Han runkar bakom min rygg

Har ni ens några känslor kvar för varandra?Kärlek och respekt?Annars blir det inte hållbart tyvärr .

Läs mitt tidigare inlägg som förklarar denna saken.

Öppna dina ögon, försök förstå innebörden i det jag skrev, så kan du mycket enkelt förstå varför han givit dig intrycket att vara med på tåget och varför han uppgett att han vill göra detta.

Oavsett om du gillar eller inte gillar det jag skriver, försök att inte blunda och gör att försök att åtminstone tänka efter ärligt på om det kan ligga något i det jag säger.

Som erfaren man och realist vågar jag garantera dig att det ligger något i det jag säger.

Ts. ni låter som allt annat än ett kompatibelt par. Varför är du ens med han? Och han med dig? 

Vill du verkligen ha barn så gör slut och gör ivf om du blir godkänd för det. Bättre än att ett stackars barn ska växa upp med er som föräldrar de lilla vi vet är tillräckligt illa bara de som en grund för ett barns uppväxt. 

Som andra skrivit håller jag dock med om din hälsa - fundera ordentligt på hur mycke egoism de ligger i ditt beslut egentligen.   

Om jag leker med tanken att jag skulle ha varit singel och dejtat och träffat en man 40+ som inte har barn sen innan hade jag blivit skeptisk och undrat varför inte, tror då han prioriterat annat i sitt liv, inte varit mogen (eller alltför intelligent??) om det inte är så att han faktiskt inte kunnat få barn. 
Mina ex och han jag är gift med har varit de som lagt fram planen om när flytta ihop, när förlova sig osv och uttryckt att de velat ha barn med mig, men aldrig jag känt att om jag eller vi inte kan få barn att de då skulle dumpa mig. Jag har känt att jag har fått komma som nummer 1, att vårt förhållande var viktigare än eventuella barn. Sen vet jag ju inte om exen alltid skulle ha resonerat så med tiden. Jag fick svårare än jag skulle tro, (bl.a ökad risk för missfall) och också blivit gravid helt apropå (fick lite panik där först) och då har blivande pappan bara varit stöttande att behålla, och att allt skulle lösa sig allt eftersom. Aldrig behövt känna nån press till abort från mannens sida. Jag har tyckt synd om de tjejer jag hört som råkat ut för del andra mäns attityd. 

Jag tolkar trådstartarens man som oengagerad. Märks ju att han inte vill detta alls lika mycket men att han har kvar sin sexlust, det har han. Så där är det ju inget fel. 

Hade en man oavsett om jag varit för tunn (vilket jag varit) eller haft övervikt valt porren framför mig och inte velat ligga med mig så hade jag bara gjort slut. Aldrig råkat ut för män som skulle ha ratat mig. Jag hade inte pushat på eller nåt sånt. Det hade bara tagit slut. Det hade varit under min värdighet att "jaga" min egen man, för mig att ta initiativ till att älska om jag märkt han dragit sig ifrån mig. Då hade han gärna fått fortsätta med det för jag hade inte velat ha honom ändå. Hade bara sagt tack och hej. 

Tror det är viktigt för trådstartaren i allt detta att hon vet sitt rätta värde. Fokusera på vad hon kan göra för sig själv i sin situation. Inte känna sig beroende eller maktlös i att bara han kan förändra det här. Jag hade skitit totalt i honom. Jag hade haft fokuset att gå ner i vikt. Om jag inte hittat en bra diet som funkat ta hjälp av läkare på vårdcentralen till dietist men också efter 2 års försök få en startad utredning på en reproduktions/fertilitets ställe. TS kanske kan frysa sina ägg som en temporär lösning innan hon tar nästa steg? Jag har läst andra trådar här inne fast det var länge sedan nu och där framgick det för mig att just den här stressen och känsla av maktlös och då vilja ta över, och kontrollera en situation och sin man då blir som en ond spiral, så den enda tanken jag har från det är att TS måste ta tillbaka kontrollen, så hon inte blir mer stressad. 

10-15 kg är INTE trivselvikt ts! Du behöver terapi på egen hand kring dina tankar om runkandet iaf. Det är helt normalt att vilja runka i lugn och ro. Och minska på ätandet.

En del killar är känsliga kring vikt men måste inte vara det utan att han inte trivs i relationen riktigt. Fråga honom kring det?

Sedan var det inte alls fel att försöka förföra honom men är man trött och febrig så är man.

Har bara läst TS. Jäkligt avtändande beteende från din kille och jag skulle allvarligt fundera på om jag skulle stanna kvar om jag var du. Troligtvis skulle jag inte göra det. Riktigt avtändande med killar som runkar, speciellt när de har en tjej. 

Jag förstår inte vad i ditt inlägg som du menar har direkt anknytning till mitt tidigare inlägg? Eller till detta inlägget som du citerar?

Jag är absolut inte negativ utan undrar mera om jag ska tolka det du skriver som att du förstår och håller med om innebörden i det jag tidigare har skrivit? Och som jag försökt berätta ganska utförligt om.

Om du känner för det får du gärna förklara och beskriva mera direkt och koncist, oavsett om du delar min uppfattning eller om du ser helt annorlunda än jag på saken.
Jag är genuint intresserad av din syn på det, och också intresserad generellt av ett mera kvinnligt perspektiv än mitt eget, avseende det jag har berättat.

Givetvis också intressant om fler män än jag skulle dela min syn på något av det jag har berättat. Eller om någon man har en helt annan förklaring om det som skiljer manligt/kvinnligt i det här.

Då har du endast 2-10% av alla killar/män att tillgå, alltså som du inte finner avtändande.
Någonstans mellan 90 - 98% av alla killar/män tillfredsställer sig själva. 
Även bland de som är i förhållande är det en mycket stor majoritet som gör det, jag skulle tro att siffrorna är nästan motsvarande.

F ö gäller väl att också en majoritet av tjejer/kvinnor också tillfredsställer sig själva, åtminstone någon gång?

Vad tråkigt att du finner så stor del av fullt normala människor som avtändande.

Ber om  ursäkt att jag svamlat på. Har en tendens att sväva iväg i mina egna tankebanor ibland.

Byggt bara på min egen erfarenhet och min omgivning (och det är ju inte precis hela världen) så tror jag att det är mer viktigt för kvinnorna att få barn, än männen (förutom ett par jag känner för där var det tvärtom). Även med det sagt tror jag inte männen går helt utan barnlängtan. 

Jag tror andra faktorer kan också spegla in. Om jag jämför med min sits fick jag ofta frågor om jag, vi inte skulle ha barn, om jag var gravid, om vi skulle försöka igen, om vi inte skulle ha en till... Det var 99% av gångerna andra kvinnor som ställde de här frågorna till mig, på jobbet och varstans, också nästintill helt främmande kvinnor för mig som jag bara utbytt några fraser med. Om jag då jämför det här med vad min man fick för frågor så fick han: INGA. Inga alls. Det här tror jag kan vara en press. Sedan om man då inte vill få barn eller inte kan få barn så är det som att kvinnorna förväntar sig en förklaring från en varför. 

Med mina ex misstänker jag att en av dem var så på om barn för det var ett sätt för honom att alltid ha ett band till mig, att det skulle vara svårare för mig att gå. Jag tror inte det var så mycket barnlängtan där egentligen från hans sida. Han var för självisk och trivdes för mycket i sitt livs rutiner i övrigt. Men jag tror också han tog upp det för att han trodde att det var det jag ville. 

Jag har aldrig fått uppleva att en man jag är i relation med skulle ställa något alternativ till mig att vi måste ha barn, för blir det inget så går han. Men här på Familjeliv får jag uppfattningen att för del kvinnor är det här så viktigt att det blir resultatet av det, kvinnorna går. Vad jag vet har mina ex inte barn med andra sedan (efter det tagit slut mellan oss). Jag kan tänka mig att om de haft verklig stark barnlängtan så borde det ha skett. Jag har fått höra att ett ex ville om han skulle få barn bara få det med mig, ville inte ha det med då sin flickvän för hon var inte mamma material eller nåt sånt. Hade jag fått höra att jag inte var mamma material hade jag kokat, vilken förolämpning, och undrat vad han då menat med mig. 

Jag tror också att är man 40+ och inte på 20 år innan skaffat barn med någon så är man generellt nog mer nöjd utan, och hur ens liv är annars som man. Det är det jag har sett i alla fall. Jag vet en man, särskilt, som blev besviken då han fick veta han skulle bli pappa, han var 40+, och efter det gjorde han en vasektomi bara för att försäkra sig om att det inte kunde hända igen.

Här sitter jag och drar slutsatser utifrån min lilla värld bara. Det hade varit intressant att få fram någon statistik på det här. 

Jag hoppas du förstår mig lite bättre nu, gör du det inte så kan det inte hjälpas, då har vi nog bara lite för olika sätt att tänka, uttrycka oss på :) Ha det!

Tack för inlägget, jag förstår dig mycket bättre nu.

Jag tolkar dig som att vi är ganska eller t o m mycket överens i det mesta och att vi har liknande erfarenheter.
Det du berättar tycker jag bekräftar att det ligger en hel del i min tidigare beskrivning.

Det är talande och jag håller helt och hållet med dig i det du säger att en man sällan eller aldrig ställer som ultimatum att man måste skaffa barn annars lämnar han relationen,
medan det är mycket mera vanligt att kvinnor ställer sådana ultimatum.
Ett uttalat eller ibland kanske inte så tydligt uttalat ultimatum, men som ändå finns där.

Om jag återigen tillåter mig generalisera drar jag slutsatsen att de flesta män älskar kvinnan (och älskar att ligga med henne),
medan de flesta kvinnor mest älskar att få barn (och påfallande ofta älskar att ligga till dess hon blivit gravid och fått barn, men inte sedan...).

En del verkar tycka det är provocerande när jag generaliserar och påstår att de flesta kvinnor vill skaffa barn och bygga bo,
medan de flesta män vill ligga.
Provocerande eller inte så är jag ändå helt övertygad att det är en mycket stor och tydlig skillnad mellan manligt och kvinnligt i alla sådana här frågor.

Gällande TS och ämnet så skulle jag våga slå vad om att 40+ mannen inte har någon vidare barnlängtan.
Troligen absolut ingen som helst barnlängtan...