Svartsjuk efter 20 år

Förändrade beteenden är alltid något att vara observant på enligt min erfarenhet.

När man träffar på en gammal kompis som man tar upp kontakten med på ett normalt sätt, brukar man inte bli väldigt intensiv i den kontakten. Mer som andra har skrivit här att man har lite kontakt om vad som hänt under åren och sånt. Dessutom brukar man vilja dela informationen med sin partner, tänker jag. Åtminstone funkar jag och min man på det viset. Det är ju roligt även för mig när han träffar på nån gammal kompis och jag får höra om den personens liv. 

Verkligen stort tack för att du tar dig tid att svara så utförligt! Det du skriver ger mig verkligen perspektiv och något att fundera på och det är precis det jag vill uppnå. 

Jag har alltid upplevt honom som väldigt pålitlig och har aldrig tidigare (vad jag vet) haft anledning att tro att han gått över gränsen.

Jag tänker också att det inte borde vara så stor uppoffring att minska ner på tiden han lägger på henne eftersom han aldrig direkt brytt sig om henne innan men min farhåga är att denna kontakt har blivit lite för betydelsefull för honom eftersom de lagt så mycket tid på varandra så nu är det inte lika lätt längre. 

Det du skriver om hans respekt för mig gick rakt in i hjärtat på mig. Kanske har du rätt i att det är det som är det stora problemet här? Jag vet dock att han bryr sig mycket om mig och jag upplever nästan att detta handlar mer om att han känner ett behov av att markera sina egna gränser och att detta är upp till honom och inte något som mina "hjärnspöken" ska styra över. Dock är det absolut en varningssignal att han visat mig så lite medkänsla i detta när han vet att jag mår dåligt av det. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att han faktiskt inte gjort något alls för att lugna mig utan bara väljer att inte ens prata om det alls. Det känns inte ok och jag hade aldrig utsatt honom för detsamma. 

Det är inget gammalt ex. Det är en bekant som han gått en kurs ihop med innan vi träffades för ca 22 år sen. De har tidigare umgåtts på kursen ungefär som "klasskamrater" en gång/vecka under ett par års tid men ej privat. De har varit vänner på facebook jättelänge utan att ha kontakt. Sen började hon skriva till honom för ett halvår sen och sen har det eskalerat på detta vis. Hon är själv gift, har barn och bor så pass långt från oss att de knappt kan ses (de har setts vid ett tillfälle när han var på affärsresa). 

Jag vet inte om jag kan lita på det han säger om jag ställer frågor. Vi är ju trots allt bara människor. När jag konfronterade honom om detta före sommaren kände jag mig ändå lugnad av det han berättade men jag blev besviken och ledsen när jag nyligen upptäckt att de fortfarande tycks ha väldigt mycket kontakt med varandra. 

Om vi hade varit tillsammans en kortare tid hoppas och tror jag att jag lämnat relationen men efter 20 år är det något helt annat. 

Angående vår överenskommelse så tog jag upp den före sommaren att jag såg detta som ett potentiellt brott mot den men han sa då att han absolut är medveten om det och är väldigt mån om att inte passsera gränsen och att han också upplyst henne om det. Bara att han tagit upp det med henne väcker dock mycket oro i mig eftersom det är ett tecken på att detta kan vara något mer än vänskap. 

Det kan ju också bli så som en annan skrev i tråden, att man efter ett tag är trött på sin partner och att det då kan bli så att man får intresse för någon annan, även om man fram till dess varit 100 % trogen i både tanke och handling.

De kanske var lite förtjusta i varandra på den tiden, utan att han berättat det för dig. Konstigt att de får så tät kontakt just nu, om de ändå haft varandra på Fb under en längre tid men det är först för ett halvår sen eller så som de börjat prata så mycket. Hon kanske känner sig osedd i sin egen relation och att hon mår bra av uppmärksamheten hon får av din man?

Du har ingen skyldighet att stanna kvar i en relation där du inte respekteras. Man borde snarare fråga honom om det är värt att ge upp en relation på 20 år för att han vill ha så tät och otransparent kontakt med en annan kvinna. Vad är alternativet, att leva olycklig bara för att ni haft så många år tillsammans...? Ja, ni behöver verkligen prata i vilket fall.

Tycker du ska fundera på varför du reagerar som du gör, särskilt om du inte brukar vara svartsjuk. Vad gör dig så osäker?

Är er relation bra? Inga fnurror på tråden? Du skriver inte hur gammal du är, men jag har flera bekanta som beskrivit hur relationen hamnat som i ett vakuum efter att barnen flyttat hemifrån. Det är en stor omställning. Har ni gått igenom någon större förändring på det senaste, flytt, jobbyte, förlust av anhörig? Sånt kan göra att man temporärt glider ifrån varandra.

Det är också intressant att veta vad de har för relation och om du träffat henne? Barndomsvänner, gammal flamma, gammal kollega?

Om man tänker sig att det vore en killkompis och de hade så tät kontakt, ofta, skulle det varit ganska naturligt att du blir delaktig till viss del. Alltså att partnern berättar lite och delar med sig, kanske att man träffas och får en egen relation med vän som är nära och betyder mycket för sin respektive.

För mig skulle det vara här jag lyssnade och kände noga. Hur öppen är han med kontakter och samtal? Smusslas det något runt detta? Hur beter han sig när han skriver till vännen?

Utan att ha en aning så kan det vara så att din magkänsla har en grund i att hans relation med vännen hålls lite exklusivt. Han kanske inte berättar så mycket. En annan anledning kan vara att han helt enkelt prioriterar så mycket tid från er relation till den andra relationen. Oavsett om det är något romantiskt eller inte så kan det väcka känslor.

En varning för övertolkning dock. Om han känner av att du är tveksam eller orolig för relationen så kan det leda till att han drar sig undan och smusslar även om det inte finns nån anledning till oro för relationen.

Förutom att iaktta beteendet mer systematiskt skulle jag föreslå ett lugnt och öppet samtal runt oron. Om det är svårt kan det vara bra att gå till en familjeterapeut och få hjälp i samtalet.

Jag upplever att hon är den som drivit på kontakten och min man ville väl vara snäll och svarade nog mest pga det till en början men sen har hon fortsatt höra av sig massa trots att han inte visat något större intresse tillbaka. Efter en tid verkar det ha lett till att även han uppskattar kontakten antar jag. Tror inte alls att han haft något intresse för henne innan men jag upplever att hon kanske har det för honom. Hon verkar inte ha det toppen i sitt äktenskap och har en traumatisk uppväxt som troligen gör att hon är desperat efter bekräftelse och om någon då är snäll och svarar på det blir hon som en "energivampyr" och blir för intensiv och gränslös  i kontakten trots att den andre inte är på samma nivå. Jag litar alltså inte på henne alls och tror att hon har mer intresse i min man än vad han har i henne. Dock så är jag orolig att min mans intresse potentiellt kan bli större ju mer kontakt de har och det är därför jag mår dåligt. 

Såklart har jag ingen skyldighet att stanna kvar men jag älskar min man och han mig och vi jobbar på vår relation i parterapi och har potential att ha det riktigt bra ihop om vi bara lägget det "jobb" som behövs för att vårda relationen. Vårt liv har ofta varit så stressfullt att vi inte riktigt orkat med att göra det och därför perodvis haft det riktigt dåligt ihop men kärleken har ändå funnits där. Jag är absolut inte  redo att separera bara för detta men inser ju att det finns en del saker vi måste reda ut. T ex detta med medkänsla och respekt för mig i detta samt ta reda på vilken nivå deras relation egentligen ligger på. 

Angående transparans så tror jag att min man kan tänka sig att vara mer transparant om jag ber honom men jag har inte bett honom om det. Jag har inte direkt upplevt att han försöker dölja deras kontakt men det är inte heller något han skyltar öppet med. 

Om ens partner plötsligt börjar att chatta med en nyfunnen gammal vän flera gånger i veckan, och särskilt om vännen är av motsatt kön, så tror jag att de allra flesta dragit öronen åt sig.

Hur blev de vänner från början? Varför tappade de kontakten? Hur fann de varandra nu igen? 
Här finns kanske fler svar på hur pass orolig du bör vara. 

Det vanliga om man träffar på en vän från förr är väl att man pratar i telefon nån gång/ett par gånger och kanske ses. Inte chatta flera gånger i veckan, det är lite väl intensivt. Ofta berättar man öppet om detta för partnern eftersom det är något roligt. 

Är väninnan nyskild och har därför sökt upp honom? 

Vad skulle din man tycka om du fick kontakt med en kille från förr och ni började chatta med varandra flera gånger i veckan i över ett halvår?
Bara roligt, eller skulle det skava lite? 

Först och främst: ÄR de vänner?
Har de umgåtts mycket genom åren, har du träffat henne, ätit middag ihop etc.
Träffar du henne nu?
...eller är hon ett gammalt ragg som dykt upp, kanske för att hon är singel nu, eller han tagit kontakt med för att han är uttråkad och behöver bekräftelse?

Samma här, gjorde samma sak i min förra relation. Var aldrig fysiskt otrogen eller flirtig, men visst var intresset mentalt annat än vänskapligt med facit i hand. Kan nog ses som emotionell otrohet? 

Min exman reagerade ju, inte så att jag smög med min kontakt utan jag var ärlig och öppen med att jag hade pratat osv och även med vad vi talat om.  Det var som sagt inte flirtigt men vi pratade ofta och mycket om vardagliga saker osv, blev ju att jag såg fram emot att prata med den andre. 

Men det var just det, att vi hade kontakt ofta och mycket om det vardagliga och det blev ju så att jag såg fram emot det här, och blev glad när vi hördes av. Och det är ju så det börjar tänker jag, när man börjar finna någon annan intressant än sin respektive.

Man kan ju givetvis ha kontakt ofta och mycket med vänner av motsatt kön också utan att det innebär något, det har jag också och även haft.

Men om man inte har kontakt med vänner vanligtvis dagligen (vilket vissa också har) så kan det ju vara annorlunda när en nyare bekant dyker upp ofta och mycket och om man vanligtvis inte är social på daglig basis.