hans dotter ringer jämt och ständigt

Jag känner med dig Ts. Jag tycker att det låter som att både din man och hans dotter har bristande impulskontroll och gärna vill tolka situationer ur ett "det-är-synd-om-mig-perspektiv". Jag får lite känslomässig ADHD-feeling över det hela. Och att dottern tidigare har ingått i en tjejgrupp som har mobbat en svagare tjej är ju bara helt förkastligt. Att pappan dessutom inte vill höra en negativ sak som denna angående sin dotter är ju bara helt absurd. Både dottern och din man behöver jobba på sin empatiska förmåga samt sin förmåga att tänka utifrån andra människors perspektiv. Självklart ska du inte stå ut med denna skit.

Men herregud så sjukt! Incestförhållande var det någon som skrev, kan inte annat än att hålla med.

Lämna, ts. Det finns nog tyvärr inget annat. En orosanmälan behöver också göras, brukar aldrig råda att göra anmälningar hit och dit, men denna familj behöver verkligen hjälp!
Pappan gör ju dottern helt sjuk, kommer aldrig gå bra för henne i framtiden med dessa kassa mentala förutsättningar hennes far ger henne.

Är nästan chockad över det jag läst. Vilken störd farsa! Det är ju sanslöst. Nog enda far/dotter-förhållandet jag läst (läst om flera sjuka både här och på andra ställen) om där det inte skulle förvåna mej om det övergår i ett riktigt incestförhållande. 

Pappan kan ju bli arg, på ts iaf. Så förmågan att bli arg har han ju. Men aldrig på dottern, hon kör ju över honom totalt. Vi kommer säkert läsa om denna tjej i framtiden, som misstänkt för något svartsjukemord eller liknande. Om inte hjälp kommer snart.

Flera tycker säkert att jag överdriver. Men detta är riktigt j-a stört att läsa om hur pappan förstör hennes chanser till ett vettigt liv.

Jag hoppas så att det som händer nu kan bli en vändpunkt för er allihop. Det låter inte som att någon mår bra men tyvärr kan nog inte du göra så hemskt mycket mer än vad du har gjort. 

En sak funderar jag på. Blev inte soc inkopplat vid snatteriet? Flickan och pappan behöver uppenbarligen stöd. 

Jag har ett barn med stort närhets- och trygghetsbehov och kan förstå hur pappan känner just vad gäller ringandet om nätterna. Man vill finnas där för sitt barn. Men ibland är drt bästa för barnet att sätta tydliga gränser. Hade det bara varit så att hon hörde av sig nattetid och det i övrigt gick bra hade det varit en sak. Men det här låter som en ungdom som inte bryr sig om gränser alls. Och en pappa som inte sätter några. 

Att hon inte sover på nätterna är ett jätteproblem. Det ger psykisk ohälsa och det är omöjligt att klara sina känslor, sin utveckling och sitt skolarbete på så lite sömn som det låter som att hon får. Det var det första vårts barns psykolog frågade: hur många timmars sömn/natt? I den åldern behöver de flesta 8-9 timmar. Den här flickan kan ju få max 5-6. Inte konstigt att hon inte fungerar! 

Jag funderar på om du skulle stämma träff med hennes mamman och prata, för flickans skull. På något sätt måste hon ju få hjälp! Ni två verkar vara de vettiga här. Mamman kan ju be om stöd i sitt föräldraskap utan att pappan är med. 

Har själv en dotter som kan ringa och smsa när som helst, om totalt onödiga grejer. Om hon är hos sin pappa har jag stör ej på mobilen mellan 21-07 när jag går upp, och det vet hon. 

Min mans dotter som är vuxen nu kan fortfarande skicka sms 03 på natten för att fråga om hon får låna bilen dagen efter, och det gör mig galen när det händer. Maken fick välja mellan att ha sin mobil sovandes i ett annat rum eller sätta på stör ej, så nu gör han det också.

TS: har han inte hörts av alls? 

Eller hur? Soc kontaktas väl som regel när barn under 18 (eller iaf 15?) begår brott?

De flesta vuxna behöver 8-9 h sömn. Denna flickan lär behöva 9-10.. Håller med om att störd sömn inte alls är bra.

Att flickan dessutom, tillsammans med fjortispolarna mobbar en annan tjej får mig att hoppas att någon lite äldre tjej kommer till den mobbades undsättning och ger denna mobbartjej en rejäl snyting. Ja, faktiskt!
Hennes egna vänner verkar inte våga gå emot, de hänger med istället. Om inte ens hennes egen mor eller far vågar säga till henne så lär hon tro att hon kan köra över vem f-n hon vill resten av livet.

Träff med mamman låter som en bra idé.

Bara för att man får ett sms mitt i natten så måste man ju inte svara.. inte när det gäller något så trivialt som att låna bilen. Och aldrig när det är ett barn över 18 eller som flyttat ut. Det borde ha kunnat vänta till morgonen då han vaknar oavsett om han råkar se det på natten.
Bra att du sa ifrån!

Vi har gått på familjerådgivning under hösten, inbokat igen på tisdag. Tänker gå dit ensam, han lär inte komma. Bara som ett avslut.

Terapeuten har inte varit särskilt bra på att fånga upp och sortera alarmerande saker som sägs. Jag har berättat om problemen, men min man har kontrat, vilket är förväntat, och då hamnar man i ett ord står mot ord-läge. Sen har han avlett fokus från sakfrågor. Jag förväntade mig att terapeuten skulle vara mer uppmärksam på sånt, i synnerhet som jag vid första sessionen sade: Vår konflikthantering har spårat ur.

Första nivån är sakfrågor; det börjar med att vi tycker olika (exempelvis om nattligt sms:ande från dottern) och det är nästan alltid jag som adresserar våra olika synpunkter om sakfrågor.  Till en början framför jag dem i klassisk Jag-budskap-anda, inte anklagande (försöker).

Men: "Du ska jämt klaga! Så andra nivån infinner sig blixtsnabbt - när jag framför synpunkter möts jag av en skitstorm av försvar och tydligen var inget så bra som jag trodde och framförallt är jag en fruktansvärd person. Tydligen, får jag höra så fort jag tar upp en sakfråga, är jag en jävla idiot, och hur var det nu igen med den och den gången för fyra år sen, va? Jag måste bita ihop för att inte tappa fokus (på händelsen från "i onsdags") och bad terapeuten hjälpa till så att det inte sker under samtalen. Kom dit med förhoppningen om att han skulle hjälpa oss bryta just den spiralen. Jag sa att jag bryts ner av de hårda orden jag möts av när jag tar upp en konflikt, blir avbruten av mannen: "Det är du som skapar konflikter!" Hade vid det lagret färdigtänkta svar kring hans idé att det är jag som "skapar konflikter" i det att jag pratar om en konflikt. Nej. Bara nej! En konflikt är oförenliga viljor och önskningar. Sen kan man välja att prata om dem, undvika att prata om dem men de försvinner inte för det, osv...jag lät säkert beskäftig men skitsamma. 

Men terapeuten var inte bättre än mig på att hålla fokus för att säga "Men vänta, kan vi hålla oss tlil just den frågan?" Jag ville hela tiden ta upp frågor kring dottern, men varje gång lyckades mannen vända på steken och peka tillbaka mot något (I hans ögon obegripligt grovt misstag) som jag gjort, exempelvis åkt utomlands ensam några dagar. "Visst, du blev väldigt arg när jag åkte utomlands men det var ett år sedan. Kan vi inte prata om det som hände i onsdags istället?" OMÖJLIGT. 

---Nu ringde han, medan jag skrev detta. Han är otrolig. Han kastar tillbaka ALLT jag säger och sa nu att problemet är ju att DU sms:ar med ditt barn hela nätterna och det är okej men så har du dubbelstandard och när jag gör det EN GÅNG så blir du vaaaaansinnig."

Gaslighting-teknik. Jag kan inte prata med honom, det är meningslöst. Varför svarade jag ens? 

Japp. Soc skickade ett brev där de skrev att de beslutat att inte inleda en utredning. Det var synd. 

Åhh blir helt mörkrädd. Påminner så mycket om mitt ex i sättet att kommunicera.  

Man försökte lugnt ta upp något som inte var bra. Han höjde direkt rösten och skrek tillbaka nåt ovettigt som tydde på dels försvarställning och dels att han faktiskt inte förstått kärnan av det jag ville få fram/inte lyssnat på det jag sa.

Sedan avslutade han det alltid med "har du bråkat färdigt". Sedan spelade det ingen roll hur mycket jag än försökte förklara att jag ville prata lugnt om saken och det ju var han som börjat skrika. Och som om meningsskiljaktigheterna bara existerar för att man just nämnder dem. Säger man inget så finns det inte verkar han tro.