Min sambo runkar bakom min rygg. Spelar ingen roll hur mycket jag gråter eller säger till. (kom på honom nyligen
han har även pikat om min vikt. Vi ska skaffa barn men bli ju svårt när man inte ligger. vi har försökt två år snart och nu finns inget sexliv kvar. han tar även till porr ibland vilket gör att jag se svart!! vad göra??
BÅDA har väl för helskotta lika mycket ansvar. Trams.
Vad är det som stör dig med runkandet? Egentligen? Att han slösar med säd? Tror det har blivit på tok för mycket fokus på barnalstrandet. Är du över 40 och vill ha första barnet börjar det bli sent. Har ni pratat igenom detta ordentligt. Liggbristen från hans sida kan vara att han inte vill göra dig gravid. Ska du då tjata till dig det? Ofräscht att han ger dig negativa kommentarer om vikten. Han själv då? Fast det kan vara så att du behöver vara i god trim på alla plan för att du ba bli gravid. Tror inte det blir med den mannen. Så nu börjar det bli brådis för dig. Bestämma dig för att inte ha barn. Separera. Skaffa barn på egen hand. Med ny partner blir det tufft om ni vill ha tid med varandra först. Ingen kul sits du sitter i.
Det låter inte som att han vill skaffa barn tyvärr. Problemet är ju inte att han runkar, utan att ni inte har sex. Om du dessutom är 40+(?) borde ni ju verkligen ligga i (ursäkta ordvitsen) om ni vill skaffa barn på naturlig väg.
Gällande trivselkilona tycker jag generellt inte att man ska ändra sig för någon annans skull utan bara sin egen - så om du trivs med hur du ser ut och han inte gör det låter det bara som ännu en orsak till att ni borde gå vidare och hitta någon ni trivs bättre med på varsitt håll.
Jag joggar en gång i veckan, går på spinning en gång i veckan och rider en gång i veckan. Jag har svårt att träna obegränsat pga diskbråck och slitna knäleder. Jag har svårt att tro att min viktuppgång skulle vara problemet. Är 177 cm lång och väger kring 90 kg. Det är väl inte hela världen?
Han har valt mig i vetskapen kring mina hälsoproblem med ryggen och benen. Jag vet att det börjar bli bråttom med att skaffa barn pga åldern. Jag upplever att det enbart är jag som fått planera allting. Jag har tagit till mig om råden och inte lagt överdrivet fokus kring befruktning utan piffade faktiskt till mig häromkvällen. Föreslog att han skulle köpa ett par flaskor vin (alkoholfritt till mig mtp att försöka bli med barn). Hade köpt hem räkor och köpt ett snyggt underklädesset. Väntade tålmodigt i soffan. Han kom hem senare än tänkt och jag försökte förföra honom. Men det hela föll platt och han sa att han kände sig febrig. Vad gör jag för fel?
Och som om det inte vore nog har jag igen kommit på honom med att låsa in sig på toaletten. Börjar känna att detta naggar på självkänslan.
Jag joggar en gång i veckan, går på spinning en gång i veckan och rider en gång i veckan. Jag har svårt att träna obegränsat pga diskbråck och slitna knäleder. Jag har svårt att tro att min viktuppgång skulle vara problemet. Är 177 cm lång och väger kring 90 kg. Det är väl inte hela världen?
Han har valt mig i vetskapen kring mina hälsoproblem med ryggen och benen. Jag vet att det börjar bli bråttom med att skaffa barn pga åldern. Jag upplever att det enbart är jag som fått planera allting. Jag har tagit till mig om råden och inte lagt överdrivet fokus kring befruktning utan piffade faktiskt till mig häromkvällen. Föreslog att han skulle köpa ett par flaskor vin (alkoholfritt till mig mtp att försöka bli med barn). Hade köpt hem räkor och köpt ett snyggt underklädesset. Väntade tålmodigt i soffan. Han kom hem senare än tänkt och jag försökte förföra honom. Men det hela föll platt och han sa att han kände sig febrig. Vad gör jag för fel?
Efter dina försök och intensioner att försöka få till det så ge upp. Han skyllde på att han var vissen men vid midnatt satt han på dass och runkade. Du ser ju vad fel det är. Bryt innan du är helt knäckt. Slösa inte din värdefulla tid mer på honom.
Har du funderat något på ditt diskbråck och dåliga knän när det gäller att bära fram ett barn? Sedan allt efter i flera år. Fixar du att kånka runt på diverse samt ha en unge på höften? Huga för diskbråck. Det borde du få åtgärdat snarast.
Och som om det inte vore nog har jag igen kommit på honom med att låsa in sig på toaletten. Börjar känna att detta naggar på självkänslan.
Men TS vad säger han då när du säger allt detta till honom, eller har du inte sagt något alls? Säger han bara till om din vikt då eller? Säger han nåt mer? Att det blivit för mekaniskt? Har han ångrat sig? Det är ju svårt för mig att veta. Han kan ju ha allt möjligt, kanske t.o.m. porrmissbruk om vi nu ska dra till med nåt.
Sen TS ur ett hälsoperspektiv så bär din kropp just nu på övervikt, och det minskar också dina chanser till eventuell graviditet om/när ni nu gör det + risken för hjärtkärlsjukdomar och cancer ökar + den fysiska belastningen det gör med din rygg och dina knän. Många resonerar att det är ingen fara, förrän de fattar då det är för sent, tyvärr.
Vill du behålla din vikt som du har det nu, eller du vill gå ner några kilon eller mer? Först och främst ska du göra det för din skull och vara nöjd. Du ska inte ha en älskare som ser mer fel på din kropp än vad du gör. Samtidigt har han rätt till sin smak och ska inte bannas för det, du har precis samma rätt du med, men man får tänka på att hur man än ser ut (underviktig, normalviktig, överviktig, har fetma) så är man en människa och har precis lika stor rätt till sin integritet. Ingen har rätt att prata till en om ens kropp hur som helst.
Jag har fått prata ut ordentligt med min man om kroppssyn osv, då det skar sig ordentligt, lång historia, först ville jag inte prata om det då det gjorde ont, men viktigt att lägga alla kort på bordet och börja reda i vad det är för fel, vet man varför så kan man också veta hur man ska gå vidare och om man då ska göra det tillsammans, om man fortfarande är rätt för varandra. Är man det får man glömma det förgångna, göra upp en plan vart man som par ska gå och följa den. Är problemet vikten så kan ni t ex tillsammans engagera er, även om han skulle vara normalviktig så viktigt att han också i så fall i fortsättningen sköter sin hälsa, och ni kan också få ny fin kontakt i det, att ni engagerar i något annat som inte har med sexet eller barn att göra. Gör roliga fysiska aktiviteter ihop, ni kan bli som barn på nytt, gör träning till något roligt, hitta nya recept ni vill laga, gå ut och gå i skogen, vad ni nu kan hitta på. Han verkar inte alls delaktig i din träning, viktnedgång. Det här med porren hade jag inte tyckt var OK alls, speciellt när han då klagat på de extrakilo du bär. Förstår han dig så lite, och är så oengagerad så vete fan. Han får steppa upp. Hur det än blir (om ni fortsätter eller avslutar) så är det bra om ni kan prata.