• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Lynx123
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-10 23:39:43 följande:

    Alltså det är okej att han valde att stanna med sin familj. Det är inte därför jag är ledsen. Eller jo först att det inte blev vi. Men nu är jag ledsen att han inte kan låta mig få ro. Han velar fram och tillbaka utan att förstå att det skadar mig. Säger ena dagen att vi inte kan ha mer kontakt, att han inte vill det här längre men sen tar upp kontakten på nytt och låtsas som ingenting. Det är det som gör ont. 
    Att han stannar med sin fru är självklart! De har ett helt liv tillsammans, barn, hus, älskar eller har älskat varandra. Oavsett vad anledning är så är det okej. Men inte att leka med mina känslor och låta mig hoppas, eftersom han vet vad jag känner för honom, och sen dra sig undan igen.

    Jag respekterar alla gånger att han väljer att stanna med henne och bryta med mig. Jag tar aldrig kontakt, jag har inte försökt övertala honom. Jag har bara varit tacksam för den tid jag har fått spendera med honom. 


    Nej, du har bara suttit och trånat med telefonen i handen och hängt upp hela ditt liv på honom.

    Har sagt det flera gånger förut. Det är inte han som får dig att må dåligt, det är du. Lägg inte skulden på honom. Ett otroget svin är ett otroget  svin. Det är ditt val att låta det otrogna svinet fortsätta som han gör...varför skulle han inte göra det? Han har det väl förspänt nu.
  • Anonym (Deppig)
    Ezmeraldah skrev 2025-03-11 00:36:31 följande:

    Tycker inte att det är okej att du skyller hans otrohet på hans kompis. Som om det var kompisens fel. Nu kommer du förneka att du nånsin sagt så och komma med en helt annan förklaring som passar dig bättre i  just detta ögonblick. För så funkar du. Du står inte för nånting du säger. 

    "Med såna vänner kan det nog hända". Läs det. Det är ord som du och ingen annan har skrivit. Det handlar om vad du är för person och vad du har för värderingar och hur du uttrycker dig. Du får ta ansvar för vad du skriver. Alla är inte så lättmanipulerade som du kanske är van vid. Alla går inte på den bortförklaring du drar till med nu. 


    Det är klart att otroheten inte beror på hans vän! Men han är fantastisk på att få andra med på sitt tåg. Jag tror inte han hade följt med på en trekant med någon annan, men andra kvinnor har han haft alldeles själv. Men det här hör inte diskussionen till.
  • Anonym (Deppig)
    Lynx123 skrev 2025-03-11 07:37:24 följande:
    Nej, du har bara suttit och trånat med telefonen i handen och hängt upp hela ditt liv på honom.

    Har sagt det flera gånger förut. Det är inte han som får dig att må dåligt, det är du. Lägg inte skulden på honom. Ett otroget svin är ett otroget  svin. Det är ditt val att låta det otrogna svinet fortsätta som han gör...varför skulle han inte göra det? Han har det väl förspänt nu.
    Det är inte riktigt sant. Livet har rullat på mellan och jag har accepterat det och försökt gå vidare, men varje gång han hör av sig är cirkusen igång igen. Ja, jag kan sätta stopp för det genom att vara tydligare och förstår han inte så får jag blocka. Men innerst inne VILL jag ju inte det, jag ville att vi skulle kunna respektera varandra. Allra helst ville jag ju att det skulle bli vi, men eftersom det inte går eller blir, pga vad han känner/inte känner, så hade vi väl kunnat göra slut som vuxna människor och inte leka med varandras känslor. 
  • Anonym (Deppig)
    Ezmeraldah skrev 2025-03-10 23:52:17 följande:
    Eller så tröttnade han på dig. Du verkar vara en slirig person. Hal som en ål. Säger vad som passar dig bäst i sammanhanget.  För att hålla ryggen fri. Står inte för nånting du säge utan ändrar på allt fram och tillbaka så att det passar din egen agenda. Kappvändare är en underdrift. Skulle aldrig orka leva med en sån person.
    Vilken tur då att du och jag inte kommer ha ett förhållande:) 
    Den här tråden handlar om hur jag känner inför den här mannen, det är inte svårare än så. 
  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-11 07:58:45 följande:
    Det är inte riktigt sant. Livet har rullat på mellan och jag har accepterat det och försökt gå vidare, men varje gång han hör av sig är cirkusen igång igen. Ja, jag kan sätta stopp för det genom att vara tydligare och förstår han inte så får jag blocka. Men innerst inne VILL jag ju inte det, jag ville att vi skulle kunna respektera varandra. Allra helst ville jag ju att det skulle bli vi, men eftersom det inte går eller blir, pga vad han känner/inte känner, så hade vi väl kunnat göra slut som vuxna människor och inte leka med varandras känslor. 
    Ja, ni hade kunnat göra slut som vuxna människor om du hade gjort det. 
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-11 08:06:54 följande:
    Vilken tur då att du och jag inte kommer ha ett förhållande:) 
    Den här tråden handlar om hur jag känner inför den här mannen, det är inte svårare än så. 
    Vad känner du för honom? 
  • Lynx123
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-11 07:58:45 följande:
    Det är inte riktigt sant. Livet har rullat på mellan och jag har accepterat det och försökt gå vidare, men varje gång han hör av sig är cirkusen igång igen. Ja, jag kan sätta stopp för det genom att vara tydligare och förstår han inte så får jag blocka. Men innerst inne VILL jag ju inte det, jag ville att vi skulle kunna respektera varandra. Allra helst ville jag ju att det skulle bli vi, men eftersom det inte går eller blir, pga vad han känner/inte känner, så hade vi väl kunnat göra slut som vuxna människor och inte leka med varandras känslor. 
    Hur länge ska du fortsätta med den ursäkten? Om du hade gått vidare hade du inte svarat när han hörde av sig. Inte låta honom komma hem till dig. Inte ge honom sex när han känner för det.

    Respekt? Vilken respekt? Var finns respekten? Är det respektfullt det han gör tycker du? Är det så man behandlar människor man respekterar? Han har väl inte ett uns av respekt inom sig? Respekterar du dig själv?

    Det är upp till dig att avsluta det här, inte honom. Göra slut finns inte ens med i beräkningen eftersom ni inte är ett par, men du kan sluta låta honom styra ditt liv så här. Han manipulerar dig ända ut i fingerspetsarna och du sitter och bara tar det och dillar om respekt.

    Ett otroget svin är ett otroget svin.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2025-03-11 08:28:17 följande:
    Vad känner du för honom? 
    Nu känner jag sorg. Jag tyckte verkligen om honom. Jag var jättekär. 
    Jag tycker fortfarande om honom och ett visst uns av kärlek är kvar, men jag är ganska neutralt inställd till honom som person. Men när vi hörs eller ses får han mina känslor att åka berg- och dalbana. Jag längtar efter den han var, eller den jag trodde han var. 
    Det är klart det kommer gå över, det förstår ju jag med. Men det där lilla lilla hoppet som tänds varje gång han kontaktar mig är svårt att hantera. 
  • Anonym (E)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-11 08:35:03 följande:
    Nu känner jag sorg. Jag tyckte verkligen om honom. Jag var jättekär. 
    Jag tycker fortfarande om honom och ett visst uns av kärlek är kvar, men jag är ganska neutralt inställd till honom som person. Men när vi hörs eller ses får han mina känslor att åka berg- och dalbana. Jag längtar efter den han var, eller den jag trodde han var. 
    Det är klart det kommer gå över, det förstår ju jag med. Men det där lilla lilla hoppet som tänds varje gång han kontaktar mig är svårt att hantera. 
    Jag tror att det där lilla hoppet finns hos dig hela tiden, även innan han hör av sig. Det är därför du inte klarar av att blocka honom, för då vet du att det inte längre finns. Jag funderade på om du inte skulle kunna blocka honom en kortare period? Varför inte en vecka, och se vilka känslor som väcks inom dig. Efter det kan du ju ta en vecka till, etc.
  • Anonym (M)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-11 08:35:03 följande:
    Nu känner jag sorg. Jag tyckte verkligen om honom. Jag var jättekär. 
    Jag tycker fortfarande om honom och ett visst uns av kärlek är kvar, men jag är ganska neutralt inställd till honom som person. Men när vi hörs eller ses får han mina känslor att åka berg- och dalbana. Jag längtar efter den han var, eller den jag trodde han var. 
    Det är klart det kommer gå över, det förstår ju jag med. Men det där lilla lilla hoppet som tänds varje gång han kontaktar mig är svårt att hantera. 
    Ja, det beror av tidiga erfarenheter från barndomen. Du är som du nämnt van vid att dina nära och kära utnyttjar din sårbarhet. Därför söker du dej till honom. Han utnyttjar din sårbarhet och det är den typen av kärlek du känner dej bekant med. Men vet du det finns bättre kärlek och sån kärlek du vill ha och behöver. Men då måste du slänga den gamla kompassen. Du måste i så fall börja sätta gränser för alla som utnyttjar dej. Kärlek visar dem som tar dej på allvar och respekterar dina gränser Hjärta
Svar på tråden Han vågar inte