BIM april 2024

Åh känner med dig så hårt! Tänker dagligen så alla "om inte". Hade varit i vecka 15 nu, hade fått ett litet septemberbarn, hade fått barn samma år som mååånga av mina vänner. Men det blir inte så nu...

Nu går jag istället varje dag och längtar efter kommande ägglossning, kastas mellan att "nu är det vår tur, nu kommer det sitta rätt och allt kommer gå bra" och att "nej, det kommer inte bli något denna månad heller, eller så blir en graviditet men något går fel på vägen". Känns så orättvist, även om det händer många. 

Vi är långt ifrån ensamma i detta! Det hjälper verkligen att tänka på det❤️

Svartahallon och Mariiiak94, jag känner EXAKT som ni. 

just nu väntar jag på ÄL och är hoppfull. men jag vet hur nedslagen jag kommer att bli om inget händer den här månaden heller. Och går och funderar på vad vi ska göra då. Jag är inte en sådan som bara kan vänta och se. Jag är för otålig. Jag funderar på att göra en spolning om det inte tar sig denna gången. Eftersom jag fick utomkvedshavandeskap så kanske det finns någon blockering. Vi får se. 

man går igenom hopp, väntan och sorg varenda jävla månad. Det är hemskt. 

Känner precis som er. Sen känner jag att jag kanske inte har rätt att känna så då vi ?bara? försökt i 5 månader. 

Alla har rätt till sina känslor. Jag började känna de här känslorna redan efter tredje försöket eftersom jag blev gravid med dottern på försök nr 3, och då var det tre ganska halvhjärtade försök dessutom.

Jag började nog känna så efter tredje försöket med. Mina två andra barn (fick de iof vid 18 och 24 års åldern) kom till direkt. Ok, mitt första var inte planerat men den andra var det och det tog sig på första försöket. Jag hade noll koll på ägglossning, tempning, fertila fönstret samt fertilt sekret nu i 36 års åldern när vi ville ha tredje barnet så jag gav det ändå 3 gånger innan jag kände "vafan".. man gör allting rätt men ändå tar det sig inte.. är man för gammal, är man sjuk på något sätt, är det mannen osv osv osv.. Jag är en person som behöver mycket kontroll och detta är verkligen inget man kan styra över eller påverka på något vis. Blir det så blir det liksom, som ett lotteri. 

Precis. Jag är också 36, och fattar inte vad felet är. Vår utredning visade att alla värden var normala både för mig och min man. Så varför i h*lever blir det inget befruktat ägg?!?!? Jag förstår det inte ☹️

Känns orättvist. Och så finns det människor som inte ens vill bli gravida men som blir det ändå. Har en kompis som blivit gravid 5 gånger mellan 35-40årsåldern trots kopparspiral. Hon har inte velat ha barn men kände sista gången hon blev gravid vid 39 att hon nog skulle behålla då hennes partner verkligen ville ha barn. 

Om alla värden är bra under en fertilitetsutredning, får man inte ändå gå vidare med IVF då?

Jodå, men vi har ett barn sedan innan så vi får göra allt privat. under utredningen blev jag gravid men det blev ett missfall. Så nu tänker vi att vi provar ett par cykler till och så får vi se om det tar sig igen. Annars tänker jag göra spolning och därefter IVF kanske till hösten om det inte funkar naturligt. Det kommer kosta 50-100.000kr i så fall. Lite surt. Orättvist att man inte får gå via landstinget för sekundär barnlöshet.

Sjukt orättvist. 

jag har bekanta som röker och dricker en hel del, är ganska överviktiga och lever allmänt osunt men kan ändå få en massa barn. 

och en annan som gör allt man kan för att hjälpa kroppen får ingenting 😭