Jag tänker väll att allt som oftast, har det sig en komplicerad förklaring.
Jag är smart. Fått höra det hela mitt liv. Men vad hjälper det när man inte kunnat förverkliga sin egen potential? Varför inte kan man då undra. Tja. Högfunktionell autism bland annat, som först diagnostiserades som vuxen. Tidigare i livet har man hunnit med att medicineras med starka sömn mediciner redan som tonåring. Få SSRI redan innan man hann fylla 18. En feldiagnos blev det också, man gick med i flera år och då blev onödigt medicinerad för med allt vad biverkningar och annat tillhör. Inte en jävel reagerade och funderare kring, ok, varför mår denna flickan/tjejen som hon gör? Svaret var autism hela tiden, och nu vet jag att min hjärna inte kan filtrera intryck. Så inte konstigt man var sönderstressad redan som barn. Sen kontinuerligt utbränd/utmattad. Jag var lugn, och skötsam i skolan (när jag faktiskt orkade gå dit. Ja på riktigt, orkade. Min frånvaro har aldrig någonsin handlat om lättja/skoltrött - som alla beskyllde en för). Detta mönster fortsatte upp i vuxenlivet, konstanta utmattningar en efter den andre. Jag begrep inte varför. Vad fan är fel, eftersom jag inte klarar av det alla andra klarar av. Initialt tänkte jag att det berodde på trauman och annat, så jag bearbetade dessa. Men likt förbaskat existerade problemet ändå. Sedan efter x-antal år som feldiagnostiserad landade jag tillslut i att, nej. Det här stämmer inte. Vilket enbart förstärktes när jag råkade se en video på Youtube en kvinna la upp, som pratade om hur det var för henne att ha blivit diagnostiserad först som vuxen. I 35 års åldern. Där och då förstod jag på riktigt vad det är man menar med uttrycket: det kändes som jag skulle ramla av stolen.
Jag har ingen fullföljd utbildning. Jag har ingen karriär. Jag klarar inte ens av att jobba. Brist på ambition eller intelligens är inte där skon klämmer här. Utan det är år utav att försöka passa in i ett samhälle som inte är utformad efter sådana som mig, och att då inte ens vara medveten själv? Om att man behöver anpassning, för att inte överbelasta hjärnan konstant. Nä då blir det ta mig fan inte så jäkla enkelt. Stress och utbrändhet har en tendens till att påverka ens kropp och hjärna, på allehanda oönskade vis. Det sätter sina spår helt enkelt.
Sen, när man äntligen tänkte att ja men nu kommer det vända. Nu kommer jag få en utredning, och efter det öppnas möjligheter upp till att faktiskt kunna studera anpassat. Så jag kan på sikt utbilda mig till någonting jag kan jobba med på deltid. In walks the pandemic, och jag råkar då tillhöra skaran som dragit nitlotten. Åker på Postcovid skit som ännu har ett stenhårt grepp om livet, 2år med det till dags dato. Jag tvingas planera in när jag kan tänkas ha nog med energi för att orka med en dusch, utan att bli helt golvad för resten av dagen. Patetiskt och absurt. Men det är min nuvarande verklighet jag har att förhålla mig till.
Vidare snygg är jag inte. Ser vanlig ut. Ej överviktig. Är hyfsat domderande av mig, vilket jag märkt attraherar en del män. Män som gillar att bestämma på jobbet, kanske vill bli hunsade hemma tex. Intelligensen är det som sagt inget fel på heller, och intelligens är då sannerligen inte reserverat enkom för personer med högre utbildning. Eller dom med en framgångsrik karriär. Social intelligens och vara duktig på nätverkande, kan ta även en korkad person långt. Har stött på många där man undrar om dom fått sin utbildning med ett cornflakes paket. Slöa hjärnor. Ofarbart dålig förmåga till analys och resonemang. Ingen vidare förmåga till att göra någonting konkret med den informationen dom hämtar in heller. Ur det perspektivet känns det verkligen tragiskt att flickan som drömde om att få börja skolan. Som redan som barn längtade efter att få studera på universitet. Att ägna sig åt forskning som vuxen. Schabblades bort av en vuxenvärld som inte såg. Av ett samhälle som benhårt sållar bort sådana som mig, såvida vi inte har en diagnos på pappret redan som barn.
Aldrig haft ett problem med att attrahera till mig män. Jag ser världen på ett annat vis. Förmodligen märks detta, och det har intresserat en del så pass att dom vill satsa på långa förhållanden. Sedan hjälper det mig nog att jag själv attraheras av intelligens, ambition, handlingskraft och humor. Utseendet är inte det primära för att mitt intresse skall väckas.
