Min sambo runkar bakom min rygg. Spelar ingen roll hur mycket jag gråter eller säger till. (kom på honom nyligen
han har även pikat om min vikt. Vi ska skaffa barn men bli ju svårt när man inte ligger. vi har försökt två år snart och nu finns inget sexliv kvar. han tar även till porr ibland vilket gör att jag se svart!! vad göra??
Enkelt!
Gå ner i vikt, köp sexiga underkläder och var mer porrig. Och sluta gnälla oxå!
En fet gnällig kontrollerande kärring är inte tändande precis?
Då kanske han slutar runka till porr och du får kuk istället. Och BTW att han runkar har du NOLL med att göra.
TS,
du beskriver din reaktion och dina åsikter i allt detta, men det har inte kommit fram något om vad han säger, tycker i allt det här. Det är ju som att du bor ihop med en främling. När det krisar sig så som det gjort i er relation är det vanligt att man söker sig utåt till andra för stöd, råd, vilket du gjort genom den här tråden. Nu har du bokat den här tiden till dig, er, och jag hoppas de kan hjälpa er, inte bara med det praktiska, utan emotionella.
Det finns de par som säger det varit mycket svårt för dem att gå igenom processen då de haft svårt eller omöjligt för att få barn. Det har tärt på dem. Det har till viss del eller helt och hållet förstört deras sexliv, då man "måste".
Jag beklagar att du hamnat i den här sitsen där du inte fått barn innan i ditt liv vilket nu gjort att du nästan jämställts med de som har svårt att få barn av andra anledningar än ålderpåverkan.
Jag vill inte såra dig med något jag skriver här, men jag personligen hade inte ställt upp på att klä mig i nåt plagg och bjuda ut mig till en man jag vet håller sig till porren, och inte vill ta i mig ens. Han måste börja prata med dig om vad han tänker och vara ärlig mot dig vad han vill. Om det har låst sig för honom varför det låst sig o s v. Jag vet inte riktigt hur jag ska tyda hans agerande, om han är t e x någon som kan vara passiv aggressiv? Genom att då hålla på som han gör? Är han konflikträdd?
I mina tidigare förhållanden och i den jag är i nu så har jag aldrig upplevt att killen i fråga inte vill ha mig, men jag har förstått att det kan vara vanligt med avstånd för andra när de går igenom svårigheter i relationen. I mina relationer har männen velat ha barn med mig, varit de som först tagit upp det, men deras driv till det har inte varit att de måste bli pappor oavsett för att njuta av föräldraskapet utan det har varit att det är vår relation som är prio 1, om vi kunnat få barn eller inte har tagit 2:a plats. Aldrig fått känna att det är en deal breaker om jag till exempel inte kunnat. Jag har också, har jag fått veta vid något stadie av relationerna haft män, och har en man just nu också då ju, som inte direkt krävt att vara i en seriös relation för att ha sex, förstått hur de varit innan mig... och efter också. Så för att mina ex skulle rent sexuellt inte "komma efter" mig har jag inte, vilket är det du upplever från honom, (men å andra sidan har jag ex som bett mig om förlåtelse för hur de varit annars som fått mig att lämna och som inte velat jag skulle gå och som försökt få mig tillbaka). Jag har inte haft någon man som nobbat mig sexuellt. Alltså med mina personliga erfarenheter krävs det mycket för att en man ska visa fysisk avhållsamhet från sin kvinna, då min ex (och nuvarande) inte behövt särskild känslomässig koppling till en kvinna, tydligen, för att hamna i säng med henne. I mitt tycke har det alltså gått långt för att han ska visa sån här avhållsamhet till dig, ert samliv.
Du behöver få veta sanningen från honom, och tänka på hur du själv också är, beter dig, om det är något i ditt sätt, om han t e x bara känner sig som ett medel, och hur du eller ni kan må bäst sedan, tillsammans eller om det blir ett avslut mellan er i framtiden.
... det jag också varit inne på lite innan, är om han egentligen är så tillfreds med sitt liv utan barn? Om han är det måste han spotta ut det, säga som det är bara.
Jag är själv någon som är tids-effektiv, därför varit bl a frustrerande (och känt skuld också fast jag inte känt jag hade nåt val när jag lämnat) när jag fått se speciellt mitt ena ex efter vårt uppbrott bara låtit de viktiga åren passera, utan att få barn med annan, gifta sig eller så. Jag hade trott det skulle hända. Det hade ju varit helt okej om det varit vad de här exet velat, leva så, efter vi tog slut, bara man är lycklig, och inte bara fast i tiden Jag tror hel del använder inte sin tid rätt. De bara är i den. De gör inte de nödvändiga ändringarna i sina liv för att få dem förändrade i den riktning de vill. De tar inte kontrollen över det. De är bekväma, trivs i den bara. Jag vet inte om det är så att din sambo gottat ner sig i den här identiteten nu i den åldern han är i? Att han bara trivs? Vad som är tydligt är att han inte ens anstränger sig för att nu få barn med dig, och varför då? Du måste få svar. Vi här inne vi kan ju bara spekulera.
Jag hoppas oavsett hur det går att det löser sig för dig på ett eller annat sätt, att du får vara lycklig.
... det jag också varit inne på lite innan, är om han egentligen är så tillfreds med sitt liv utan barn? Om han är det måste han spotta ut det, säga som det är bara.
Jag är själv någon som är tids-effektiv, därför varit bl a frustrerande (och känt skuld också fast jag inte känt jag hade nåt val när jag lämnat) när jag fått se speciellt mitt ena ex efter vårt uppbrott bara låtit de viktiga åren passera, utan att få barn med annan, gifta sig eller så. Jag hade trott det skulle hända. Det hade ju varit helt okej om det varit vad de här exet velat, leva så, efter vi tog slut, bara man är lycklig, och inte bara fast i tiden Jag tror hel del använder inte sin tid rätt. De bara är i den. De gör inte de nödvändiga ändringarna i sina liv för att få dem förändrade i den riktning de vill. De tar inte kontrollen över det. De är bekväma, trivs i den bara. Jag vet inte om det är så att din sambo gottat ner sig i den här identiteten nu i den åldern han är i? Att han bara trivs? Vad som är tydligt är att han inte ens anstränger sig för att nu få barn med dig, och varför då? Du måste få svar. Vi här inne vi kan ju bara spekulera.
Jag hoppas oavsett hur det går att det löser sig för dig på ett eller annat sätt, att du får vara lycklig.
Jag frågar dig vänligen,
är du säker på att jag har helt fel i det jag påstår, att det inte ligger något i det, när jag ser saken mera ur ett manligt perspektiv?
Jag drar slutsatsen att de flesta män älskar kvinnan (och älskar att ligga med henne)
till skillnad mot de flesta kvinnor som mest älskar att få barn (och påfallande ofta älskar att ligga till dess hon blivit gravid och fått barn, men inte sedan...).
I TS fall har jag full förståelse för om mannen 40+ inte blir så tänd och inte vill ligga när hon mest bara vill ligga för att barn ska bli avlade. För att mannen ska få lust att ligga krävs självfallet ömsesidiga känslor av förälskelse och kåthet.
Medan känslor av barn-avlande kan vara direkt avtändande, och skrämmande, för en man 40+.
Det kanske kan upplevas provocerande av vissa när jag generaliserar och påstår att de flesta kvinnor vill skaffa barn och bygga bo,
medan de flesta män vill ligga.
Men oavsett om man upplever det som provocerande eller inte så är jag ändå helt övertygad, och jag kan från mitt perspektiv intyga, att det är en mycket stor och tydlig skillnad mellan manligt och kvinnligt i alla sådana här frågor.
Jag joggar en gång i veckan, går på spinning en gång i veckan och rider en gång i veckan. Jag har svårt att träna obegränsat pga diskbråck och slitna knäleder. Jag har svårt att tro att min viktuppgång skulle vara problemet. Är 177 cm lång och väger kring 90 kg. Det är väl inte hela världen?
Han har valt mig i vetskapen kring mina hälsoproblem med ryggen och benen. Jag vet att det börjar bli bråttom med att skaffa barn pga åldern. Jag upplever att det enbart är jag som fått planera allting. Jag har tagit till mig om råden och inte lagt överdrivet fokus kring befruktning utan piffade faktiskt till mig häromkvällen. Föreslog att han skulle köpa ett par flaskor vin (alkoholfritt till mig mtp att försöka bli med barn). Hade köpt hem räkor och köpt ett snyggt underklädesset. Väntade tålmodigt i soffan. Han kom hem senare än tänkt och jag försökte förföra honom. Men det hela föll platt och han sa att han kände sig febrig. Vad gör jag för fel?
Jag frågar dig vänligen,
är du säker på att jag har helt fel i det jag påstår, att det inte ligger något i det, när jag ser saken mera ur ett manligt perspektiv?
Jag drar slutsatsen att de flesta män älskar kvinnan (och älskar att ligga med henne)
till skillnad mot de flesta kvinnor som mest älskar att få barn (och påfallande ofta älskar att ligga till dess hon blivit gravid och fått barn, men inte sedan...).
I TS fall har jag full förståelse för om mannen 40+ inte blir så tänd och inte vill ligga när hon mest bara vill ligga för att barn ska bli avlade. För att mannen ska få lust att ligga krävs självfallet ömsesidiga känslor av förälskelse och kåthet.
Medan känslor av barn-avlande kan vara direkt avtändande, och skrämmande, för en man 40+.
Det kanske kan upplevas provocerande av vissa när jag generaliserar och påstår att de flesta kvinnor vill skaffa barn och bygga bo,
medan de flesta män vill ligga.
Men oavsett om man upplever det som provocerande eller inte så är jag ändå helt övertygad, och jag kan från mitt perspektiv intyga, att det är en mycket stor och tydlig skillnad mellan manligt och kvinnligt i alla sådana här frågor.
Jag frågar dig vänligen,
är du säker på att jag har helt fel i det jag påstår, att det inte ligger något i det, när jag ser saken mera ur ett manligt perspektiv?
Jag drar slutsatsen att de flesta män älskar kvinnan (och älskar att ligga med henne)
till skillnad mot de flesta kvinnor som mest älskar att få barn (och påfallande ofta älskar att ligga till dess hon blivit gravid och fått barn, men inte sedan...).
I TS fall har jag full förståelse för om mannen 40+ inte blir så tänd och inte vill ligga när hon mest bara vill ligga för att barn ska bli avlade. För att mannen ska få lust att ligga krävs självfallet ömsesidiga känslor av förälskelse och kåthet.
Medan känslor av barn-avlande kan vara direkt avtändande, och skrämmande, för en man 40+.
Det kanske kan upplevas provocerande av vissa när jag generaliserar och påstår att de flesta kvinnor vill skaffa barn och bygga bo,
medan de flesta män vill ligga.
Men oavsett om man upplever det som provocerande eller inte så är jag ändå helt övertygad, och jag kan från mitt perspektiv intyga, att det är en mycket stor och tydlig skillnad mellan manligt och kvinnligt i alla sådana här frågor.