• Anonym (Förebygga)

    Varför finns det fortfarande så många ensamstående mammor?

    Vad är det som gör att det finns så många ensamstående mammor och kan vi förebygga det på något sätt? 


    Dessa ligger ju i topp nu när det blir sämre och sämre ekonomi och det är ju dömt att bli dålig ekonomi och dåliga förutsättningar när en barnfamilj ska leva på en lön och föräldern dessutom ofta är lågutbildad Och med tuffa jobb. 


    Man tycker ju att med dagens informationssamhälle, preventivmedel och abortmöjligheter samt familjeterapi osv borde det ju inte finnas en enda ensamstående förälder pga separationer. Men de verkar ju inte minska. Eller? 


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-12-27 11:38
    Kvinnor är ju de som väljer att behålla en graviditet. Därför har ju de större beslutanderätt i när det blir barn och utifrån relationen. Ju tidigare i en relation man väljer att bli gravid och eller behålla graviditeten desto större risk är det ju att det finns brister hos partnern som man inte hunnit se. Som leder till tidiga separationer.

    Sen är det ju betydligt fler kvinnor som har dålig ekonomi och låg utbildning och därför får mycket svårare att förbättra sin standard vid en separation. Därav att det sannolikt är fler fattiga ensamstående kvinnor än fattiga ensamstående män med barn, även om de har barnen varannan vecka.

  • Svar på tråden Varför finns det fortfarande så många ensamstående mammor?
  • Anonym (XXX)
    Mimosa86 skrev 2023-12-31 09:35:31 följande:

    Det gör det dessvärre inte. Anledningen till att du TROR det beror nog på att du själv, tillskickande från mig, inte gått årligen sen du var 14 år till en gynekolog/barmorska, inte testat dig fram i flera år mellan 6 olika p-piller där du fått sluta med två för att de riskerade att ge dig blodpropp (tja det är ju lite trist att behöva riskera livet), ett försatte dig i en depression under tre månader (men det gjorde att du kunde varna din vän när hon började med samma piller och började må psykiskt dåligt), ett gav dig acneutbrott så du såg ut som en prickigkorv och de sista två gav dig låg/ingen sexlust och lynnigt humör.

    Spiral? Jo det är bra. Eftersom jag pga av problem med hormoner som tar bort sexlusten, så använde jag kopparspiral efter att ha fört barnen. Gjorde ASont att sätta in, tydligen har jag och 30% av alla kvinnor för liten livmoder för att rekomenderas den, fick monsterblödningar varje månad så jag vågade knappt gå till jobbet första mensdagen. kopparutsöndringen från spiralen (giftig tungmetall) påverkar tydligen kvinnors mående om man har höga östrogenvärden- så drabbades plötsligt av en ångest som inte gick att förklara, som inte berodde på något i livet. Men den försvann när spiralen var ut. Så testade jag din hormonspiral som du rekommenderar- funkade bra men jag fortsatte blöda mycket, sexlusten blev åter låg och min man fick truga för att få mig till sängen och mitt humör blir irriterat. 

    Då kände jag att jag inte orkar laborera mer med substans i min kropp. Bort med alla hormoner och skit. PANG- sexlusten återkom, har nu min naturliga kåthet. velat ligga nästan dagligen sen 10 år tillbaka (med spiral och piller max en gång i månaden om ens det), har ett mer tålmodigt humör. Mannen upplever mig som mer glad och harmonisk. Mannen har använt kondom. Funkar kanon alla år- han har sluppit stympa sin sexlualtitet och laborera med sitt mående (som jag).

    Och nu har vi hittat det enda preventivmedel som faktiskt funkar för oss- manlig vasektomi. Kanske ett bättre förslag än spiral? För berättelsen ovan delar jag med de flesta av mina väninnor. Få kvinnor jag känner klarar av hormoner utan att det påverkar en.


    Att knipsa unga pojkar och sedan sy ihop deras sädesledare när de är redo för barn kanske borde vara ditt förslag som lösning till problemet? För varför är det kvinnor och flickor som ska ta ansvaret egentligen? VI är enbart fertila 4-5 dagar i månaden. NI (män) är fertila 24/7 alla årets 365 dagar. Då borde ju ni rationellt vara de som begränsar er fertilitet. Eller?


    Jag är kvinna, men annars har du rätt - jag hade aldrig några större problem med preventivmedlen. Nu är det kapitlet bakom mig, är 50+. Tror dock att det är ett fåtal som har så mycket problem som du haft, att döma av MINA väninnor...

    Min dotter är 20+, och hon och hennes tjejkompisar satte tidigt in hormonspiral för att slippa mensen helt. De vill vara fria från bindor och tamponger och oron att det ska blöda igenom, kunna gå och bada när de vill, tälta, boka en semesterresa utan att titta efter i kalandern först. Jag lägger inga värderingar i detta, även om jag troligtvis inte skulle ha gjort detta själv om möjligheten funnits när jag var ung, innan jag behövde p-medel, då jag tycker att mensen hör livet till. Men den stora fördelen är såklart, att skulle det plötsligt och oförutsett hända något med en yngling, så är tjejen skyddad mot graviditet också! I alla fall min dotter har aldrig haft några problem med sin hormonspiral. 

    Man kan naturligtvis inte göra vasektomi på unga män som vill ha barn i framtiden, för det är inte alls säkert att det går att återställa deras fertilitet. Men det kanske var ett skämt från din sida? Orsaken till att kvinnorna måste ta ansvar, är för att det inte finns så många sätt för männen att ta ansvar av rent biologiska skäl.

    Om jag hade haft så stora problem som du, så hade jag nog satsat på att mycket medvetet leta efter en bra man och gifta mig tidigt, skaffa de barn jag ville ha och sedan knipsa äggledarna. Problemet löst för livet. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Bror) skrev 2023-12-31 02:59:01 följande:

     


    En man som inte tar sitt föräldraansvar är lika mycket egoist som en kvinna som inte tar sitt föräldraansvar.


    Håller med om det handlar om ett barn som pappan redan har en relation till. Men om han ställs inför fullbordat faktum, att en kvinna som han varit tillsammans med men inte är det längre, och absolut inte vill ha någon kontakt med mer, har fött ett barn... nej då tycker jag inte att det är PRECIS lika konstigt i alla fall, om han försöker förtränga barnets existens, som om en mamma som burit och fött lämnar barnet på BB och smiter... Som Esmeraldas ("lilla hjärtat") mamma gjorde.

    Det är ju väldigt abstrakt för mannen, och till en början kan han inte ens vara säker på att barnet är hans - först måste det till DNA-test. Medan mamman vet att barnet är hennes från början, hon har nio månader på sig att vänja sig vid tanken på att hon ska bli mor, hon känner sparkarna, mjölken börjar produceras, hon föder barnet, barnmorskan ger det förmodligen till henne vare sig hon vill eller inte. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Av) skrev 2023-12-31 09:47:16 följande:
    Åh vad jag önskar att mina föräldrar hade skilt sig och gett fan i den där fasaden utåt på 80-90 talet..

    Min mamma behandlar fortfarande min pappa som skit, hon är på honom dagligen och hackar. Nu i vuxen ålder står jag upp mot henne och försvarar pappa men han är för medberoende. Han hade kunnat få ett så mycket lyckligare liv med en annan kvinna om han och mamma skitit i det där idealet som skadat så många människor att stanna i daliga relationer.
    Fast du vet ju inte hur det skulle ha blivit om de hade skilt sig heller. Då kanske din mamma hade sökt sig en ny hackkyckling - du till exempel. Eller så hade hon gift om sig med en man som hade våldtagit dig på regelbunden basis. Sådant händer ofta i styvfamiljer. I de allra, allra flesta fallen är det tryggast för barnen att växa upp i kärnfamilj. 
  • Anonym (XXX)
    Tukt skrev 2023-12-31 10:54:29 följande:
    Det är ju det där som är verkligheten. Kärnfamiljen är ingen verklighet, den är en idé och inget mer. En idé sprungen ur en tid som krävde kärnfamiljer.
    I dag, eller på 90-talet ser våra liv annorlunda ut och då finns andra behov. Sedan kan man såklart tvinga folk via en auktoritär stat eller en katolsk kyrka. Och det är ju det en del tycker är en bra idé...
    Det finns lyckliga kärnfamiljer också. Menar du verkligen att du aldrig har känt några sådana? Dessutom skaffar de flesta nya partners när de skilt sig, och då visar statistiken att ombildade familjer faller sönder mycket oftare än kärnfamiljer.

    Då har det i värsta fall blivit ännu fler barn - "det lilla kärleksbarnet som ska knyta ihop familjen" - och allting har blivit ännu mer arbetsamt och rörigt, och ekonomin ännu sämre för mamman som nu ska rådda två barnkullar i stället för en vad gäller umgängesresor, lovveckor och samordning av barnlediga helger eller veckor, och bråka om ekonomiskt understöd med två män i stället för en. 

    ...och det allra värsta är, att risken för barnen att utsättas för mycket svår eller rentav dödlig misshandel samt sexuella övergrepp, ökar med flera hundra procent när en styvfamilj bildas, jämfört med om de fått vara kvar i kärnfamiljen. 
  • Anonym (Förebygga)
    Anonym (Marika) skrev 2023-12-31 11:59:52 följande:

    vad är det för fel med att längta efter barn?


    Jag citerar delvis hur en i tråden uttryckte sig dvs att varför ser inte KVINNOR till att skaffa sig en BRA UTBILDNING och en BRA man INNAN de skaffar barn?

    Om nu en kvinna förväntas att hålla efter dessa önskemål har hon många ggr kommit upp i den åldern ATT den biologiska klockan tickar på och har kanske inte ännu har hittat ( och det ska ju även vara ömsesidigt ) den där pålitliga mannen som också vill bilda familj.

    Det är ju inte så att det går per automatik att planera in varje steg i livet utan hinder, livet händer hela tiden och kan vara hur guppig som helst under vägen, DÅ nappar kvinnor på den möjligheten att kunna skaffa barn på egen hand.
    Som sagt,den biologiska klockan.

    Jag tror inte att det NÅGONS önskemål är att bli ensamstående, ensamförsörjare, ABSOLUT inte.

    Att förvänta sig att kvinnan tar abort är inte lösningen varje gång en kvinna blir gravid,ibland är det inte heller ens möjligt!

    Tycker att när en kvinna blir gravid ( som man ÄR två om, i de flesta fall..) läggs det alldeles för mycket förväntningar på kvinnan vilket beslut hon ska ta,beslutar hon sig för att genomföra graviditeten finns det dem som tycker att det är fel medan mannen kan gå vidare hur lättvindigt som helst.

    Jag undrar mer över VAD som gör att så många män överger sina familjer och ofta gör samma misstag om och om igen?

    Arbetar inom en bransch där jag möter barnfamiljer och ser att när ett par med barn skiljs så lever oftast mamman själv med barnet/barnen i flera år innan hon träffar en ny man,kanske?
    medans mannen många gånger bildar en ny familj?
    som inte heller verkar funka optimalt?.

    Vad gör det så lätt för män att bara traska ut genom dörren och lämpar allt ansvar på kvinnan ?


    Fast jag och många jag känner är välutbildade och har bra jobb. Och flera barn. Och väldigt få jag känner är separerade. Det är ju en klasskillnad i hur tidigt kvinnor får barn och hur många som separerar tror jag. 

    jag fick mitt första barn vid 31 år. Och hade då pluggat i fem år på universitetet och jobbat 5-6 år och hade bra erfarenheter. 
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Marika) skrev 2023-12-31 11:59:52 följande:

    vad är det för fel med att längta efter barn?


    Jag undrar mer över VAD som gör att så många män överger sina familjer och ofta gör samma misstag om och om igen?

    Arbetar inom en bransch där jag möter barnfamiljer och ser att när ett par med barn skiljs så lever oftast mamman själv med barnet/barnen i flera år innan hon träffar en ny man,kanske?
    medans mannen många gånger bildar en ny familj?
    som inte heller verkar funka optimalt?.

    Vad gör det så lätt för män att bara traska ut genom dörren och lämpar allt ansvar på kvinnan ?


    Vad är detta för typ av män, då? I min erfarenhet är det män som man ser direkt på, att "detta är en opålitlig person". Det är kriminalitet, missbruk, en slummig uppenbarelse med tatueringar i ansiktet, på halsen och händerna, otvättat hår och kläder, oregelbunden ekonomi, trasiga familjeförhållanden (ofta har personen svikits av sina egna föräldrar), ett stort antal kompisar hit-och-dit men ingen riktig vän... D.v.s. det är män som en förnuftig kvinna inte skulle ge sig in med från början. 

    Män som har livet i ordning vad gäller utbildning, arbete, ekonomi, personlig hygien o.s.v. brukar inte överge barn som de har bott tillsammans med i flera år, utan att göra det är en del av sjukdomsbilden s.a.s.. 
  • Anonym (H)
    Mimosa86 skrev 2023-12-31 09:35:31 följande:

    Det gör det dessvärre inte. Anledningen till att du TROR det beror nog på att du själv, tillskickande från mig, inte gått årligen sen du var 14 år till en gynekolog/barmorska, inte testat dig fram i flera år mellan 6 olika p-piller där du fått sluta med två för att de riskerade att ge dig blodpropp (tja det är ju lite trist att behöva riskera livet), ett försatte dig i en depression under tre månader (men det gjorde att du kunde varna din vän när hon började med samma piller och började må psykiskt dåligt), ett gav dig acneutbrott så du såg ut som en prickigkorv och de sista två gav dig låg/ingen sexlust och lynnigt humör.

    Spiral? Jo det är bra. Eftersom jag pga av problem med hormoner som tar bort sexlusten, så använde jag kopparspiral efter att ha fört barnen. Gjorde ASont att sätta in, tydligen har jag och 30% av alla kvinnor för liten livmoder för att rekomenderas den, fick monsterblödningar varje månad så jag vågade knappt gå till jobbet första mensdagen. kopparutsöndringen från spiralen (giftig tungmetall) påverkar tydligen kvinnors mående om man har höga östrogenvärden- så drabbades plötsligt av en ångest som inte gick att förklara, som inte berodde på något i livet. Men den försvann när spiralen var ut. Så testade jag din hormonspiral som du rekommenderar- funkade bra men jag fortsatte blöda mycket, sexlusten blev åter låg och min man fick truga för att få mig till sängen och mitt humör blir irriterat. 

    Då kände jag att jag inte orkar laborera mer med substans i min kropp. Bort med alla hormoner och skit. PANG- sexlusten återkom, har nu min naturliga kåthet. velat ligga nästan dagligen sen 10 år tillbaka (med spiral och piller max en gång i månaden om ens det), har ett mer tålmodigt humör. Mannen upplever mig som mer glad och harmonisk. Mannen har använt kondom. Funkar kanon alla år- han har sluppit stympa sin sexlualtitet och laborera med sitt mående (som jag).

    Och nu har vi hittat det enda preventivmedel som faktiskt funkar för oss- manlig vasektomi. Kanske ett bättre förslag än spiral? För berättelsen ovan delar jag med de flesta av mina väninnor. Få kvinnor jag känner klarar av hormoner utan att det påverkar en.


    Att knipsa unga pojkar och sedan sy ihop deras sädesledare när de är redo för barn kanske borde vara ditt förslag som lösning till problemet? För varför är det kvinnor och flickor som ska ta ansvaret egentligen? VI är enbart fertila 4-5 dagar i månaden. NI (män) är fertila 24/7 alla årets 365 dagar. Då borde ju ni rationellt vara de som begränsar er fertilitet. Eller?


    Eller så kan du och dina vänninor sterilisera sig  istället av alla män ni ligger med under er livstid. 

    Om det inte håller med din nuvarande partner hur många män ska du försöka få sterilisera sig?
  • Tukt
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-31 12:48:59 följande:
    Vad är detta för typ av män, då? I min erfarenhet är det män som man ser direkt på, att "detta är en opålitlig person". Det är kriminalitet, missbruk, en slummig uppenbarelse med tatueringar i ansiktet, på halsen och händerna, otvättat hår och kläder, oregelbunden ekonomi, trasiga familjeförhållanden (ofta har personen svikits av sina egna föräldrar), ett stort antal kompisar hit-och-dit men ingen riktig vän... D.v.s. det är män som en förnuftig kvinna inte skulle ge sig in med från början. 

    Män som har livet i ordning vad gäller utbildning, arbete, ekonomi, personlig hygien o.s.v. brukar inte överge barn som de har bott tillsammans med i flera år, utan att göra det är en del av sjukdomsbilden s.a.s.. 
    Självklart spelar klass in. Det gör det i det mesta, inte minst hälsa och psykiskt välmående.
    Men samtidigt är det ju inte så att medelklassen inte skiljer sig. Och mönstret där är väl att det ganska omgående ska bildas familj, eftersom det är ett tecken på framgång. Och nya familjebildningar är inte alltid optimalt, kan man ju se utifrån den uppsjö trådar på det ämnet som finns här inne.
    Så att det är kriminella med halstatueringar som står för skillsmässostatistiken blir lite svår att köpa.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Marika) skrev 2023-12-31 11:59:52 följande:

    vad är det för fel med att längta efter barn?


    Jag citerar delvis hur en i tråden uttryckte sig dvs att varför ser inte KVINNOR till att skaffa sig en BRA UTBILDNING och en BRA man INNAN de skaffar barn?

    Om nu en kvinna förväntas att hålla efter dessa önskemål har hon många ggr kommit upp i den åldern ATT den biologiska klockan tickar på och har kanske inte ännu har hittat ( och det ska ju även vara ömsesidigt ) den där pålitliga mannen som också vill bilda familj.

    Det är ju inte så att det går per automatik att planera in varje steg i livet utan hinder, livet händer hela tiden och kan vara hur guppig som helst under vägen, DÅ nappar kvinnor på den möjligheten att kunna skaffa barn på egen hand.
    Som sagt,den biologiska klockan.

    Jag tror inte att det NÅGONS önskemål är att bli ensamstående, ensamförsörjare, ABSOLUT inte.


    Jag har också arbetat med mammor, barn och familjer - spelar ingen roll i vilken kapacitet - och i min erfarenhet är de inseminationsmammor som är helt normalvettiga, och har haft normala relationer med män men bara "råkat" bli ensamma precis när det var dags att skaffa barn enligt deras livsplanering - ett fåtal. I de allra flesta fallen ser man att det är "någonting" med de kvinnorna som är annorlunda. Stor ensamhet och isolering, autistiska drag, kontaktsvårigheter, märkliga idéer, en personlighet som stöter bort folk. 

    Detta förnekas i det offentliga samtalet, men jag tycker att det var väldigt olyckligt att Löfven - som var en svag statsminister, och därför inte vågade stå upp emot starka lobbygrupper, i detta fall feministerna - sa nej till kravet från organisationer med barnperspektiv, om att ensaminseminerande kvinnor skulle utredas mer än par, just avseende socialt nätverk, innan de fick godkänt för behandlingen.

    Detta var "diskriminerande" ansåg feministerna - men det hade ju varit för BARNETS skull! Jag tror att allteftersom dessa barn blir vuxna och självständiga och vågar börja tala ut om sin barndom i media, så kommer vi att få höra om att många av dessa barn har levt med en konstig mamma under stor isolering under uppväxten. 

    Vid adoptionsutredningar utreder man rutinmässigt ensamma kvinnor som ansöker mer utförligt vad avser socialt nätverk, och särskilt kontrollerar man att de män som kvinnan uppger finns i hennes nätverk verkligen existerar, och verkligen har en så tät och nära kontakt med kvinnan som hon påstår.

    Detta krav skärpes till och med för ca tio år sedan, eftersom man vet att det är så oerhört viktigt. Tidigare räckte det att kvinnan hade brev från ett par män som försäkrade detta, som hon lade med i akten hon skickade in till socialkontoret, men då ändrade man så att socialsekreterarna som utreder måste träffa och intervjua dessa män öga mot öga. I ljuset av detta så finner jag det mycket märkligt, att inte samma krav finns för ensamstående kvinnor som vill inseminera sig.
  • Marmite Devil
    Anonym (Göran) skrev 2023-12-26 17:43:25 följande:

    Jag tror att det är så här.  När vi män är trötta så vilar vi oss.  


    Vi prioriterar helt olika än kvinnor gör.  Kvinnor bränner ut sig genom att både arbeta och ta hand om barn och hem. 


    De har höga krav på sig själva de vill att sysslorna utförs på deras sätt.  


    även då kvinnor är lediga och enbart har som uppgift att sköta hem och barn klagar många kvinnor.  


    jag gick arbetslös på 90-talet. 


    min fru arbetade.  Det var min bästa tid i livet. 


    A-kassa och ledig varje dag.  Jag tog hand om 2 barn hund och katt. hemmet och trädgården och handlade ofta. 


    Hemmet var välstädat ungarna hela rena och mätta Och hunden fick sina dagliga promenader.  


    det var som ett vilohem.  


    när 3 :e barnet kom gick det äldsta barnet i klass 1 
    då var det kaos i hemmet. Jag arbetade heltid min fru var hemma.  


    hon klagade och gnällde. Hemmet var stökigt rörigt och leksaker överallt. 


    Och när du var hemma var du nyförlöst, ammade och tog hand om ett spädbarn? 
  • Tow2Mater
    Anonym (Marika) skrev 2023-12-31 11:59:52 följande:

    vad är det för fel med att längta efter barn?


    Jag citerar delvis hur en i tråden uttryckte sig dvs att varför ser inte KVINNOR till att skaffa sig en BRA UTBILDNING och en BRA man INNAN de skaffar barn?

    Om nu en kvinna förväntas att hålla efter dessa önskemål har hon många ggr kommit upp i den åldern ATT den biologiska klockan tickar på och har kanske inte ännu har hittat ( och det ska ju även vara ömsesidigt ) den där pålitliga mannen som också vill bilda familj.

    Det är ju inte så att det går per automatik att planera in varje steg i livet utan hinder, livet händer hela tiden och kan vara hur guppig som helst under vägen, DÅ nappar kvinnor på den möjligheten att kunna skaffa barn på egen hand.
    Som sagt,den biologiska klockan.

    Jag tror inte att det NÅGONS önskemål är att bli ensamstående, ensamförsörjare, ABSOLUT inte.

    Att förvänta sig att kvinnan tar abort är inte lösningen varje gång en kvinna blir gravid,ibland är det inte heller ens möjligt!

    Tycker att när en kvinna blir gravid ( som man ÄR två om, i de flesta fall..) läggs det alldeles för mycket förväntningar på kvinnan vilket beslut hon ska ta,beslutar hon sig för att genomföra graviditeten finns det dem som tycker att det är fel medan mannen kan gå vidare hur lättvindigt som helst.

    Jag undrar mer över VAD som gör att så många män överger sina familjer och ofta gör samma misstag om och om igen?

    Arbetar inom en bransch där jag möter barnfamiljer och ser att när ett par med barn skiljs så lever oftast mamman själv med barnet/barnen i flera år innan hon träffar en ny man,kanske?
    medans mannen många gånger bildar en ny familj?
    som inte heller verkar funka optimalt?.

    Vad gör det så lätt för män att bara traska ut genom dörren och lämpar allt ansvar på kvinnan ?


    Jag frågade Sunflora vad hon menar med sitt Du har fel i ditt antagande det finns många helt ensamma kvinnor där barnet varit planerat och önskat.

    Jag har inte sagt det är fel med att längta efter barn (så vet inte varfor du frågar mig det), men jag håller med om att det borde ju verkligen ligga i många kvinnors intresse att forbättra sin ekonomi innan de skaffar barn. Man kan längta efter mycket, men precis som allt annat man kan längta efter är det sällan sunt att agera på den längtan utan att ha de rätta forutsättningarna på plats. De som gor det får ofta kaos i sina liv, med rätta. Boiolgiska klockan kommer inte som en blixt från klar himmel i de allra flesta fall. Ofta är det annat som prioriteras.
  • Tow2Mater
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-31 13:02:03 följande:
    Jag har också arbetat med mammor, barn och familjer - spelar ingen roll i vilken kapacitet - och i min erfarenhet är de inseminationsmammor som är helt normalvettiga, och har haft normala relationer med män men bara "råkat" bli ensamma precis när det var dags att skaffa barn enligt deras livsplanering - ett fåtal. I de allra flesta fallen ser man att det är "någonting" med de kvinnorna som är annorlunda. Stor ensamhet och isolering, autistiska drag, kontaktsvårigheter, märkliga idéer, en personlighet som stöter bort folk. 

    Detta förnekas i det offentliga samtalet, men jag tycker att det var väldigt olyckligt att Löfven - som var en svag statsminister, och därför inte vågade stå upp emot starka lobbygrupper, i detta fall feministerna - sa nej till kravet från organisationer med barnperspektiv, om att ensaminseminerande kvinnor skulle utredas mer än par, just avseende socialt nätverk, innan de fick godkänt för behandlingen.

    Detta var "diskriminerande" ansåg feministerna - men det hade ju varit för BARNETS skull! Jag tror att allteftersom dessa barn blir vuxna och självständiga och vågar börja tala ut om sin barndom i media, så kommer vi att få höra om att många av dessa barn har levt med en konstig mamma under stor isolering under uppväxten. 

    Vid adoptionsutredningar utreder man rutinmässigt ensamma kvinnor som ansöker mer utförligt vad avser socialt nätverk, och särskilt kontrollerar man att de män som kvinnan uppger finns i hennes nätverk verkligen existerar, och verkligen har en så tät och nära kontakt med kvinnan som hon påstår.

    Detta krav skärpes till och med för ca tio år sedan, eftersom man vet att det är så oerhört viktigt. Tidigare räckte det att kvinnan hade brev från ett par män som försäkrade detta, som hon lade med i akten hon skickade in till socialkontoret, men då ändrade man så att socialsekreterarna som utreder måste träffa och intervjua dessa män öga mot öga. I ljuset av detta så finner jag det mycket märkligt, att inte samma krav finns för ensamstående kvinnor som vill inseminera sig.
    Löfven med sin feministiska regering var det väl.

    Bra inlägg.
  • Tukt
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-31 12:40:38 följande:
    Det finns lyckliga kärnfamiljer också. Menar du verkligen att du aldrig har känt några sådana? Dessutom skaffar de flesta nya partners när de skilt sig, och då visar statistiken att ombildade familjer faller sönder mycket oftare än kärnfamiljer.

    Då har det i värsta fall blivit ännu fler barn - "det lilla kärleksbarnet som ska knyta ihop familjen" - och allting har blivit ännu mer arbetsamt och rörigt, och ekonomin ännu sämre för mamman som nu ska rådda två barnkullar i stället för en vad gäller umgängesresor, lovveckor och samordning av barnlediga helger eller veckor, och bråka om ekonomiskt understöd med två män i stället för en. 

    ...och det allra värsta är, att risken för barnen att utsättas för mycket svår eller rentav dödlig misshandel samt sexuella övergrepp, ökar med flera hundra procent när en styvfamilj bildas, jämfört med om de fått vara kvar i kärnfamiljen. 
    Delar det du skriver om bonusfamiljer var ju också det jag tog upp. Så där håller jag med dig. Att det finns fullt fungerande kärnfamiljer kan jag också hålla med om.
    Det jag inte håller med om är att normer ska styra familjebildning. Att det liksom finns en eller två lösningar eller inget mer.
    Lite som det där med att antigen en kärnfamilj, eller en ny kärnfamilj men i bonusversion. 
    Det finns ju gott om flera alternativ till. Ett är att man tar konsekvenserna över sitt egna misslyckande. Har en relation där det finns barn med, så måste man ju inte skaffa en ny. Att ha en partner, eller en ny familj, är liksom ingen rättighet.
  • Anonym (Marika)
    Anonym (XXX) skrev 2023-12-31 13:02:03 följande:
    Jag har också arbetat med mammor, barn och familjer - spelar ingen roll i vilken kapacitet - och i min erfarenhet är de inseminationsmammor som är helt normalvettiga, och har haft normala relationer med män men bara "råkat" bli ensamma precis när det var dags att skaffa barn enligt deras livsplanering - ett fåtal. I de allra flesta fallen ser man att det är "någonting" med de kvinnorna som är annorlunda. Stor ensamhet och isolering, autistiska drag, kontaktsvårigheter, märkliga idéer, en personlighet som stöter bort folk. 

    Detta förnekas i det offentliga samtalet, men jag tycker att det var väldigt olyckligt att Löfven - som var en svag statsminister, och därför inte vågade stå upp emot starka lobbygrupper, i detta fall feministerna - sa nej till kravet från organisationer med barnperspektiv, om att ensaminseminerande kvinnor skulle utredas mer än par, just avseende socialt nätverk, innan de fick godkänt för behandlingen.

    Detta var "diskriminerande" ansåg feministerna - men det hade ju varit för BARNETS skull! Jag tror att allteftersom dessa barn blir vuxna och självständiga och vågar börja tala ut om sin barndom i media, så kommer vi att få höra om att många av dessa barn har levt med en konstig mamma under stor isolering under uppväxten. 

    Vid adoptionsutredningar utreder man rutinmässigt ensamma kvinnor som ansöker mer utförligt vad avser socialt nätverk, och särskilt kontrollerar man att de män som kvinnan uppger finns i hennes nätverk verkligen existerar, och verkligen har en så tät och nära kontakt med kvinnan som hon påstår.

    Detta krav skärpes till och med för ca tio år sedan, eftersom man vet att det är så oerhört viktigt. Tidigare räckte det att kvinnan hade brev från ett par män som försäkrade detta, som hon lade med i akten hon skickade in till socialkontoret, men då ändrade man så att socialsekreterarna som utreder måste träffa och intervjua dessa män öga mot öga. I ljuset av detta så finner jag det mycket märkligt, att inte samma krav finns för ensamstående kvinnor som vill inseminera sig.

    Jag kan hålla med dig i att det är otroligt viktigt att ha ett väl fungerande nätverk kring barn förutom barnets egna vårdnadshavare.
    Det är viktigt i alla familjer.

    Då jag blev ensam i min graviditet så var det givetvis otroligt viktigt för mig att ge mitt barn de bästa förutsättningarna jag bara förmådde och vara aktiv,närvarande,stöttan de,engagerad,kärleksfull och ansvarsfull och det känns som att jag har LYCKATS.

    Min numera tonåring och jag har en fantastisk fin relation och hen blir alltid mycket omtyckt av alla hen omger sig med och eftersom det bara är hen och jag så har hen blivit mycket världsvan och kan föra sig i många olika sociala sammanhang.
    Jag ska inte påstå att jag är någon perfekt person eller gjort någon himlastormande karriär men i min föräldrar roll har jag lyckats kollosalt bra i jämförelse med många av mitt barns vänners kärnfamiljer.
    Mitt barn får dessvärre ofta frågor av några fäder kring mig och mina val (bla av yrke då de tycker att jag skulle läsa vidare..?!!) och allmänt nyfikna över mitt leverne?anar en del förutfattade meningar mellan raderna i de frågor de ställer om mig,mitt barn bara skrattar åt det och tycker att de är märkliga och inte förstår integritet och fruarna tycker att det är allmänt pinsamt.
    Det märkliga är att det bara har varit svenska män som ställt dessa något nedsättande nyfikna frågorna medan andra vänners fäder från sydligare länder höjt mig till skyarna över att jag klarat av att helt ensam försörja ett sådant fantastiskt barn.

    När du nämner vilka krav det borde finnas angående kvinnors hälsa och sociala kontakter,ifall man ska kunna få insemineras ifall man inte fyller alla kriterier låter  exakt som om du vore lämplig att skaffa en hund.

    Då borde alla gå igenom samma test som börjar familjeplanering.
    För vad är det som säger att barnet kommer att få de bästa förutsättningarna endast genom att växa upp  i en kärnfamilj?


    Mitt barn har tyvärr ett par kompisar som mår extremt dåligt psykiskt hemma ( överklassfamiljer) och som skär sig och ofta hämtar råd och stöd hos mitt barn.
    Även jag har fått rycka in i vissa situationer då inget annat bättre har funnits till hands.

    Så jag köper INTE att ensamstående mammor skulle vara sämre än vuxna som lever i kärnfamiljer.

    Men,vi har ändock andra ekonomiska förutsättningar och är mer sårbara kring det än när två vuxna finns i ett hushåll, men å andra sidan har mitt barn lärt sig pengars värde och att hushålla med de resurser man har, en viktig kunskap inför vuxenlivet då man ska stå på sina egna ben.


    Idag när samhället är så öppet som det är( tack å llov) med alla dessa olika familjekonstellationer med samkönade,ensamstående,skilda,familjehem osv så känner åtminstone jag att man inte sticker ut lika mycket som förr och barn som växer upp utanför tidigare normer kan känna sig som en del i samhället och känna att de har exakt samma värde som dem som växer upp i kärnfamiljer. 
    T.om på blanketter från skolan har man slutat att be om mammas och pappas kontaktuppgifter och istället använder ordet vårdnadshavare.
     
    Med det sagt vill jag vara en GOD förebild för mitt barn och visa att alla människor har samma värde och att det är handlingarna som är viktigare än något annat.
    Med vänlig hälsning, en stolt och stark mamma.

  • Anonym (Mini)
    Anonym (Bara undrar) skrev 2023-12-26 18:07:13 följande:
    Så varför skaffar man barn med en man som inte är bra?
    För att en del män är väldigt bra i ett förhållande innan barnen. Sen försvinner egentiden beroende på hur barnen är, då ställs saker på sin spets. Ett tidigare mkt bra liv får plötsligt en väldigt mkt högre svårighetsgrad, då flyr en del män istället för att levla upp. Antingen genom att lämna fysiskt eller mentalt. Kvinnorna har inte den möjligheten.
  • Anonym (Mini)
    Anonym (Förebygga) skrev 2023-12-26 14:20:56 följande:

    Dessa ligger ju i topp nu när det blir sämre och sämre ekonomi och det är ju dömt att bli dålig ekonomi och dåliga förutsättningar när en barnfamilj ska leva på en lön och föräldern dessutom ofta är lågutbildad Och med tuffa jobb. 


     


    Vaddå lågutbildad, varför skulle kvinnor vara det? Jag känner inga såna kvinnor, alla är högutbildade eller har kvalificerade yrken ändå.
Svar på tråden Varför finns det fortfarande så många ensamstående mammor?