Min pojkvän skaffade barn med en oduglig kvinna

Givetvis inte. Ser du fördomar i det jag skrev får du gärna bemöta dem.

Oj, väldigt många! Du framställer dina egna upplevelser som sanningar men så är det inte bara för att du träffat två stolpskott. Du får det dessutom att låta som att de håller upp någon fasad som rasar efter ett par år, nästan som att det är medvetet. Ärligt talat kan jag kopiera in hela ditt inlägg och bara skriva: du har fel.

Hans ex kanske också har en sjujäkla drivkraft? 

Det är verkligen inte alla med sådan svår psykisk ohälsa som förmår att ta hand om sina egna barn. Så kämpar lär hon absolut göra till tusen!

Jag tror snarare att du kände det som att ojdå det där är ju jag, mitt i prick. Hur kunde han skriva ner mitt agerande så exakt?

Men ge dig! 

Det där är samma typ av kommentar som vissa ger ifrån sig när de blir kritiserade "hon/han är säkert avundsjuk!"

Hur skulle du kunna pricka in exakt hur en okänd människa är?
Är du synsk?

Kom igen då, hur är jag? Du får läsa alla mina tidigare inlägg om du behöver hjälp på traven och jag lovar att vara sanningsenlig om du prickar in ett rätt

Knappast. Jag tycker mycket om sonen och umgås väldigt gärna med honom. Det handlar inte om en sån grej som att jag är svartsjuk på att inte få all uppmärksamhet utan försöker förstå situationen då det ibland känns som att barnets mamma inte tar/kan ta sitt ansvar. Känns inte minst orättvist mot pappan generellt som jobbar och ändå ska ha sonen mer. 

Om hon verkligen, VERKLIGEN inte kan någon gång får hon väl skaffa barnvakt i form av typ mormor/morfar/betald barnvakt? Finns ju problem med det också men min pojkvän gör ofta  så när hon lämnar över sonen när han t.ex måste jobba en helg. 

Gör slut, den enda som inte är psykiskt frisk är du!

Men mamman i det här fallet är ju inte en vanlig frisk person. Hade hon kunnat så hade hon nog tagit hand om sonen på sina veckor. Hon saknar nog inte vilja, men förmåga att ge sonen den omvårdnad han kräver, vilket är bra att hon inser.

Det är ju knappast så att hon lämnar bort ungen och sen går ut och dansar och lever loppan. Hon lägger sig nog och gör allt för att stänga av yttervärlden, gråter, äter inget.
Klarar hon inte att fixa sonen så klarar hon förstås inte att fixa sig själv heller.
Hon lär ha FK eller soc, en sån ekonomi ger inte friheter så som att anlita barnpassning.

Så du stör dig enbart på att det är "orättvist" att pappan får ta sonen under mammaveckorna ibland?
Stör sig pappan på det? Det är ju faktiskt hans ansvar och ja, han jobbar som alla andra friska vuxna. Just det att han är frisk gör nog att han har både energi och vilja att ta sonen om mamman nu inte skulle orka alla sina dagar under en vecka.

Ser man det som orättvist att ta sin son en extra dag ibland så verkar man som en högst motvillig förälder. Så tror problemet är betydligt större för dig än för din partner.
Låter som att du har ohälsosamma aggressioner mot mamman bara för att hon råkar vara din killes ex.

Jag känner inte aggressioner direkt, hon är ju inget hot mot vår relation direkt.  men har svårt att förstå. Det finns ju mediciner för psykisk ohälsa, och hon har en psykiater hon går till regelbundet. 

Min kille säger inte att det är orättvist såklart, men han blir ju utmattad, bara att han inte gnäller över det men det SYNS.

Om mediciner och psykiatriker gjorde allt perfekt finns det många problem som människor med psykisk ohälsa inte skulle ha.
Ifall du inte är sugen på att ha en familj där psykisk ohälsa ingår för ditt bonusbarn så ska du nog ta dig en funderare på detta.