Är lycka ett val? Kan man välja att bli lycklig?

Jag tror du behöver släppa en del och sluta att älta. Gjort är gjort. Kontakt med habiliteringen. DBT, färdighetsträning och psykoedukation. En guide som tillsammans med dig klurar ut vad du med dina funktionsvariationer kan få bli tillfreds. Klart du ska ha sysselsättning. Skit i utbildningen eftersom du ändå kommer att faila. Eller gör du det för att kunna säga vad var det jag sa efteråt. Alternativet är att du är en pessimist och en looser som du själv anser dig vara. Gå runt och dra runt och lyfta bidrag. Ditt val. Våga välja att ta emot hjälp. Lägg ner snacket om att de inte ger dig hjälp. Du får svar som du ropar också och tackar nej till alla former av insatser. Testa! Vad har du att förlora? Inget. Absolut inget. 

Varför ljuger du?
Jag har inte tackat nej till några insatser. Tvärtom. 
Varför skriver du att jag har tackat nej, när jag inte har gjort det? Vad får dig att tro det? 

Jag vet ju inte om du har tackat nej men du säger att du inte fått någon hjälp. Du fick en rad förslag men inget av det nämner du mer än att du letar upp att jag ljuger om att du tackat nej. Hur kan jag ljuga om något jag inte vet. Jag kan bara anta. Det är inte samma sak som att ljuga. 

Jag tror att de del av att få lycka är var man lägger sitt Locus of control.

Vissa människor hittar förklaringar över livets skeenden och utveckling i ett yttre Locus of control. Skälet till att det inte gått bra, eller att man är lycklig ligger i omständigheterna som drabbat en:
* Diagnosen, uppväxten, den dåliga chefen, oturen, sparken ifrån jobbet, mobbande arbetskamrater, det dåliga vädret, hemska grannar, hunden som dog, mamman som älskade lillasyster mer...osv osv

Vissa människor hittar alla förklaringar i ett inre Locus of control, dvs att de själva är orsaken till allt som händer. *Om inte jag hade gjort så, så ...., eller om jag hade försökt mer/ansträngt mig hårdare så hade....min systers död berodde på mig (fastän jag var ett spädbarn då), jag borde vara duktigare på mitt jobb...om jag tar alla extrapass så blir jag nog omtyckt av alla....osv

Det sunda förhållningssättet är nog att ha lite lagom av vardera, att fatta att delar av känslan av lycka är något man faktiskt skapar själv. Förstår att vissa faktorer kan man inte påverka (sin diagnos, sin grundpersonlighet)

För övrigt tycker jag att TS och Q ger allmänt ganska otrevliga svar, och verkar fokusera på.att allt i världen drabbar dem

Lycka börjar inom dig själv. Det handlar nog inte så mycket om saker, eller alltid andra utan om ditt inre. Hur du mår och upplever din värld. 

Du kan bo i ett slott och vara olycklig. Du kan bo i en koja i skogen och vara lycklig. Du kan ha sju barn eller inga barn osv och vara lycklig. Du kan ha en massa pengar, resa runt jorden och vara lycklig eller olycklig. 

Det är individuellt tror jag. Det har också med kemi i hjärnan att göra. Har du ett underskott av vissa ämnen kan du vara väldigt olycklig. Man får inte glömma att olycka också kan vara ett sjukdomstillstånd. 

Du svarade inte mig. Men jag vet allt detta. 
Jag vill välja lycka. Men jag kan inte. 

Har du känslor i övrigt så har du kapaciteten att välja en annan riktning på dina känslor. Du behöver förstås lägga ner disciplinerad tid och arbete. Inte bara sätta ord på känslan "lycka" utan att uppleva den och medvetet återskapa den.

Som en liknelse så har i princip alla möjligheter att skaffa sig en vältränad kropp. Många skaffar sig inte det, trots att man vill ha den för att arbetet som ligger i vågskålen tippar över. Det ger människan mer att ha en otränad kropp. Denne kanske föredrar öl och chips framför en vältränad kropp. Outtalat oftast.

På samma sätt som att tillståndet du befinner dig i faktiskt ger dig något. 

Du kanske ska börja med att inte jaga lyckan? Bara ta en dag i taget. 

Jag tänkte också ett tag, jag vill ju vara lycklig, att livet ska se ut si eller så. Sedan tänkte jag om och försöker bara vara här och nu istället.
Gör det som jag vill och mår bra av. Utan krav på att det ska vara eller kännas på ett visst sätt. 

Fast jag mår inte bra. Jag har inte mått bra på tio år. 
Fan ta detta. 

Välja och välja .... man kan i alla fall välja att se den ljusa sidan eller att gräva ner sig i en grop.
DET är i alla fall ett aktivt val.
Jag kan inte fatta hur så många väljer att gräva ner sig i elände.
Har separerat med barn två gånger
Är arbetslös sedan snart 2,5 år tillbaka och kommer förmodligen inte få något mer jobb.
Är fet och 58
Kommer att tvingas sälja huset jag renoverat under 23 år
Vet inte var jag kommer att landa. Inte alls!
Men, på något sätt löser det sig väl.