Vad händer i min kropp?

Förstår precis hur du känner.
själv är jag väldigt rädd att ta tabletter jag inte känner till biverkningarna på. Och jag hört det kan vara väldigt jobbiga biverkningar på antidedeppresiva.
Jag tror spända muskler trycker på nerver i nacken.
Det är vad de sagt till mig att det är. Dock har jag stretchat och stretchat. Botox ska hjälpa mot spända muskler. Men inget man bara får.
Är också mest spänd på ena sidan nacken och har många triggerpunkter. Är så öm i halsmuskler och skulderblad så det går inte ens att peta på. Det försämrar ju syret till huvudet och ger yrsel. Jag har löst och läst om detta. Är övertygad det har med det att göra på nåt vis.
Jag vet inte hur jag klarar dagarna. För mig är det värsta att jag hela tiden är rädd för att bli yr och känns mig svimfärdig. Det är min stora fobi. 

Hej igen!
Vet du vad du kan göra hemma själv? Köp eller låna en blodtrycksmaskin (den bör också kunna kolla pulsen)

Ligg ner i 10 minuter, starta den och se vad du har för blodtryck och puls. Sen ställer du dig upp och startar den igen. Om blodtrycket ligger på ungefär samma siffror, men pulsen går upp med över 30 slag/minut så har du garanterat pots.

Hej,

jag gjorde ett sånt test på något sjukhus för ca 1 år sedan, och det står såhär I min journal. ortostatiskt prov: Tecken på ortostatisk hypotension. Patologiskt vilo-EKG med AV-block I.

31-årig kvinna med hjärtklappningar som dock inte är kopplade till arytmier. Hög hjärtfrekvens och det är ju inte i sig någon hjärtsjukdom. På ekokardiografi ses en måttlig mitralisinsufficiens p g a en mitralisklaffprolaps av bakre klaffsegel som behöver följas upp med en ny ekokardiografi. Inga andra åtgärder eller undersökningar i dagsläget.

Mitt i benen har helt plötsligt försvunnit, men känner fortfarande av det i armarna. Plus att det också spridit sig till ansiktet, men det är inte hela tiden; utan bara ibland.

jag är också väldigt ostadig just nu, märker på jobbet hur jag hela tiden söker mig till saker att luta mig mot/hålla  i mig.
har också fått flera gånger senaste, att det känns som jag ska svimma/ramla bakåt.
och den känslan är fruktansvärd, den kommer ifrån ingenstans. Kan få så även om jag sitter, står eller går. 

såhär dåligt som jag mått på senaste har jag inte mått på länge. Och känner hur det bryter ner mig psykiskt. Vill bara lägga mig och gråta. Vet inte hur jag ska klara av livet när jag mår såhär?

Vill bara få reda på vad det är vi har :( är helt säker på att vi ha samma! 

Har mått så dåligt den här veckan så har knappt orkat gå in här och läsa.
men läste igenom det ni pratat om, och känns ju som du har samma som oss också.

är allt det här nytt för dig? För vissa saker kommer jag på att jag hade som barn också. Tex att jag reagerade jättestarkt på att åka bil i tunnel, det blinkande ljuset var jättejobbigt. Också när jag hoppade studsmatta tog det jättelång tid för mig att "känna mig normal" efter. Och även att jag har haft svårt att gunga, även som barn. 

kanske det har något mer vårat balanssinne att göra? 
Vet att jag pratade med min kiropraktor om det och hon sa att vissa har bara känsligare balanssinne. 

kanske vi alla 3 behöver träna upp det? 

hur jobbar du? Sittandes eller går och står du också hela dagarna?