Svartsjuk efter 20 år

Du har rätt! Tack för pepp, jag behöver styrka! Känner mig så jävla svag i detta och tvivlar mycket på vad som är rätt och fel i detta och känner mig nervös för hur han kommer svara på det och vad det kommer leda till. 

Det är en bra plan att bestämma mig först vilka frågor jag vill ha svar på. Det som är min och vår svaga sida är att vi lätt hamnar i affekt när vi pratar om känsliga frågor vilket leder till att det ballar ur och att båda mår sämre utan att vi egentligen löst något. Jag vill verkligen undvika det. Även om han ballar ur vill jag känna mig så pass stark i mig själv när jag går in i denna diskussion att jag kan hålla mig "cool" oavsett hur han agerar. 

Jag tror inte han förstår vad han riskerar. Om han förstod det skulle han förmodligen tänka annorlunda. Eller så är han så trött på mig att han känner att det är ok om det går åt skogen med oss. Ärligt talat är jag sjukt trött på honom med till och från och hade också kunnat hamna i en situation där jag sökte bekräftelse från någon annan men jag har valt att respektera vår överenskommelse om att inte utsätta mig för den "frestelsen". 

Ok då fattar jag vad du menar. De gick på muesum, käkade käkade och pratade massor. Jag ser det inte som en dejt ändå men fattar vad du menar. 

Jag frågade honom faktiskt före sommaren om han hade kunnat visa mig deras chatt. Han svarade då "inte nu eftersom att du är så upprörd...men om ett tag när du lugnat ner dig..absolut". Har inte frågat igen. 

Jag kanske behöver bli lite mindre präktig. Jag får fundera vidare på det. Har hög moral och kanske borde skarva på den lite mer än jag gör. Jag känner mig dock sjukt skyldig om jag t ex skulle läsa deras chatt utan att han vet och skulle nog ha svårt att inte tala om för honom att jag gjort det, vilket i sin tur förmodligen skulle leda till världens kris mellan oss eftersom jag gjort ett sånt övertramp. 

Jag har ibland tvekat om parterapi verkligen kan hjälpa oss. Vi har redan ägnat oss en hel del åt det och ärligt talat tycker jag inte det lett till någon förbättring alls knappt. Jag har dock "skyllt" det på att vi är så stressade och upptagna och inte orkat göra jobbet som krävs och det är väl det jag tänker att vi ska göra framöver och det är där mitt hopp ligget. 

Jag är nog mest rädd för att han ska lämna mig och det är därför jag är är så feg med ställa honom mot väggen och stå rakryggad i detta. Jag har svårt att släppa tanken på att det är mig det är fel på i detta och inte han. Ju mer jag läser här desto mer blir jag dock övertygad om motsasten vilket stärker mig!

När jag tog upp detta med honom första gången var jag ganska hård och sa direkt att detta får mig att må dåligt och det känns som att du brutit vår överenskommelse och jag vill att du slutar snacka med henne hela tiden. Detta vände han direkt emot mig, han blev mycket upprörd och vände till att det är mig det är fel på och att absolut inte gjort något fel och inte behöver ändra något. Efter det kände jag mig nästan "gaslighted" och blev förvirrad över om han hade rätt och det var jag som gjort fel. 

Vad tänker du att jag ska kräva? Att få läsa chattandet? För det låter som att du menar att risken att han inte berättar allt han borde om jag frågor är stor. Enda sättet att veta är då alltå att "kräva" att jag får läsa allt de skrivit eller? 

Han köpte sig tid där. Han ville inte visa direkt och skyllde på att du var upprörd (haha va? Så då kan du inte läsa en chatt?) Nu hann han radera det värsta. Sen frågade inte du igen och han vill inte visa så han tar såklart inte upp det.

Låter som en dröm-dejt. Precis så man vill ha det, äta, gå på en aktivitet som möjliggör att man kan prata samtidigt och sen bara gå runt och prata och mysa. 

Det är för det första konstigt att de ska ses överhuvudtaget. Varför? 
Och om de nu prompt ska ses så tar man väl typ en lunch ihop och sen drar han vidare till jobbet. 
Har aldrig hört om en man som anstränger sig så mycket för någon random kvinna som han knappt känner. 

Tro mig! Det enda du kommer att ångra efteråt är att du inte gjort det tidigare och att du gett honom chansen att radera den genom att visa att du är misstänksam.

Jag tycker att du, TS, är något alldeles otroligt accepterande. Din man dejtar en annan kvinna!! 

Att tala om för dig att du inte får se förrän du lugnat ner dig är så otroligt lågt så jag saknar ord, det är som att behandla dig som ett barn. Gissa vem som köpte sig tid för att kolla och ev radera känsliga meddelanden...?

Om du har läst och hittat något som bekräftar otrohet spelar det ingen roll vad han tycker men antagligen lär du bara hitta sånt som är "på gränsen" och då tjänar det inget till att erkänna att du smygläst för då blir det ändå du som gjort mest fel, så låt helst bli.Klart att det är honom det är fel på, han bryter er överenskommelse och lägger skulden på dig, fast han mycket väl vet vad som gäller mellan er två. Klart det är bättre att påstå att du är sjukligt svartsjuk (för första gången på 20 år!) än att erkänna att deras kontakt kanske inte är helt ok.