• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2025-03-12 15:20:36 följande:
    Jo,men han borde ju ändå fatta att du ville ha nå´t mer när du berättade att du var kär och frågade varför han leker med dina känslor.
    Om han mot förmodan inte skulle ha förstått det så är det dags att du sätter ner foten och talar om det så han förstår att du menar allvar.
    Det vet han. Jag har sagt att jag ville vara med bara honom och att jag ville att han skulle vilja vara bara med mig. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-12 15:31:47 följande:
    Men ge dig. Du har hängt upp dig på ett ord som jag skrev för ett år sedan som dessutom var klumpigt uttryckt. Jag har aldrig haft för avsikt att övertala någon, kanske att övertyga om att det här gräset är grönare hade varit något annat men inte övertala. Man ska vara tillsammans för att man VILL inte för att någon tvingar en till det. Om så varit skulle jag väl för länge sedan ha berättat för hans fru så att han "inte hade något val" (ni vet vad jag menar- han hade också kunnat välja nån annan eller de fortsatt vara tillsammans). 

    Jag trodde jag varit tydlig tråden igenom med att jag är ledsen för hur han behandlar mig och att jag hade hoppats på något annat, inte en lång klagan på hur jag ska kunna omvända honom. Det är ju jag som måste jobba på mig själv, att säga ifrån eller acceptera vad som är. 
    Han ändrar sig ju stup i kvarten mot mig, det är det jag är ledsen över. Att han leker med mina känslor. Han försvann utan att jag förstod nånting, jag var helt förkrossad. Jag skuldbelade mig själv något så fruktansvärt.
    Vi har ju pratat sen så jag känner inte likadant längre. Visst att jag önskar att jag hade varit bättre, att han skulle vilja ha mig för att jag är fantastisk. Jag hade verkligen gjort allt för det. Men det som river upp såret på nytt är att han låter mig hoppas. 
    Du VET att han inte är att lita på, så att du hoppas ändå är ju ditt eget val, inte hans.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-12 15:33:13 följande:
    Det vet han. Jag har sagt att jag ville vara med bara honom och att jag ville att han skulle vilja vara bara med mig. 
    Så han skiter alltså i hur du känner det. Han är inte rädd om dig eller hur du mår. Vad ska du göra med den vetskapen?
  • Ezmeraldah
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-12 15:31:47 följande:
    Men ge dig. Du har hängt upp dig på ett ord som jag skrev för ett år sedan som dessutom var klumpigt uttryckt. Jag har aldrig haft för avsikt att övertala någon, kanske att övertyga om att det här gräset är grönare hade varit något annat men inte övertala. Man ska vara tillsammans för att man VILL inte för att någon tvingar en till det. Om så varit skulle jag väl för länge sedan ha berättat för hans fru så att han "inte hade något val" (ni vet vad jag menar- han hade också kunnat välja nån annan eller de fortsatt vara tillsammans). 

    Jag trodde jag varit tydlig tråden igenom med att jag är ledsen för hur han behandlar mig och att jag hade hoppats på något annat, inte en lång klagan på hur jag ska kunna omvända honom. Det är ju jag som måste jobba på mig själv, att säga ifrån eller acceptera vad som är. 
    Han ändrar sig ju stup i kvarten mot mig, det är det jag är ledsen över. Att han leker med mina känslor. Han försvann utan att jag förstod nånting, jag var helt förkrossad. Jag skuldbelade mig själv något så fruktansvärt.
    Vi har ju pratat sen så jag känner inte likadant längre. Visst att jag önskar att jag hade varit bättre, att han skulle vilja ha mig för att jag är fantastisk. Jag hade verkligen gjort allt för det. Men det som river upp såret på nytt är att han låter mig hoppas. 
    Vad var hans förklaring på att han bara försvann? 
  • Anonym (Klara)
    Lite rolig rubrik, TS. Det är ju inte han som inte vågar, han har ju aldrig velat avsluta sitt äktenskap. Det är du som inte vågar att stå upp för dig själv. Skyller på honom för att han kontaktar dig osv. Du vågar ju inte säga nej, "sluta behandla mig som skit". 
  • Anonym (Deppig)
    Ezmeraldah skrev 2025-03-12 15:59:42 följande:
    Vad var hans förklaring på att han bara försvann? 
    Jag har svarat på det flera gånger nu. Livet var skit, han hade problem ekonomiskt, projektet blev avslutat, han var inte beredd att göra den förändringen i sitt liv. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Klara) skrev 2025-03-12 16:02:56 följande:
    Lite rolig rubrik, TS. Det är ju inte han som inte vågar, han har ju aldrig velat avsluta sitt äktenskap. Det är du som inte vågar att stå upp för dig själv. Skyller på honom för att han kontaktar dig osv. Du vågar ju inte säga nej, "sluta behandla mig som skit". 
    Rubriken kom av att när vi fick kontakt igen sa han att han inte vågar träffa mig för att då skulle hans känslor för mig komma tillbaka.
    Men det har hänt mycket sedan dess, samtidigt som det i det stora hela inte har rört sig framåt alls. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-12 16:03:33 följande:
    Jag har svarat på det flera gånger nu. Livet var skit, han hade problem ekonomiskt, projektet blev avslutat, han var inte beredd att göra den förändringen i sitt liv. 
    Du låg alltså långt ner på prioriteringslistan.
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-12 15:31:47 följande:
    Men ge dig. Du har hängt upp dig på ett ord som jag skrev för ett år sedan som dessutom var klumpigt uttryckt. Jag har aldrig haft för avsikt att övertala någon, kanske att övertyga om att det här gräset är grönare hade varit något annat men inte övertala. Man ska vara tillsammans för att man VILL inte för att någon tvingar en till det. Om så varit skulle jag väl för länge sedan ha berättat för hans fru så att han "inte hade något val" (ni vet vad jag menar- han hade också kunnat välja nån annan eller de fortsatt vara tillsammans). 

    Jag trodde jag varit tydlig tråden igenom med att jag är ledsen för hur han behandlar mig och att jag hade hoppats på något annat, inte en lång klagan på hur jag ska kunna omvända honom. Det är ju jag som måste jobba på mig själv, att säga ifrån eller acceptera vad som är. 
    Han ändrar sig ju stup i kvarten mot mig, det är det jag är ledsen över. Att han leker med mina känslor. Han försvann utan att jag förstod nånting, jag var helt förkrossad. Jag skuldbelade mig själv något så fruktansvärt.
    Vi har ju pratat sen så jag känner inte likadant längre. Visst att jag önskar att jag hade varit bättre, att han skulle vilja ha mig för att jag är fantastisk. Jag hade verkligen gjort allt för det. Men det som river upp såret på nytt är att han låter mig hoppas. 
    Du låter honom leka med dina känslor

    Du låter honom riva upp såren på nytt

    Du vill detta annars hade du satt stopp för det
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-12 15:33:13 följande:
    Det vet han. Jag har sagt att jag ville vara med bara honom och att jag ville att han skulle vilja vara bara med mig. 
    Men han har ju uppenbarligen inte tagit det på allvar.
Svar på tråden Han vågar inte