Svartsjuk efter 20 år

Ok, det är ju bra... men detta inlägg låter ju inte direkt så utan snarare som ett försvarstal för din mans beteende.
Så lämge du förminskar och normaliserar det han gör i det absurda så kommer ingen frantida åtgärd vara speciellt effektiv utan snarare ett rungande "nja". För du låter ju inte speciellt övertygad om att han gör något fel.

Jag är övertygad om att han gör fel som fortsätter ha förtrolig och tät kontakt med henne trots att jag uttryckt att jag inte är ok med det. Jag vet också att hans bemötande av mig när jag konfronterade honom är fel. 

Det jag "försvarar" är att jag känner mig relativt säker på att ingen otrohet inträffat än. Jag är väl medveten om att det kan leda till det på sikt om ingen förändring sker. 

Hur har du tänkt bära dig åt för att få till en förändring då.
Hittills verkar det som du bara vikt ner dig för hans argument, och han fortsätter som om inget hänt. Ditt mående verkar han inte bry sig om.
Det känns ju vara väldigt respektlös mot dig...hans fru... att ö.h.t. fortsätter med sin kontakt med sin "vän" när du uttryckligen har talat om vad du tycker om det.

Så otrohet för dig räknas bara om ?den varit inne??

Hur många vänner chattar intensivt från morgon till kväll och skickar hjärtan?

Ok, om jag ska försöka tolka det du skriver så låter det som att du tycker det han gör inte är ok, men ändå acceptabelt eftersom han inte satt på henne än?

Kan det kanske vara så att din man oxå tolkar din reaktion så och det är anledningen till att han fortsätter? Varför skulle han sluta om du inte är tydlig med att du tycker det är oacceptabelt utan lite mer som... alltså jag gillar inte det men du har ju inte satt på henne än så...

Som flera har varit inne på, förståelse och acceptans i all ära men ibland måste man kunna säga ifrån ORDENTLIGT. Oacceptabelt är just oacceptabelt, dvs något man inte gör under inga omständigheter och inte förhandlingsbart... inte... jag gillar inte det men jag accepterar det ändå. 

Usch vilken jobbig situation. Klart som tusan din man blir smickrad av hennes uppmärksamhet. Otroligt trist att han inte vill lyssna på hur du känner inför deras relation. Nu bor hon ju långt bort från er. Men näst gång maken ska iväg på jobbresa så försmå att följa med för att få träffa henne. Alt är att bjuda hem henne till er. Vägrar han så vet du ju att de vill vara ifred. Det jag menar är att om han inte vill vara öppen med deras kompisrelation så kan man misstänka att det är något på gång. Vad händer om du tar kontakt med henne och helt enkelt frågar vilken intension hon har med kontakten med din man. 

Då kan då även förklara att ni inte har för avsikt att skilja er. Tala om att det verkar underligt och att du inte uppskattar kontakten om du inte har insyn. 

Håller inte med, ts ska så klart INTE främja fortsatt kontakt genom att föreslå en träff eller bjuda hem kvinnan. Jag skulle inte heller kontakta kvinnan och fråga om deras kontakt, vem skulle vara ärlig och säga att man är kär i en frus make...? Verkar bara väldigt svartsjukt och konstigt, och då får mannen verkligen vatten på sin kvarn.

Jag har funderat en hel del på hur jag ska gå vidare med detta. Det som ligger närmast till hands är att visa min man denna tråd. Vad tror ni om det? Att be honom läsa den och begrunda den i lugn och ro innan vi talar om det med varandra ansikte mot ansikte? 

Det beror väl på hur han är som person. Han kan bli arg för att han känner sig utlämnad av dig. Han kan bli besviken för att du vänder dig till familjeliv istället för att prata med honom. Han kan peka på alla orimligheter som folk skriver i tråden, hur uppenbart fel alla har i förhållande till verkligheten eftersom alla vi som svarar inte vet fakta i målet. Han kan raljera över hur felaktigt du beskriver verkligheten (enligt honom). 

Jag ser mest risker med att låta honom läsa. 

Men visst, han kan vara ödmjuk och inlyssnande och ta till sig vad främmande kvinnor skriver till hans fru också. Personligen tror jag mindre på den möjligheten. 

Min erfarenhet av relationsproblem är att män vill sköta  det inom relationen och dölja allt utåt. 

Har du tagit upp detta i era samtal med terapeut, har för mig att ni går på samtal? Det är enligt mig bästa platsen för diskussionen mellan er. Där behöver du få terapeuten att förstå hur enormt otrygg du blir i relationen av din mans beteende så att terapeuten också pressar din man på ärliga svar. 

Så tänker jag?

Skillnaden är att kvinnor inte accepterar att mannen har kvinnliga vänner. Det vet man ju hur män är.
Om kvinnan däremot har manliga vänner så är det inget som mannen ska ha några åsikter om. Män som är svartsjuka är väldigt oattraktivt tycker kvinnor, och tecken på hans egen osäkerhet.