Vad blir du orimligt irriterad över?

Blir irriterad på barn över 9 och vuxna som cyklar på trottoaren. 
Lär barnen att cykla på gatan bredvid trottoaren i tidig ålder. När jag gick i tvåan-trean kom en trafikpolis eller flera till skolan för att se över hur vi cyklade. Vi fick göra övningar och lära oss regler. En av reglerna var ingen trottoarcykling efter lågstadiet eller 8 års ålder eller vad det var. Det sa att det enbart är småbarn på minicyklar som i sakta takt får cykla på trottoaren.
Finns inget sånt nu?
Massor av barn som cyklar lite som de känner för där jag bor🤬
Och vuxna som cyklar på trottoaren är fruktansvärt hänsynslösa och borde faktiskt skämmas. Händer förvisso inte ens i närheten av lika ofta som stora barn gör det. Det händer ändå.

Var till en butik igår. Såg att de började plocka fram halloweensaker till försäljning. Även julpapper och band. Kände en stark känsla av irritation.

Jag tycker det mesta är avhängigt av hur personen allmänt är som slänger sig med de svårare/ finare orden. Finns de som vill verka viktiga, andra kanske bara vill tillföra andra något.

Menar du bilda någon att använda ett mer avancerat språkbruk?
Det irriterar mig desto mer.

Irriterad på alla missbrukare! Smyg alkoholister o hobby knarkare och även dom som är i träsket. 
Men sen dom som slutat.....dom ska minsann ha ,orkester, pokaler och ryggdunk ...hejja va duktiga.  Men vi som alltid låter bli då? Äh vi är bara tråkiga

Jag tycker som sagt inte att man ska döma en person efter orden han säger, men det brukar märkas på SÄTTET personen säger orden på, om denne vill verka viktig eller på något sätt överlägsen. Jag känner och har känt en del personer som helt enkelt gillar att slänga sig med en del finare/ svårare ord, men som samtidigt är så pass "pedagogiska" i sina sätt att prata att man förstår dem ändå. dvs de blandar orden med att prata "vardagligt" språk.

Jag har tagit upp detta i en tidigare tråd. Missbruk sägs vara en "sjukdom" och bero på gener, och högdraget hänvisar man till forskning som bekräftar det, bara för att slippa se eller känna det egna ansvaret. Jag har jobbat en del inom socialtjänsten (bara deltid dock) och har sett med egna ögon hur missbrukare vi hade att göra med åkte in och ut på olika behandlingshem utan att bättra sig eller ens ha en vilja att sluta dricka och droga. Dessa behandlingar (och det var många) var alltså för oss som att slänga pengar i sjön. Det värsta är när man har sett dem lulla runt på samhället kanonfulla och sitta och dricka och droga helt öppet, för att sen gå till sockontoret och gnälla över att de bara får halv norm, för att de är aktiva i missbruket, "det räcker ju inte till mat". Nä, tacka fan för det när ni super/ drogar upp pengarna!

Många som tycker synd om missbrukare (det finns dock undantag med väldigt tragiska livsöden och verklig psykisk ohälsa ska tilläggas), men många av dem har verkligen sig själva att skylla, eftersom de tycker att livet ska vara en fest varje dag, på bekostnad av alla som plikttroget arbetar och betalar skatt. Ju mer jag tänker på det, ju mer arg blir jag.

Tack! 
Varit tillsammans med en och jag är förbannad över deras resonemang,  så mycket denna kommer undan med på grund av missbruket. Då är vi ändå närmare pension.  Det enda positiva är att jag kommer aldrig mer gå in i ett förhållande,  så fridfullt att vara ensam.

Kan känna viss irritation gentemot hur man i dagligt tal börjat beskriva personer i psykologiska termer.

Det tycks vimla  av psykopater, narcissister och andra diagnoser ute i umgängesliv och på jobbet. 

Är det verkligen så svårt att beskriva en person som driven, fokuserad och resultatinriktad, utan att ta till psykiatriska diagnoser?

Varför har ovanstående personlighetsdrag plötsligt blivit så oönskade, när de för inte så förfärligt länge sedan sågs som positiva?

Någonting har hänt i vårt samhälle och detta irriterar mig

Jag kände så när jag var självrättfärdig tonåring. Hur svårt kan det vara att låta bli knark och sprit liksom? Sen växer man upp och inser att det inte är lika enkelt för alla.

Jag vill verkligen inte byta bort mitt "tråkiga" idag mot alla de åren med förlorad inkomst, dålig familjerelation och socialt snedtittande som en a-lagare får för aldrig det. Är man som vuxen äkta avundsjuk på att folk ger en verbal klapp på axeln till en som äntligen fått ordning på sin skit måste man nog vara en rätt liten person.

Så fråga dig själv- vill du byta liv för att få den lilla bekräftelsen?