Vad har du ärvt?

Det är väl upp till föräldern vad den gör med sina pengar. 

 

Jag har sett exempel på där föräldrar ärvt stora pengar av sina farföräldrar
och spenderat upp rubbet och när dom själva går bort finns inte ett öre kvar av vad
förra generationen arbetat ihop.

Vet far och Morföräldrar som testamenterar bort hälften av arvet direkt till
barnbarn för dom anar hur det kommer gå annars.

Anonym, att inte slösa upp allt om man har mycket pengar, är en sak. Att leva snålt är något annat. Det ska man inte behöva göra för sina barns skull. Pensionärer ska inte behöva vända på slantarna för att det ska finnas arv. Det om något är väl egoistiskt att begära? Finns det inte pengar så finns det inte. Finns det mycket pengar har man oftast råd att båda spara och unna sig.

Att varje generation förväntas stå på egna ben, är inte detsamma som att sluta bry sig om varandra. Old Money hade ofta betydande egendomar från början, eller har byggt upp en förmögenhet som sedan har förvaltats väl. Det går inte att jämföra med vanliga småsparare, som de flesta trots allt är. 

Min mormors pappa hade egentligen ganska gott om pengar, men söp upp det mesta. Mormor och hennes syskon svalt inte, men hade det fattigare än de skulle ha behövt ha det.

När mormor var 16 år fick hon nog och gick hemifrån en dag. Sen dess har hon stått på egna ben, med lite hjälp från äldre syskon. Hon fick börja från noll, men jobbade sig upp, gifte sig och fick så småningom en bra pension.

På ålderns höst hade hon det betydligt bättre ställt än som ung. Hon ville spara till sina barn och barnbarn. Vi sa nej nej nej, du ska unna dig! Nu när du kan. Hon har alltid varit generös på andra sätt och det blev ändå en del i arv efter henne.

Som sagt, var och en bestämmer själv. Men vet man med sig att barnen kommer att slösa bort pengarna kan man göra som i ditt exempel och hoppas barnbarnen gör bättre val. 

Inte mycket, det blev 30k efter farsgubben och en jävla massa av hans egenmålade tavlor (osäljbara och inte särdeles hög kvalitet, några gick att hänga upp men fan inte 400st), han var gift för fjärde gången och hade skrivit ett lika uselt testamente som han var som far för oss barn i hans 3 första äktenskap.

Lite trist när man vet att han hade ärvt en rejäl slant ca 2M efter farmor 15 år tidigare och alla dom pengarna går nu till 4:e fruns barn (inte hans) tack vare testamentet.

Sen några små saker som ett par sigillstämplar från äldre släktingar, en ring med sigill (silver så inget direkt värde men kul ändå då det är en förfader 5 generationer tillbaka så nån gång från mitten på 1800talet).

Men det var ett jäkligt stökigt arvskifte då ett av hennes barn förde hennes talan och vi vet att hon lever på existensminimum och såg sin chans. Saker som vi visste han hade fått i arv fanns inte osv. Tog 1½ år innan arvskiftet var klart.

Samtidigt som många säger, även om det hade varit mycket pengar och trots att han inte var en speciellt bra far så hade jag ändå hellre haft honom i livet ett tag till, han var pigg ändå fram till cancer tog honom på en månad.

Efter morsan som jag ändå trodde skulle gå hädan före farsan lär det inte bli en spänn, alkoholiserad under större delen av min uppväxt och som uska har inkomsterna aldrig varit stora. Samtidigt vet jag att hon inte fick direkt nått efter mormor och morfar där ett av syskonen "köpte" gården innan mormor gick bort. Så där har det aldrig funnits pengar. (Lite kul att en av kusinerna gnäller på att hennes mamma som "köpte" gården gjorde exakt samma grej så ett hennes syskon fick allt så att säga och dom 3 andra ingenting, hennes mamma skulle ju inte haft hela gården från början om man säger så :D)

Samtidigt har jag aldrig förväntat mig nått då jag ändå känner mina föräldrar, lite trist är det dock att det blir så olika beroende på om man haft vettiga föräldrar eller inte när det gäller ens egna barn och barnbarn, ett arv kan göra stor skillnad när det gäller bostäder i kommande generationer där det krävs stort kapital för att ta sig in på bostadsmarknaden eller få sitta i dyra hyresrätter vilket gör att man aldrig bygger upp ett eget kapital.

Trist eftermäle efter farsan och hans testamente och allt tjafs som blev men trots det är jag jäkligt glad över ringen (som passar perfekt i storlek dessutom) som var väldigt oväntat, hade ingen aning om att den fanns nämligen (att han sonson levde, var 12år, när han dog och han i sin tur var i livet när jag föddes gör ju att jag ändå har träffat en som kände honom så bara en person imellan)

Det positiva är vi ½syskon kunde hålla sams och det är inget tjafs mellan oss alls och vi umgås idag mer än då vi växte upp.

Jag har inte ärvt något alls ännu.

Det är det verkligen men jag kommer inte låta mina barn hantera en hög fordringsägare som aldrig kommer att få några pengar efter min död. Att ha sina affärer i ordning är f*n inte för mkt begärt efter en viss ålder, när man vet att det är ens barn som kommer att få hantera problemen man själv inte ville. Mina barn kommer att få några miljoner var som jag har skaffat själv, det kommer att hjälpa dom i livet.

Båda mina föräldrar, frånskilda sedan 40 år, har gått bort och det fanns inget att ärva efter någon av dem
Skulder och tillgångar gick precis jämnt ut.
Vi visste att mammas ekonom var väldigt svag.

Pappa hade köpt Bitcoin tidigt år 2018 för ca 30 000 kr. Men utan inlogg och lösenord så är de förlorade (i dag skulle de nog vara värda rätt mycket pengar..?).
Han hade ett bankfack där vi vet att två år innan han gick bort fanns en hel del kontanter och guld, för tillsammans åtminstone motsvarande en miljon kronor (kanske lite mer...).
Men också bankfacket var tomt förutom några värdelösa papper.
Vi barn har ingen aning om var pengarna tagit vägen, men vi hoppas att han hade kul för dem eller att de gick till något han verkligen önskade.
Men det förblir ett mysterium.

Men det där med Bitcoin inköpta 2018 grämer oss en del.

Och i min familj så ger vi hellre med varm hand än kallt hjärta. 

Olika är olika. 

Eller så lever man upp pengarna själv och får lite guldkant på sin pensionstilvaro. Det hoppas jag att mina föräldrar gör.