Min pojkvän skaffade barn med en oduglig kvinna

Är dom lyckliga ihop så spelar det ingen roll om hon är sjukskriven eller vad hon jobbar med .Acceptera din sons val av kärlek.

Psykisk ohälsa har inte lika stor garanti för framgång som fysiska åkommor. Att hon går i terapi och även om hon tog mediciner också så är det långt från säkert att hon blir "frisk".

Du förstår väl ändå att psykiska och fysiska åkommor inte är det minsta lika? Inte heller behandlingen av dessa.
Forskning gällande psykiska sjukdomar kanske har kommit max 5-10% (om ens det) jämfört med fysiska sjukdomar.

Fysiska sjukdomar kunde man lära sig mycket om genom något så enkelt som att skära upp sjuka människor. Gick rätt fort att lära sig hur alla organen ser ut och hur sjukdomar påverkar, sen har den forskningen gått vidare med rekordfart.
För att kunna se psykiska sjukdomar räcker det inte med att obducera en hjärna. Det är så oändligt mycket svårare.

För bara 50 år sedan blev föräldrar till barn födda med Downs eller grav autism uppmanade av läkare att lämna in barnet till en institution, glömma och skapa ett nytt barn.
Lite tidigare behandlades psykiskt sjuka med kalla bad och diverse andra tortyrmedel på låsta kliniker, även deprimerade eller folk som avvek.
Vid samma tidpunkt (1954) gjordes den första lyckade njurtransplantationen.

Lite skillnad va?

Sen ts. Det finns nära 300 tusen ensamstående föräldrar i Sverige.

De flesta av dessa blir inte utbrända även om det självfallet är tufft ibland.

Så din man ska nog vara glad att han har avlastning varannan vecka, även om han får rycka in extra ibland.

Vi alla känner ju till den gyllene regeln (även jag som inte har barn); skaffa aldrig fler barn än att du kan ta hand om dem själv vid ev ändrad livssituation.
Din sambo känner också till det och har endast 1 barn. 
Tror inte du behöver oroa dig för utbrändhet för att han rycker in här och där för sitt eget barn..

Pappan kanske gärna umgås med sin son? 

Så du förstår problem med hans psykiska hälsa, men inte hennes? 

Visst umgås han gärna med sonen som vilken bra förälder som helst, men tror knappast han uppskattar att t.ex vabba extra och missa saker på sitt jobb som han f.ö älskar. Det är enklare att förstå honom så han faktiskt gör "viktiga saker" och inte sitter hemma. Jobb behöver man ju återhämtning från, något exet inte har.

Man behöver inte ha ett jobb för att vara i behov av återhämtning. Det är inte så att hon bara "sitter hemma". Mvh hälsningar alla som någonsin varit utbrända eller närapå.

Mamman lär behöva enormt med återhämtning från sin sjukdom, något som är omöjligt.
Du verkar ha svårt att inse att det är inte en normalt fungerande människa vi snackar om här?! Hade du resonerat lika om mamman hade cancer och gick på tunga cellgifter, att hon bara är lat och oduglig?!

Även du, kära ts, kan drabbas av psykisk sjukdom en dag, precis som exet gjorde, glöm inte det. Vi normalbegåvade kan tänka oss i i en annans situation men vissa kanske måste uppleva det själva för att förstå..?
Skulle du vilja ha hennes liv? Verkar det kul tycker du att vara sjuk bara för att man slipper jobba?
Du fattar väl att alla friska människor vill jobba och göra något vettigt, få växa, utvecklas, bli sedda, känna sig duktiga, ha en lön det går att leva på. Vad är det som får dig att tro att inte mamman vill det?

Vem tror du gillar att vabba? Ingen! Det är bara något som ingår i föräldrarollen. Han har valt att skaffa barn och då får man fan vabba när barnet är sjukt, trots att han missar någon dag på jobbet.
Så ofta kan väl inte ungen vara sjuk att pappan missar många dagar varje månad? 
Du tycker tydligen så synd om honom för att han missar att ha så roligt på jobbet en dag då och då, samtidigt som du tycker synd om honom för att han blir utmattad och borde få mer återhämtning från jobbet.

Du säger dessutom att pappan inte gnäller, men du ser. Breaking News, föräldrar blir trötta ibland, precis som alla som inte har barn. Men det är extra jobbigt med barn förstås. Tänk på det om du tycker det verkar så jobbigt att vara vv förälder till ett enda barn, att aldrig skaffa barn själv!
Den som har det värst i denna soppan är inte pappan, eller du, det är mamman tätt följd av sonen.

Vad är det som gör att du har så himla svårt att förstå?
Du påstår att du är utbildad (iofs det finns ju utbildningar till nagelteknolog/restylaneinpumpare/botoxare också, så utbildning är ingen garanti för smarthet..) och ändå förstår du inte bättre än ett barn verkar det som. Du kanske också har några "dolda fel", men de kanske är av den typen att du inte mår dåligt av dem själv?

Tack för tydligt pekfinger, på ett bra sätt. 

Fast det har ju just med din förståelse att göra, och inget annat.