hans dotter ringer jämt och ständigt

Ts, jag blir så ledsen över din situation
Alla behöver sin sömn, det är ett grundläggande behov. Så det är verkligen inget högt krav.
Att systematiskt störa någons nattsömn används som tortyr för att bryta ned människor. 
Jag tycker du ska beställa tid på familjerådgivning. Ni behöver lösa hur du ska få så basala behov som sömn tillgodosedd. 
Om du vill flytta till eget boende, så behövs också familjerådgivning för att kunna samarbeta kring det gemensamma barnet. Särbo kan vara ett alternativ.

Håller med

Håller med mycket i det du skriver.
Men om de ska bli särbos så behöver de skriva ner regler som gäller när de ses. Då dottern är väldigt gränslös så skulle det inte förvåna mig om hon manipulerar sin pappa när han ska träffa sin fru. Sedan vet vi inte heller om hon kommer att terrorisera honom via mobilen om han är his sin fru.
Jag hoppas verkligen att jag har fel!

Jag brukar tycka att man sk försöka lösa det, att man inte ska ge upp för lätt men vad jag kan utläsa från din TS har du försökt men din man försöker inte, han förstå inte att detta är något fel..o om han inte gör det och är villig att ändra på sitt beteende och på det sätt han (inte) sätter några åldersanpassade gränser övh för sin dotter så tyvärr är er relation dödsdömd och du behöver lämna honom om inte för din egen skull så för de andra barnens skull .

Nu vet jag inte om ni har några gemensamma barn eller om de andra barnen du nämnde är dina egna .. jag förutsätter nu att dottern är hans enda barn, men oavsett så är det inte bra för något barn att se sin mamma bli behandlad på det här sättet och inte heller själva bli behandlade på det sättet där han bara lämna ett sammanhang för att dottern tjurar ihop.

inte heller är det ok att svara dottern som han gjorde då hon skickade en skärmdump på vad du skrev ..han borde hållit dig bakom ryggen och backat upp att det du skrev inte var något konstigt / fel/ elakt utan att hon borde sova och inte messa/ ringa så sent om saker som kan vänta till morgonen 

Skillnad vore om hon hade en konstaterad sjukdom tex panikångest och mamman inte var hemma och kunde stötta henne då ( vore mamman i det här senariot hemma så borde han uppmana henne att gå till sin mamma och även själv ringa upp mamman och berätta att dottern behöver henne )

Jag håller verkligen med. För mig hade det räckt med de nattliga sms:en. På natten sover man och det ska finnas synnerliga skäl när man bestämmer sig för att störa människors sömn med sms och samtal. Varje normal människa förstår att alla behöver sin sömn, och handlar det om en unge som inte har lyckats tänka ut detta på egen hand så måste man upplysa om detta. Vill inte pappan själv sova? Jag har oerhört svårt att förstå vissa inlägg i den här tråden. Ett barn med någon sorts tillfällig ångestproblematik hade gått att förstå och faktiskt acceptera ett visst mått av nattliga samtal från, men det är inte den bilden vi har fått av TS. Det verkar handla om något helt annat, något sjukligt som har utvecklats mellan far och dotter. Något som pappan borde få hjälp med att till en början förstå och sedan lösa upp. En terapeut vore på sin plats för hans del.

Till TS: Du har hamnat i en väldigt märklig och ovanlig situation som jag tycker att du har anledning att lämna. Ni kan vara särbo om ni absolut vill vara tillsammans, men denna situation bör du kliva ur. 

 

Nej det ska man verkligen inte. Man får säga ifrån, och hjälper inte det så är det separation som gäller.
Jag skulle inte heller låta mannen förstöra min sömn, då får han ligga någon annanstans. 

?och vore det det så att hon hade en konstaterad sjukdom är det ändå inte rimligt att väcka dig varje natt. Det borde pappan förstå. Det är i så fall hans ansvar att sova någons nånstans så hon väcker bara honom och inte dig. Jag har fem egna och två bonusbarn mellan 2-18 år. alla har olika problem genom åren av mindre eller större sort, såsom det är mer barn. Jag skulle ALDRIG ha låtit min sambos barn ha väckt mig varje natt. om sambon tycker det är ok att bli väckt måste han ändå respektera att du inte vill det och att det behövs en lösning där telefonsamtal etc inte stör dig, det går inte att fungera dagtid om man blir väckt hela tiden och till slut kan man inte ens somna gör man bara väntar på att det ska plinga eller ringa.

Ts såhär kan du inte ha det.
Känner du någon du kan bo hos elelr låna en stuga av så att du kan få några nätters sömn? 

Jag har vilat lite
och rensat
och tänkt
och pratat med några nära vänner. 
Ingen klandrar mig. De har observerat beteendet och stilla undrat hur i hela friden det här skulle gå; återkommande: "Han klarar ju inte att sätta gränser." "vi såg det när ni var och hälsade på sist, det kröp i mig att se på och inte kunna ingripa, han blir totalt dominerad av henne."
"Och det var nånting när vi frågade vad hon vill bli när hon blir stor, när han kallade henne "hon är redan en åklagare", hon sa att hon "gillar att sätta dit cp-människor." "Hon känns väldigt dömande..."

"och har lindat honom kring sitt finger."

"Nånting känns väldigt fel i deras relation. Hon har en enorm makt och det har hon haft i många år. Han till och med lajvar den undergivne och tyckte det var festligt när hon gav honom smisk eller när han vill leka att han är barnet och hon är föräldern." Ja!!! Just det, jag kunde fylla på - han håller jämt på och kryper under täcket med stora teatraliska ögon och ber henne stoppa om honom, som om han vore hennes lille gosse. Hon spelar med och säger min lille (namn), nu måste du sova, annars ska jag bestraffa dig! 

Och där har jag stått i dörröppningen och kliat mig i huvudet. 
Herre jesus när jag summerar allt jag sett men måstat hålla käft om. Ingen har sett allt, men många har sett glimtar här och där och undrat över skärvor. Ingen har egentligen lagt hela bilden, inte ens jag, förrän nu. Jag skäms nästan att jag stannat i detta. 

Men han är borta nu. Vet inte var han är, men är inte här. Jag känner mig helt tom. 

Vad tänker du göra ts?