Är lycka ett val? Kan man välja att bli lycklig?

Om det inte handlar om din biokemi i hjärnan utan om hur ditt liv blivit. Välj då hur du vill att ditt liv ska se ut och börja verkställa, steg för steg. Kanske inte blir exakt på pricken som du vill men ändå. Förändring är aldrig försent. Ifall din situation inte går att hjälpas hos psykiatrin så får du ta till något annat.

Det kanske är en livscoach du behöver. Du kan börja med små förändringar, sätta upp små mål i taget. Ta dig i den riktning du drömmer om. Ifall det inte är biokemiska problem, ångest, depression osv behöver du nog hjälp med att se möjligheter. Har du mått såhär hela ditt liv tänker jag ändå att det är något du har som behöver behandling. Inget kommer bli bättre av att drömma om ett liv, vara missnöjd med nuvarande och inte agera för förändring. Ditt liv är värdefullt. Idag tror jag många har en bild av en dröm som är så stor och svår att uppnå att de blir bittra. Lev livet. Sikta på det som gör dig glad, även små saker. Gör det inte övermäktigt.

Läste nu att du har autism. Det har vi också i familjen. Ja det är en funktionsnedsättning. Men du är bra precis som du är! Kan du inte läsa upp så att du får de där 50 poängen och därmed slutbetyg?

Är du medlem i autism Sverige? Om inte kan jag rekommendera att gå med. Finns massor att ta del av, föreläsningar, träffar där man kan umgås aktiviteter osv. 

Har läst upp det för länge sedan. 

Jag hade överlag bra betyg, men skippade helt ett ämne för att jag var nykär och kunde träffa henne just då dom gångerna på veckan 😂

Min poäng är att när jag väl ville studera var det ju bara att ta ett ämne på komvux två månader, så hade jag de där 50 saknade poängen.

Fastna inte i gamla ursäkter inför dig själv, kom till insikt i att det gör ont och är tungt att vara människa emellanåt, men det är bara att vada vidare i skiten så når man gläntor av ljus med mer täta mellanrum ju mer du vadar.

Ta en riktning utan att överanalysera. Vid den här punkten är allt bättre än att stå still. Jag var fast med ett jobb jag avskydde, fastkedjad av ekonomisk börda och familjärt ansvar, rätt många år kände jag så. Sen såg jag den gamla mediokra filmen med jim Carrey, yes man. Provade det spåret, jag sa bara ja till allt oavsett om det var en fika med en kusin jag aldrig gillat eller en reklam för någon konsert jag aldrig annars skulle gått på i brevlådan.

visst, jag höll på så en liten stund, och tyckte väl inte då att det gav något. Men i retrospektiv var det då det ändå vände, inte för att jag sa ja till vilken skit som helst, utan för att jag helt enkelt bytte förhållningssätt. Jag bröt gamla mönster, och det i sin tur gjorde det lättare att bryta andra. Det vart ingen saga i disneymaneér, men nog fan har jag fått ett liv jag trivs bättre med.

Vad bra!

I normalfallet kan man välja lycka och må bättre av det. Men om man är självmordsbenägen behöver man HJÄLP utifrån. Det är ungefär som att ha ett brutet ben. Du kan inte läka det på egen hand. Du behöver professionell hjälp.

Vänta inte. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ni normala fattar inte. Psykiatrin fungerar inte i Sverige. Dem är ju inte bara dåliga. Dem är katastrofala. 
Jag har varit inlagd flertalet gånger. Körd till psykatrin av polisbil. 
Tog dem mig seriöst för det? 
De förrvärrar mitt mående. Den läkaren som var patienansvarig för mig är nu avstängd, Anna Alucy fd Assamrisson. 
Kontakt med öppenspykiatrin under många år. Provat många mediciner. Det hjälper inte. 

Det är som sagt inte någon biokemisk effekt i min hjärna. Utan att mitt liv är förstört. 

Lycka är väldigt relativt! För trodde jag att lycka var en intensiv tydlig känsla, om man var lycklig skulle man känna det hela tiden.
Numera (50+) ser jag lycka som harmoni, att vara nöjd och lugn. 
Jag tror inte att lycka rakt av är något man väljer, men något man kan påverka själv. Jag tror att chansen till harmoni ökar om man kan se de halvfulla glasen och inte de halvtomma i olika situationer. 

Så i ditt fall: 
*Finns det en chans att du kan acceptera din autism, vara harmonisk i den, trots de utmaningar som den ger?
*Finns det någon KY-utbildning (kortare yrkesinriktad utbildning som är inriktad på att ge jobb) som du kan gå?
*Finns det någonting som du skulle kunna gå på regelbundet för att vara bland folk, träffa någon, som du skulle kunna vara intresserad av?
*Har du sett Love on the spectrum?

Jag är som sagt antagen till en utbildning. 
Ja, det skulle det. Jag går till ett ställe där jag tycker om. Där det finns människor. Många människor.
Tycker det är trevligt att  vistas bland människor. 
Vet inte. 
Ja, har sett den. Tycker inte om den.