• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 08:36:09 följande:
    Han sa så. Planerade vad vi skulle göra, gå ut och äta osv. 
    Sa att han skulle komma tillbaka några dagar senare när han åkte.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Definitivt inte höra av mig till honom i alla fall. Skriver han har jag mitt brev klart, men jag är inte säker på att jag fixar den smärtan. 
    Men du fixar den smärta du har nu? I så fall har du valt, bättre mycket smärta då och då under lång tid än väldigt mycket smärta en gång. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2025-03-09 08:51:41 följande:
    Men du fixar den smärta du har nu? I så fall har du valt, bättre mycket smärta då och då under lång tid än väldigt mycket smärta en gång. 
    Också för att det är jag som skapar den smärtan då.
    Jag vet att det inte är logiskt. Jag beter mig som en struts och hoppas att problemet ska försvinna av sig själv om jag har huvudet i sanden tillräckligt länge. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2025-03-09 08:51:41 följande:
    Men du fixar den smärta du har nu? I så fall har du valt, bättre mycket smärta då och då under lång tid än väldigt mycket smärta en gång. 
    Och nej, jag fixar den inte. Jag är så mentalt slut och det är också därför jag är rädd att göra den smärtan starkare även om jag vet att den kommer gå över. Orkar jag gå igenom det? Det hade varit skönt att ha någon att prata med som kan trösta och stötta mig om jag skulle göra det. Det är för mycket för mig ensam. 
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 08:57:24 följande:
    Och nej, jag fixar den inte. Jag är så mentalt slut och det är också därför jag är rädd att göra den smärtan starkare även om jag vet att den kommer gå över. Orkar jag gå igenom det? Det hade varit skönt att ha någon att prata med som kan trösta och stötta mig om jag skulle göra det. Det är för mycket för mig ensam. 
    Ditt val
  • Anonym (Wake up call)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 08:57:24 följande:
    Och nej, jag fixar den inte. Jag är så mentalt slut och det är också därför jag är rädd att göra den smärtan starkare även om jag vet att den kommer gå över. Orkar jag gå igenom det? Det hade varit skönt att ha någon att prata med som kan trösta och stötta mig om jag skulle göra det. Det är för mycket för mig ensam. 

    Det är inget mot den smärta du kommer känna när du ( som många andra älskarinnor) slösat flera år på att hoppas bara för att bli dumpad i slutändan ( när han lämnat sin fru för någon annan = oftast utfallet) . 


    Du måste börja inse sanningen att han aldrig kommer lämna din fru ( för dig). Då hade han talat om det, och gjort det mesta för att få det att hända. Han bryr sig inte ens om att informera dig om sitt liv eller se till att ni faktiskt träffas. Han behandlar dig så för att du tillåter honom att göra det. 

    Allt är ditt val när du vill ha smärtan, och hur stor smärta du vill åmsaka dig själv.  Vad vi än säger kommer du ändå i slutändan göra det värre för dig själv. 
    Hade det inte bara varit bättre att låta bli honom när det gick så lång tid utan honom? Istället för att fortsätta utsätta dig för mer smärta? 

  • Ezmeraldah
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 06:14:33 följande:

    Han hade tänkt stanna ett par dagar pga jobbet men åkte som sagt på morgonen dagen efter. Och nu tänker mitt huvud att han bara var kåt och använde mig i det ändamålet och när han fått vad han ville kunde han åka sen. Och sen har jag inte hört något från honom. Så ja...


    Självklart var det så. Hur skulle det annars vara menar du?

    Vet han hur dåligt du har mått och mår över hur han behandlat dig? 
  • Anonym (Deppig)
    Ezmeraldah skrev 2025-03-09 09:20:10 följande:
    Självklart var det så. Hur skulle det annars vara menar du?

    Vet han hur dåligt du har mått och mår över hur han behandlat dig? 
    Han vet hur ledsen jag var när han försvann första gången, men då sa han alltid att jag var så svårt när jag sa att jag var ledsen. 
    Nu låtsas jag som ingenting när vi hörs eller ses. Som att det inte betyder något för mig. 
  • Ezmeraldah
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 09:35:00 följande:
    Han vet hur ledsen jag var när han försvann första gången, men då sa han alltid att jag var så svårt när jag sa att jag var ledsen. 
    Nu låtsas jag som ingenting när vi hörs eller ses. Som att det inte betyder något för mig. 
    Vad är det du ser hos honom? 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Wake up call) skrev 2025-03-09 09:19:34 följande:

    Det är inget mot den smärta du kommer känna när du ( som många andra älskarinnor) slösat flera år på att hoppas bara för att bli dumpad i slutändan ( när han lämnat sin fru för någon annan = oftast utfallet) . 


    Du måste börja inse sanningen att han aldrig kommer lämna din fru ( för dig). Då hade han talat om det, och gjort det mesta för att få det att hända. Han bryr sig inte ens om att informera dig om sitt liv eller se till att ni faktiskt träffas. Han behandlar dig så för att du tillåter honom att göra det. 

    Allt är ditt val när du vill ha smärtan, och hur stor smärta du vill åmsaka dig själv.  Vad vi än säger kommer du ändå i slutändan göra det värre för dig själv. 
    Hade det inte bara varit bättre att låta bli honom när det gick så lång tid utan honom? Istället för att fortsätta utsätta dig för mer smärta? 


    Jag vet det. Men han sa också att han skulle lämna henne för mig när vi började ses. Annars hade jag inte tillåtit mig få känslor för honom. 

    Och ja, jag var beredd på att det var över. Men han har tagit upp kontakten på nytt. Jag har hela tiden respekterat att han inte vill ha mig, jag har inte försökt tvinga mig på honom. Men det är så förbaskat svårt att säga nej när han hör av sig. Jag känner mig skyldig. 
  • Anonym (Deppig)
    Ezmeraldah skrev 2025-03-09 09:39:58 följande:
    Vad är det du ser hos honom? 
    För mig var han världens finaste och han fick mig att känna mig så uppskattad. Jag fick uppleva en form av närhet som jag inte ens visste att jag saknade, och jag är så jävla rädd att inte få känna så igen. 
Svar på tråden Han vågar inte