassa deras "relation" utifrån mina behov. Vilket gör mig ledsen, och jag hade inte utsatt honom för det. 

Angående middag så bor hon för långt bort men jag hade nog inte velat det ändå eftersom att jag har så mycket negativa känslor kopplade till henne så det hade nog mest känts jobbigt. 

Ja transparens är en bra start. Det är när han vill hålla deras kontakt hemlig och går i försvar som man ska dra öronen åt sig.

Nej, märkligt det där. Men jag tror tyvärr du har rätt i varför han dolde kontakten, och jag tror att det beror på dåligt samvete. Om det vore en kvinna han 100 % visste inte innebar någon som helst risk någonsin så borde han ha kunnat berätta, så resonerar jag i det läget. För om du inte varit svartsjuk på 20 år så har han ingen anledning att tro att du skulle överreagera.

Jag tror ni behöver det, så ta upp frågan inom den kommande veckan. Det är säkert lite väntetid på att få komma tillbaka kan jag tänka mig.