Första IVF-försöket. Nervös, tips?

Jag brukar ha mensvärk 7-10 dagar innan mens, men inga spottings förrän kanske nån dag innan. Är så trött. Första gången vi sökte till regionen var för över 5 år sedan, sen kom pandemin, sen hände saker privat och gick igenom en stor sorg, och jag fick gå ner 15 kg i vikt för att få påbörja behandling (när vi först ansökte 2019 var den godkänd..), sen all väntan mellan försöken. Plussade första gången men tidigt MF. Så börjar bli rätt trött bara, och ledsen. Vill ha lite flyt nu i livet :(.

Jättegrattis till att du fick plus, efter allt ditt kämpande , det är du värd 

Åh jag hoppas ju fortfarande att det ändå blir ett plus för dig. 

Ja vilken resa ni har behövt göra, och att saker tar sån tid 😕 ni är riktiga kämpar och förtjänar verkligen lite tur nu. 🌼  

Har dom någon teori på varför det inte gått hittils? 

Tack, det betyder jättemycket💕 

Jag har blivit hemma idag också, har ont och mår allmänt dåligt. Jag vet att det säkert kommer ta hela fina sommaren innan vi får göra nästa försök och all denna väntan, är så tröttsam :( och det är du ju tråkigt nog bekant med själv sedan tidigare .

Fy vad tufft och trist att förlora sin bonusmamma :(. All min styrka och omtanke till dig! Kroppen och knoppen ska ju orka även den processen, så det är bra att du fokuserar på att "komma igen" lite inför nästa försök. Vet du hur tidsplanen är för nästa försök eller avvaktar du/ni lite till? Jag vet inte om jag frågat innan, men hur länge har du/ni försökt bli gravida?

Tror inte du ska tänka att jobbet har nån inverkan på din fertilitet, sen som du säger är det ju viktigt att man trivs! Jag skulle vilja hitta ett jobb som är lite mer flexibelt. Jobbar också med människor men orkar inte alltid interagera alla dagar, särskilt inte i en sån här process. Hur gör du för att orka?

KRAM och ta hand om dig :)

 Jag beklagar så oerhört ❤️ Ledsen över vad du och familjen går igenom, hoppas ni kan finna stöd och styrka i varandra. En dag i taget. Skickar en stor kram. 

Jag jobbar också natt emellanåt, också inom vården. Det är väl allmänt dåligt för hälsan egentligen. Också tänkt på det där... kan inte ens komma ifrån nattpassen på akuten under en ev graviditet vilket känns så där. Men vi får försöka inte beskylla oss för själva för utfallen (och känns som var och varannan kollega nu har en enorm graviditetsmage ändå haha).

Försöker påminna mig att om det inte blir befruktat/fäster och om det blir missfall är det nästan alltid för att kroppen gör sig av med något som det är fel på, och det påverkas inte nämnvärt av stressen som livet utsätter oss för ❤️ 

Vi med ofrivillig barnlöshet gör så mycket mer än de allra flesta för att få uppleva graviditet och få ett barn. Hoppas och tror innerligt det går vägen för oss alla här, på något sätt, förr eller senare. Under tiden får vi bara vara snälla mot oss själva och kämpa vidare. 

Kram igen 

Klokt att stanna hemma. Finns det något du kan göra för att få lite återhätmning? Någon aktivitet som brukar göra dig lugn? Läsa en bok, ta ett bad, en promenad i skogen, någon värmande måltid eller vad helst annat?

Jag ville hoppa på direkt med nytt försök, men läkaren var tydlig med att det inte var aktuellt med tanke på tecken till överstimulering. I efterhand inser jag att jag hade ganska mycket biverkningar som jag ignorerat. Nu är jag fysiskt mig själv igen. Vi har bara aktivt försökt i två år, men slutade skydda oss något år innan det. Så 2-3 år, mest orolig är jag för vår ålder på 37 år.

För hoppningsvis drar vi igång när mensan kommer. Normalt sett borde den komma ungefär nu, men det kan ju bli fördröjt utifrån tidigare behandling. Hoppas hinna ett försök innan sommaren.

Känner igen mig väl i din sommar-ångest, att det hela tiden är så mycket väntan. 

Tack Josefine :).

Jag har mest legat i sängen faktiskt, pendlat mellan säng och soffa ungefär haha. Har inte orkat mig ut på promenad men planerar för det nu i dagarna :). Blir hemma idag också, har ingen energi och orkar inte agera med folk, typ..:/.

Man vill ju så gärna, klokt att du avvaktade och lyssnade på läkaren men kanske egentligen främst dig själv. Vilka var de främsta biverkningarna som du hade ignorerat känner du?

Jag förstår din stress kring ålder men det känns också som om det borde finnas flera år till kvar för dig! . Vet du hur du har det med AMH-värde och så? 

Håller tummarna för att din mens kommer snart så ni kan köra igen! Har de gjort några justeringar inför denna gång eller blir det samma doser m.m.?

Slutade med min sista progesteron igår morse så inväntar bara mensen nu som inte kommit än, testdag imorgon men det gör bara ont nu så vill också bara ha mensen så man kommer vidare :). 

Kram till dig!!

Förstår verkligen känslan av att inte orka det sociala. Ta din tid ♥️

Inga allvarliga biverkningar, men jag var väldigt svullen och hade avtryck från byxor, strumpor osv. Svullna bröst där ffa ena var extra stort 😂 Utslag på händer och bröst. Huvudvärk. Lätt smärta i magen som kom och gick osv. Många småsaker som jag bara ignorerade. 

Jag minns inte riktigt mitt AMH. Kanske 2,5? Det var normalt sa dom. Vi byter helt behandling, andra läkemedel och planerar även för icsi trots att spermierna såg bra ut. Se om det kan öka chansen för att något embryo ?överlever?. 

jag förstår att du bara vill att mensen ska komma så att man kan ?gå vidare? mentalt eller hur man ska säga. Även fast vi såklart allra helst hoppas på ett mirakel.  

ta hand om dig nu!! Tack för din eviga pepp trots att du har det jobbigt ♥️

Tack Josefine❤️. 

Låter som väldigt jobbiga symtom, inte minst svullnadenZ gjorde svullnaden ont också? 

Lustigt med AMH, jag har också 2,5 :) det kan ju mätas  lite olika enheter: mäter man det i pmol är mitt värde 18 tror jag.

Det är nog klokt att testa ny behandling för dig då, se om det gör någon skillnad för embryona eftersom ni ändå fick fram flera stycken från början!

Min mensvärk fortsätter och nu har det kommit lite brunt på festdagen, vilket jag ju vetat hela veckan. Jag har inte testat än idag men det är ju negativt. Det var 11 dagar sv mestadels kraftig molvärk, lite hoppades man på att det skulle vara växtvärk från det lilla embryot. 

Vi har bara gjort 3 försök men all väntan från ansökan (när min vikt var Ok), pandemin, min egen förälders bortgång under pandemin och min viktuppgång som följde av det, kravet att tappa 15 kg för att få komma tillbaka till behandling och lyckas med det till att nu påbörja och bara vänta. Pendla mellan hopp och förtvivlan som är så tärande för oss alla i denna process. Totalt är det över 5 år. Men vad gör man inte för att få bilda familj?. Vi är så många som går igenom så mycket, som kämpar varje dag. 

behövde nog bara skriva av mig lite. Heja er och nu håller jag tummarna för er nästa behandling och för starrsky som ruvar!<3

Svullnaden i sig gjorde inte ont, bara obekvämt.

Åh vilken utmanande resa du varit med om de senaste åren. Så tufft att känna pressen angående vikten mitt i allt. Har du bra stöd från dina nära? Hur fantastiska dom än är så kan man ju ändå känna sig ensam ibland. 

Åh vad tufft med denna värk. Ska du ta ett test snart eller hur känner du? Tänker mycket på dig!

Usch, jobbigt med svullnaden. Vad var tuffast med det, var det svårt att få på sig kläder och sånt också? Vad tror du främst bidrog till din svullnad, var det nån av hormonerna särskilt eller bara kombo? 

Att gå igenom sorg som vi båda har gjort och gör, det är inte det lättaste och samtidigt ska man axla ett arbete och sen den extra tjänsten i form av att försöka bli gravid ;).

Jag tog ett test bara av ren princip, såklart negativt. Nu har jag fått lite brunt, men det kommer inte igång riktigt . Gör bara ont, men av helt fel anledning. Nåväl, får försöka repa mig så jag orkar jobba imorgon. :( Men usch vad tungt det kändes denna gången - också. Mest för att jag vet att sommaren är såååå långsam när allt stänger ner. 

Vill du får du gärna uppdatera när du får komma igång med din behandling så har jag någon att hålla tummarna för <3